• Anonym (Sofia)

    hur ska jag bete mig mot min man?

    Hej.

    Jag och min man har hängt ihop i fem år. Vi har två barn, 2 och 1 år, som jag är hemma med. Han jobbar borta hela veckorna från söndag till fredag med sitt egna företag. Vi bor bra och har bra relation till våra familjer och allt är frid och fröjd. Förutom en sak. Jag misstänker att han är utmattad/deprimerad/sönderstressad osv.

    Hans problem:

    - är alltid trött, hur mycket han än sover
    - sover oroligt, vaknar flera ggr per natt och kollar vad klockan är (dock inte på helgen när han är ledig)
    - snarkar och dreglar och har andningsuppehåll när han sover
    - dåliga matvanor, äter typ två ggr per dag och väldigt stora portioner, skräpmat ca 4 dagar i veckan
    - han är överviktig och mår dåligt över det
    - motionerar ingenting
    - orkar inte ta itu med saker, t.ex fixa med saker hemma, han hittar alltid på ursäkter och ibland säger han bara rakt ut att han inte tänker göra det (t.ex byta blöja, ta disken, sätta upp vår nya taklampa)
    - vill bara göra roliga saker när han är ledig, inga måsten
    - vill nästan alltid dricka alkohol när vi ska hitta på något utan barnen
    - föreslår aldrig att hitta på något med barnen
    - har ett otroligt påfrestande och stressigt jobb, han jobbar ca 5:30-20 varje dag och det är full rulle och planering från morgon till kväll, fem dagar i veckan
    - han erkänner det inte men jag vet att han är lite bitter över att han får stå för större delen av våra utgifter nu när jag är föräldraledig eftersom vi har ganska stora utgifter, han vill att jag ska betala mer men det kan jag inte
    - han tycker inte om att jag är hemma helt enkelt, han tycker nog att det är orättvist eller kanske provocerande att han sliter hårt medan jag bara är hemma och chillar med barnen
    - jag tror att han inte känner sig som en del av vår familj, att han inte vågar ta initiativ med barnen för han är rädd att "göra fel"
    - har alltid haft ett enormt bekräftelsebehov och ganska låg självkänsla, vill alltid ha beröm så fort han gör något bra, han kan fråga tio gånger efteråt om jag tyckte han var duktig som t.ex körde igång en tvättmaskin
    - verkar ha nåt behov av att visa sig duktig för andra, lägger t.ex upp statusar på facebook när han gjort något bra och sen gottar han sig i sina likes efteråt
    - har alltid haft en lite konstig relation med sin pappa (hans stora idol i livet) som inte ger honom nån bekräftelse eller beröm alls, tror att det har hänt något där när han var barn kanske (de står ändå varann nära och pratar i telefon varje dag)
    - han blir sur för minsta lilla (förmodligen för att han redan är på dåligt humör jämt då han är trött, näringsbrist (?), stressad m.m) så vi bråkar en del och då blir det verkligen krig mellan oss
    - han vrider på saker och uppfattar nästan allt negativt, han hittar dåliga saker i typ allt
    - han känns allmänt trött och bitter och deppig, trots att han har ett företag som han älskar och som går bra, han har mig som är en bra tjej, fint hem, två fina friska underbara barn som tycker om honom, köpt en helt ny bil, har råd att unna sig saker och är inte fattig på något sätt
    - han har ingen ordning på sina papper osv, vet inte vad han har för utgifter, har inte så stor koll utan han bara kör på
    - han lever för dagen, ibland när vi bråkar kan han göra slut och sen tre dagar senare ångrar han sig

    Kan någon ana vad det är för fel på honom? Och hur sjutton ska jag bete mig mot honom? Jag älskar honom och vill absolut fortsätta leva med honom men jag tror att han lider av adhd eller utmattningsdepression eller något och hur sjutton ska man som anhörig/närstående bete sig mot en sån person för att det inte ska bli bråk osv?

    Tacksam för svar!

  • Svar på tråden hur ska jag bete mig mot min man?
  • Anonym (Oj)
    Anonym (Oj) skrev 2016-09-15 13:24:46 följande:
    Men du beskriver ju att han är sur, bråkar för minsta lilla och gör slut ibland för att sedan ångra sig. Han låter inte så snäll i mina öron. Även om man är tokstressad finns det ju en gräns för hur man kan behandla sinandes och kära...

    Han mår säkerligen inte alls bra, men hur mår du och barnen? Egentligen? Blir du lycklig av att leva med den här mannen?

    Menade inget illa, utan ville mer belysa att det inte kan vara ditt ansvar att peppa honom in absurdum. Ni lever ju i en helt ohållbar situation. Din man kan krascha vilken dag som helst med den där arbetsbelastningen.
    Sinandes = sina nära och kära, skulle det givetvis stå!
  • Anonym (Jagvet)

    Låter som han är deprimerad tyvärr. Känner ingen det du skriver även andningsuppehållen måste han ta tag i med en gång.

