Stora problem efter kejsarsnitt, hjälp jag bryter ihop! *Bild finns *
Seriöst.. Mitt snitt får mig att börja gråta!!
Fick planerat snitt för andra gången dels jag är/var otroligt förlossningsrädd + jag har svårt med blod och kladd osv.
Blev snittad för en månad sen, då såg det bra ut.
Cirka två veckor senare blev det en liten infektion med var och en glipa i snittet och riktigt ont.
Fick antibiotika i förebyggande.
Blev lite bättre, fortfarande röd dock och glipan går sakta ihop.
Får ta bort lite var varje dag och tvättar rent med vatten.
Sen började ett stygn/knut på sidan sticka ut och irritera, barnmorskan tog bort en 3-4 cm tråd.
Nu har det gått 1 månad och halva snittet ser ut som skit, nu vätskar det lite på ett nytt ställe, det ömmar och jag vill bara gråta..
De jag har träffat i sjukvården (doktor, barnmorska, sjuksyster, sköterskor) pga problemen säger att snittet ser jättefint ut, det kommer bli fint, ingen fara.
SKITSNACK! Det ser ut som skit!
Sluta ljug för i helvete!
Det gör ont att amma då bebis hamnar på snittet, liggammar jag så brukar bebis böka med fötter och knän mot snittet, ömmar när ett klädesplagg ligger mot, kan inte bära bebis i sjalen pga snittet, kan inte ligga med bebis på min mage och vila och gosa, kan inte köra/åka bil pga bältet lägger sig precis där...
Jag kan fan i helvete inte göra ett skit utan att det ömmar och jag blir seriöst deprimerad..
Kan inte ens ta en hyfsat rask promenad.
Dessutom känns det ibland som att det rör sig på sidan med, ungefär som fosterrörelser/bubbel.
Känns som allt är bebisen fel, all smärta osv. Känner att jag ångrar allt.
Skulle ha nöjt mig med ett barn..
Jag vill inte känna så men gör det, va fan gör jag?
Jag är jätteledsen och nere och gråter vartannat och känner mig förstörd med.
Första snittet blev inte alls såhär efteråt.
Vart fan vänder jag mig.
Nu får de faktiskt göra något innan jag bryter ihop helt!!