Forum Familjehem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Hur länge bo hemma?

    Tor 8 sep 2016 09:52 Läst 3678 gånger Totalt 9 svar
    Tor 8 sep 2016 09:52

    Hej på er,

    Ni som har studerande ungdomar efter gymnasiet. Hur länge låter ni era ungdomar bo hemma permanent? Någonstans behöver man ju markera att det är dags att stå på egna ben, men när?

  • Anonym (Loppi­)
    Visa endast
    Tor 8 sep 2016 10:06 #1 +1

    Så länge de vill, men vi accepterar inte att de bara går och dräller utan sysselsättning. Arbetsförmedlingen veckan efter studenten var det som gällde, om de inte kommit in på universitetet då unnade vi dem ett sista sommarlov däremellan.

    Så fort de fått stabil inkomst har vi börjat ta skäligt betalt hemma, då har de ganska snabbt blivit sugna på eget.

  • Birgit­ta02
    Visa endast
    Tor 8 sep 2016 11:25 #2

    Så länge de inte har ett fast jobb och kan skaffa eg lägenhet.

    Mina ungar var båda två 23 när de flyttade. Sonen fick en praktikplats som blev en fast anställning. Fixade lägenhet inom den fastighet vi redan bodde.

    Tösen var 23 år (två år efter honom), fått fast tjänst och lyckades hon också relativt snabbt få ett förstahandskontrakt på lägenhet.

    Men jag anser att så fort de börjar jobba ska de betala hemma. Mina betalade 3000 i månaden. Det innebär att de ibland känner att "kan lika väl fixa lägenhet". För bor de hemma så gäller ju också mina regler, på så sätt att de får "hjälpa till" hemma med disk, undanplock, städ osv. Och friheten hägrar även där lite mer.

  • Tor 8 sep 2016 11:31 #3
    Anonym (Loppi) skrev 2016-09-08 10:06:24 följande:

    Så länge de vill, men vi accepterar inte att de bara går och dräller utan sysselsättning. Arbetsförmedlingen veckan efter studenten var det som gällde, om de inte kommit in på universitetet då unnade vi dem ett sista sommarlov däremellan.

    Så fort de fått stabil inkomst har vi börjat ta skäligt betalt hemma, då har de ganska snabbt blivit sugna på eget.


    Såhär kommer jag göra med min son!
    Sambons ungar har dock flyttat tidigt, ena var 17 (son) och den andra 18 (dotter).
    Gick inte så bra så de flyttade hem, dottern när hon var 19 och sonen var 25. Detta inföll samtidigt så de fick dela rum.
    Gjorde ingenting de bodde ju gratis och hjälpte inte till med ett skit i hemmet! Perfekt sätt att spara pengar och åka på utlandsresor 4-5 ggr per år.
  • Anonym (pappa­)
    Visa endast
    Tor 8 sep 2016 11:55 #4

    Tills de kan flytta, och i viss mån tills de vill flytta. Här i Stockholm har barnen ofta inte så mycket till val annat än att bo hemma länge. Snittåldern är 22-23, men det är inte ovanligt att ungdomar i länet bor hemma tills de är 27-30. Ju närmre stan man kommer desto värre är det. 

    Att sätta ner foten och markera mot en ungdom som inte har några alternativ är ju lite fel, och om barnen inte vill flytta efter 25 så är det förmodligen något som är fel. Om de inte kan flytta så det en helt annan femma.

  • Anonym (There­se)
    Visa endast
    Tor 8 sep 2016 11:57 #5

    Min första dotter flyttade hemifrån till norska gränsen för att jobba i Norge när hon var 19. Min son flyttade hemifrån när han var 19, då till förstahandskontrakts lägenhet, när han började plugga till förskolelärare och tog studielån.

    Min yngsta dotter flyttade hemifrån som 18 åring när hon fick sommarjobb och sedan anställning i orten hennes pojkvän bodde. Så de flyttade ihop i en bostadsrätt.