    Mitt tips till dig är ganska tråkigt men självklart.

    Sätt dig ner och berätta hur du uppfattar honom och be honom att söka sig till en läkare. Det finns medeciner och hjälp för viktminskning samt hjälp för andningsuppehållen (sömnapn?).

    Förstår att du är orolig för honom men du kan inte göra allt själv!!! Det samma gäller för din man.

    Styrkekramar

  • Anonym (Sofia)
    Anonym (Oj) skrev 2016-09-15 13:24:46 följande:
    Men du beskriver ju att han är sur, bråkar för minsta lilla och gör slut ibland för att sedan ångra sig. Han låter inte så snäll i mina öron. Även om man är tokstressad finns det ju en gräns för hur man kan behandla sinandes och kära...

    Han mår säkerligen inte alls bra, men hur mår du och barnen? Egentligen? Blir du lycklig av att leva med den här mannen?

    Menade inget illa, utan ville mer belysa att det inte kan vara ditt ansvar att peppa honom in absurdum. Ni lever ju i en helt ohållbar situation. Din man kan krascha vilken dag som helst med den där arbetsbelastningen.
    Nja jag känner honom och vet att han inte menar något illa, och att hans beteende till 99% beror på att han inte mår bra. Jag och barnen mår toppen :) Älskar honom och vill att han ska vara lycklig. Klart det inte är mitt ansvar att se till att han mår bra men jag vill ju försöka hjälpa till. Jag älskar honom och vill inte lämna honom, vill bara att han ska ta sig ur sin onda cirkel och under tiden lära mig hur jag ska göra för att stötta och underlätta så mycket det går.
  • Anonym (Sofia)
    Anonym (Jagvet) skrev 2016-09-15 13:33:30 följande:

    Låter som han är deprimerad tyvärr. Känner ingen det du skriver även andningsuppehållen måste han ta tag i med en gång.

    Mitt tips till dig är ganska tråkigt men självklart.

    Sätt dig ner och berätta hur du uppfattar honom och be honom att söka sig till en läkare. Det finns medeciner och hjälp för viktminskning samt hjälp för andningsuppehållen (sömnapn?).

    Förstår att du är orolig för honom men du kan inte göra allt själv!!! Det samma gäller för din man.

    Styrkekramar


    Tack för ditt svar. Jag behöver verkligen råd för hur jag ska göra för att hålla mig i skinnet... Jag är bara människa jag med och även jag kan vara på riktigt uselt humör. Så när han är sur och tvär så bygger jag liksom vidare på det och gnäller tillbaks fast jag egentligen borde stå högre och bara lägga ner och tänka att det är bättre fly än illa fäkta. Men det är svårt.

    Det blir mycket bråk, och grunden till det ligger i att han mår som han mår. Har tagit upp detta med honom och han säger att han inte mår så bra. Idag körde han bil och jag pratade med honom (i headset) och så var han trött och stannade längs vägen för att köpa något att smaska på på en mack. Innan han gick in sa han "väck mig om tio minuter" och så var jag kvar i telefonen. Han började snarka typ direkt. Så trött är han...

    Om han lägger barnen nån gång, vid 20-tiden, så ser man oftast inte honom mer den dagen. Så oftast lägger jag barnen för att han inte ska somna, så vi får lite tid ihop. Men nuförtiden när jag kommer ut ur deras sovrum så har han somnat på soffan. Och när jag väcker honom blir han grinig och går och lägger sig i sängen. Något måste ske nu snart, detta håller inte.
  • Flisan79

    Tycker det låter som att det kommer sluta med att han går "in i väggen" alt får en hjärtattack. Dör han inte av det så lär det vara ett "uppvaknande".

    Han verkar inte se att problemet är hans. Att han tagit sig vatten över huvudet och att han är den som valt den sits han sitter i.
    Man måste inte bo fint, ha ny bil osv för att vara lycklig. Han hade kunnat välja att vara hemma med barnen själv. Finns inget som hindrar mer än kanske ekonomiskt och då handlar det om att han vill ha en viss standard. Ja, då får man liksom ta konsekvenserna.

    Vet inte vad eller om det är något "fel" på honom men han skulle def behöva träffa både läkare och psykolog om han inte vill dö i förtid.

  • dussinet

    Med risk att mitt inlägg inte gillas av alla PK-mostrar...

    Det jag läser är att ni egentligen har det ganska bra, men att din man arbetar extremt hårt, kanske för att ge er familj det ni behöver.

    Att arbeta extremt hårt är egentligen inget problem, om man bara kan få den avslappning och omväxling man behöver, det gäller honom, men kanske också dig.

