Ni med kroniskt/allvarligt sjuka barn.
Vi står i våran kanske livs mardröm, våran son kanske har en kronisk allvarig sjukdom som inte kan botas och man vet inte hur framtiden ser ut.
Jag behöver stöd och råd. Jag är ett vrak just nu..
Hur hittar nu glädje i livet igen?
Hur "accepterar" man barnets/sitt öde?
Hur man bli "lycklig" igen när man inte vet vad som väntar runt hörnet?
Hur påverkar det relationen till eran partner?
Erat andra barn?
Hur slutar man skylla på sig själv?
Jag har även en frisk dotter, Borde vi skaffa ett tredje barn? (Har alltid drömt om 2-3 barn) täbk om bågot händer mitt sjuka barn, då har jag bara ett barn kvar.
Förstår inte ens att jag någon gång i mitt lic skulle skriva en sån här tråd, mattan har totalt ryckts bort under våra fötter, helt plötslig är livet så skört och jag saknar den "lyckliga" tiden, ville bara vara en helt vanlig småbarnsförälder...
Min lilla bebis, be för honom ?