Två års försök för en liten trea..

Hej! Jag förstår dig verkligen!!! Längtan efter att tredje barn kan vara precis lika stark som längtan efter ett första. Men självklart går det inte att jämföra smärtan över attvilja ha ett barn och inte ha något eller att vilja ha ett tredje barn och inte få något. Men man ska verkligen inte föringa längtan och kanske sorgen efter ett tredje barn.

Vi började försöka för ett tredje barn ni i sommras. Jag har pcos och har sällan ägglossning och det upptäcktes när vi försökte skaffa ett andra barn. Första gick naturligt ganska fort men andra tog tid. Sökte hjälp på ett sjukhus och deras gynmotagning. Där visade det sig via ett vul att jag har och har svårt att bli gravid då jag sällan släpper ägg.

Han informerade att jag inte kan få.hjälp med ivf eftersom jag redan hade ett barn men att jag självklart kan söka vård privat och betala. Men han skrev ut pergotime till mig som gör att äggen lättare växer och släpper och jag blev då gravid på första försöket! Nu ska vi göra samma resa igen men det har inte tagit sig än för oss.

Jag har haft bra bemötande från sjukvården men visst får man lite känslan av att läkarna tycker att det jag har är ett lyxproblem i ett hav av kvinnor som sitter i vänteummet på kvinnokliniken där jag nu går och som har försökt länge och är barnlösa.

Men det betyder ju inte att jag inte har ett problem. Det skulle ju vara som att jämför en tåoperation med en hjärtoperation. Båda är viktiga fast ändå inte! Konstig liknelse ????

Hej!

Försöker med på en trea...min killes första. Har försökt närmare året. Blev fort gravid men tidigt missfall en vecka senare. Sen blev vi gravida igen i maj som blev ett MA då hjärtat slutade slå i v 12+1...

Har med fått fajtas och stå på mig och har hittills vart sjukskriven i 5 veckor, genomgått två operationer och går nu på medicin för att laga slemhinnan som blev skadad av operation nummer ett....suck. Ska på återbesök om en vecka och hoppas på att få klartecken att sätta igång igen. 

Har med fått höra om att vi borde vara nöjda, och ja men du har ju två barn osv. Men sorgen över vårt förlorade barn är enorm och HAN har ju inga barn..så okänsliga vissa kan vara. Vet ju inte om jag nånsin kommer kunna ge honom ett barn och har mått jättedåligt över dessa tankar...

Känns som vi bara förlorar tid...har varit gravid totalt 4 månader i år men inte nån bäbis kvar för det...

Ska se vad återbesöket säger, finns ju risk att de behöver göra en operation till sa hon sist. Men sen när vi väl börjar försöka så har vi nog tänkt söka privat hjälp om det inte tagit sig på 2-3 gånger just för att jag fyller 40 om ett halvår med...börjar känna att tiden rinner ifrån oss. 

Hoppas så innerligt att min livmoder ska klara att ta emot och bära en graviditet till efter detta. 

Nu har jag äntligen tagit mod till mig och bokat en tid för ev. utredning:) Kanske att man kan få svar i vad som sker med min kropp.

Ja hoppas är det enda som går göra...duktigt nervös inför måndag. 

Spännande, vi tänkte söka hjälp framåt jul om det inte hänt nåt. Men vill gärna testa några gånger på egen hand till först.