    Planera och fixa något till nästa ledighet, ordna en barnvakt, boka en spa-helg, mini-weekend i London eller Paris, hjälp honom att slappna av, så att han känner att hans ansträngningar för sig själv och för resten av familjen uppskattas.

    Hjälp honom med papper och pengar, kanske det lättar hans stress, och du får en bättre insyn i hans verklighet.

    Ta del av ert gemensamma liv NU, innan det spårar ur....

    Lycka till, det kan ju bli jättebra......

  • Anonym (Sofia)
    Flisan79 skrev 2016-09-15 22:10:21 följande:

    Tycker det låter som att det kommer sluta med att han går "in i väggen" alt får en hjärtattack. Dör han inte av det så lär det vara ett "uppvaknande".

    Han verkar inte se att problemet är hans. Att han tagit sig vatten över huvudet och att han är den som valt den sits han sitter i.
    Man måste inte bo fint, ha ny bil osv för att vara lycklig. Han hade kunnat välja att vara hemma med barnen själv. Finns inget som hindrar mer än kanske ekonomiskt och då handlar det om att han vill ha en viss standard. Ja, då får man liksom ta konsekvenserna.

    Vet inte vad eller om det är något "fel" på honom men han skulle def behöva träffa både läkare och psykolog om han inte vill dö i förtid.


    Jo men så känner jag med. Att köra på utan att vila funkar väl i några år men sen ligger han väl där en dag och inte ens orkar ta sig ur sängen.. Han är väldigt materiell av sig och vill typ köpa det dyraste. Jag vet inte varför han är sån. Men han jobbar som han gör för att hans jobb/företag/branch även är hans livs stora intresse, inte för att vi ska ha råd att köpa saker. Tror också han skulle behöva prata med någon och komma ner på jorden lite..
  • Anonym (Sofia)
    dussinet skrev 2016-09-15 22:18:08 följande:

    Med risk att mitt inlägg inte gillas av alla PK-mostrar...

    Det jag läser är att ni egentligen har det ganska bra, men att din man arbetar extremt hårt, kanske för att ge er familj det ni behöver.

    Att arbeta extremt hårt är egentligen inget problem, om man bara kan få den avslappning och omväxling man behöver, det gäller honom, men kanske också dig.

    Planera och fixa något till nästa ledighet, ordna en barnvakt, boka en spa-helg, mini-weekend i London eller Paris, hjälp honom att slappna av, så att han känner att hans ansträngningar för sig själv och för resten av familjen uppskattas.

    Hjälp honom med papper och pengar, kanske det lättar hans stress, och du får en bättre insyn i hans verklighet.

    Ta del av ert gemensamma liv NU, innan det spårar ur....

    Lycka till, det kan ju bli jättebra......


    Hm jaa men jag tror att han måste lägga om livet helt.. Tror inte det hjälper med en weekend. Men kanske att han skulle bli lite uppiggad av det förstås. Tack för ditt svar :)
  • dussinet
    Anonym (Sofia) skrev 2016-09-15 22:45:59 följande:
    Hm jaa men jag tror att han måste lägga om livet helt.. Tror inte det hjälper med en weekend. Men kanske att han skulle bli lite uppiggad av det förstås. Tack för ditt svar :)
    Nej, jag tänkte inte att det skulle begränsa sig till en weekend, bara att det kanske skulle vara en start.

    Jag känner igen mig som mannen i din relation, och en stöttande partner som engagerar sig i det gemensamma livsprojektet uppväger kravet på "millimeterrättvisa". Om resan är bra, go for it, satsa allt DU kan för att detta skall bli en framgång för er BÅDA.
  • Flisan79

    Jag vet inte vad man ska kalla det men det finns samlad fakta om vad män (såg lite annorlunda ut för kvinnor) på sin dödsbädd ångrar mest. På solklar första plats var svaret att de önskar att de hade jobbat mindre, inte varit så fokuserade på karriär, utan spenderat mer tid med familj och då framförallt sina barn. En tankeställare.

    Dr Phil hade en gång en familj i sitt program som påminde mycket om din familj. Pappan jobbade ständigt och familjen kom i kläm.
    Han frågade då hur pappan definierade ordet "success". Givetvis svarade mannen att det var bra jobb, mycket pengar, hög position på arbetet och fina saker. DrPhil sa då att man kunde se det från ett annat perspektiv. Att vara "lyckad" (successful) som förälder, make och medmänniska var väl trots allt viktigare, vilket pappan faktiskt höll med om.

    Jag kanske bara svamlar här men det är saker jag själv tänker på ibland. För mig är dock anledningen att jag inte lyckats så bra ekonomiskt men har mycket kärlek och tid för mina barn. Alltså en påminnelse om att uppskatta det jag har.

Svar på tråden hur ska jag bete mig mot min man?