    Jag har aldrig haft speciella regler eller åsikter om att flytta hemifrån. De får bestämma helt själva och stå på egna ben, oavsett om de har jobb eller inte. Däremot får de själva stå för konsekvenserna, men veta att mamma och pappa alltid har ett rum för dem om de skulle gå åt skogen. Bor de hemma med jobb får se självklart betala en summa.

    Du gick allting väldigt bra, men hade de gått åt skogen hade de väl lärt sig av det också!

  • Birgit­ta02
    Visa endast
    Tor 8 sep 2016 12:04 #6
    Anonym (pappa) skrev 2016-09-08 11:55:05 följande:
    Tills de kan flytta, och i viss mån tills de vill flytta. Här i Stockholm har barnen ofta inte så mycket till val annat än att bo hemma länge. Snittåldern är 22-23, men det är inte ovanligt att ungdomar i länet bor hemma tills de är 27-30. Ju närmre stan man kommer desto värre är det. 

    Att sätta ner foten och markera mot en ungdom som inte har några alternativ är ju lite fel, och om barnen inte vill flytta efter 25 så är det förmodligen något som är fel. Om de inte kan flytta så det en helt annan femma.
    Helt riktigt. Finns det inte några som helst möjligheter pga ekonomi eller bostadsbrist, så är det ju självklart att de får bo kvar hemma. Men att inte lyfta ett finger för att få jobb och bostad är inte ok.
  • Tor 8 sep 2016 12:04 #7

    Bor man i sthlm som jag gör så är mitt råd såhär.

    När du får ditt första jobb, bo hemma ca 2-3 år och försök lägga undan 80% av lönen så att du har till en kontantinsats. Sen när den är införskaffad kan du flytta. Det har snarare med det att göra än själva åldern. Därför är det inte ovanligt att man får bo hemma tills man är runt 25 år.

  • Tor 8 sep 2016 12:08 #8

    Efter studenten lät mina föräldrar mig bo hemma på sommarloven (pluggade annars på andra orter och bodde där). Efter jag fyllt 20, då försörjningsansvaret inte gällde längre, betalade jag för mat.

    Men jag hade en tydlig vilja att flytta hemifrån - det var bara svårt att fixa tillfälligt boende någon annanstans hela somrarna. (Den delen av sommaren jag jobbade bodde jag på arbetsorten.) Om jag inte hade velat flytta hoppas jag att de hade tagit ut hyra också för att få mig därifrån.

  • Tor 8 sep 2016 12:19 #9

    Jag flyttade hemifrån när jag gick gymnasiet, fick extrajobb så jag hade råd med hyran till en pytteliten lägenhet i studentområdet. Mamma krävde hälften av studiebidraget om vi skulle bo hemma redan då så jag bestämde mig för att chansa, det har gått bara bra och jag behövde aldrig "flytta hem" igen.

    Min lillebror flyttade hemifrån förra månaden (han är 24). Han har haft egen lägenhet tidigare med det har alltid slutat med att han kommit hem till mamma för att äta, tvätta och använda internet. Hans lägenhet stod tom under tiden han la på mammas soffa och slösurfade på youtube..
    Men mamma har ÄNTLIGEN satt ner foten, han får inte komma tillbaka denna gången. - Det står en ledig bäddsoffa hos vår äldsta storasyster om han krashar totalt, men där får han betala mat och internet själv

    Tycker man kan kräva ganska mycket av ett vuxet barn (över 18). Om de är vuxna i samhällets ögon så kan man ju inte dadda dem längre? I mina ögon skulle mamma ha slängt ut mina syskon tidigare, de hade vunnit så mycket på att lära sig lite självständighet!
    Men visst är det fint och tryggt att veta att man får komma "hem" om allt skiter sig, avundas de av era barn som har det så {#emotions_dlg.flower} 

Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll