Skaffa barn nu eller vänta?

Bor ni ihop? Kan ni spara pengar?

Jag är studerande, min sambo har provanställning men får förhoppningsvis fast denna vecka. Vi har jobbat ihop en bra SGI (i mitt fall skyddad sedan tidigare tjänst innan studier) så vi vet ju att vi kommer klara oss bra ekonomiskt. Sambon har inga svårigheter att få nytt jobb om de nu inte skulle välja att ge honom fast, så inga problem med den biten heller egentligen. Jag fortsätter plugga efter mammaledighet eller kanske deltid under mammaledigheten, beroende på hur allt går. Efter mammaledigheten blir jag klar inom ett år med studierna och börjar söka jobb.

Alltså allt beror ju på hur pass mycket pengar man behöver för att klara sig, och kunna ge barnet det hen behöver. Och ha råd att klara av eventuella motgångar längs vägen. Vi har en buffert och ett separat sparande tex. Inga mängder men lagom liksom. Att ha mycket pengar, eller mängder med pengar kanske på vissa sätt är bra när man ska få barn, men å andra sidan gör det inte en person mer lämplig som förälder rakt av! Ser man till att ha byggt skyddsnät och ser till att ha back up-planer så ska det ju inte vara något problem att skaffa barn i er sits!

Frågor man bör ställa sig själva är väl "hur vill vi leva?" Tex, unnar ni er mycket idag som ni inte skulle ha råd om ni skaffade barn? Skulle ni tycka det kändes jobbigt? Skulle ni ha problem att klara er ekonomiskt? Kommer er föräldrapenning räcka till det ni vill? Om någon skulle förlora jobbet, eller inte få jobba så mycket, vad skulle ni göra då? Skulle ni klara det ekonomiskt samtidigt som ni har ett barn att försörja?

Och om graviditeten skulle vara svår eller något skulle hända, skulle du kunna få till tex en sjukskrivning? Graviditetspeng i slutet av grav eller havandeskapspenning?

De sistnämnda har jag ju fått klara mig utan och kämpa på med min sysselsättning ändå då jag ju är studerande, trots en massa jobbigheter nu i slutet mot grav.

Många saker att fundera på, men som utomstående kan jag säga att ni rent praktiskt är rustade bättre än många andra som skaffar barn. Och att du funderar och överväger och vill veta mer är ju ett tecken på viss mognad och rätt tänk!

Ja vi bor ihop sen mer än ett år tillbaka. Vi har en stor trea med tomt. I dagsläget köper jag mycket kläder till mig själv på hm och jag handlar gärna saker på ebay men skär absolut ner på allt sånt om vi kör på barn nu till våren istället för att vänta tills jag har fast. Jag har redan köpt babykläder å leksaker å babygym mm. Det enda jag behöver inför första året är spjälsäng, barnvagn å tvättlappar (sånt man köper när ungen kommit eller det börjar närma sig). Ekonomiskt sätt tror jag faktiskt att vi klarar oss. Däremot är jag fundersam ang fast jobb för när mammaledigheten är slut så kan jag ju studera till undersköterska på distans om jag inte får ett jobb snabbt. På så vis kan jag fortfarande ta hand om bebisen smatidigt som jag pluggar.

Eller borde man vänta till man har fast ändå? Känns ju som att det kommer ta tid med tanke på att jag redan haft så många jobb men inte fått en riktig anställning. Dem flesta verkar ju bara anställa timmare.

Så fort du har en kvalificerad utbildning kommer det att gå mycket lättare att få fast jobb.

Största fördelen med att jobba först och få barn sen är att du får bättre föräldrapenning, men om du ändå planerar att leva på studiemedel i några år så blir det ju inte så stor skillnad i hur er ekonomi ser ut.

Sätt upp en budget och spara till föräldraledighet redan nu. Bryt mönstret med shopping så fort som möjligt

Hur gamla är ni? :)

Jag är 22 å han är 26. Jag vet att man skulle kunna vänta några år till men känner att det börjar bli dags nu. Jag vill inte vara en av dem som är typ 40 bast å skaffar barn. Jag vill vara en relativt ung förälder. Vi har bestämt oss för att skaffa barn snart men det jag vill veta är om man sla vänta på en fast tjänst å ha pluggandet som reserv eller om man ska skaffa barn redan nu medan man jobbar extra å sen plugga.

Personligen hade jag föredragit att ha fast jobb. Mina krav var fast jobb plus att jag skulle ha en bostad där jag känner att det finns plats för barn att växa upp. Vi bodde i en tvåa innan på 60 kvm och jag vet att det finns dem med barn i tvåor men jag kände att nej - vi behöver något större.

Sedan har faktiskt min sambo pluggat och det har gått jättebra. Han har ju varit hemma med oss mkt mer än om han hade jobbat heltid :) Han var tjänstledig från en fast heltidstjänst under tiden han pluggade.

Men om du är stark och har disciplin så kan du fixa att plugga samtidigt som du är hemma med bebisen. Men ha i åtanke att det kan hända att man inte mår så bra efteråt.. jag hade tex jätteproblem med amningen, mjölkstockning, konstant svampinfektion i 8 mån... såna saker är inget man pratar om innan utan många pratar bara om hur dåligt man kan må under graviditeten.. :)

Ja men studierna blir på distans är det tänkt så att ta hand om en unge med kolik eller liknande gör mig inget. Jag pluggar hemifrån