Varför tog erat förhållande slut?

Nr 1, varade typ 16 mån bodde ihop knappt halva tiden. Var 19. Gemensamt beslut, vi var för olika och inte tillräckligt starka känslor så det blev mest bråk.

Nr 2, ca 8 mån. Var 20. Han gjorde slut. I efterhand vet jag dels inte varför jag stannat och låtit mig bli behandlad som jag blev, dels undrar jag vart vi tänkt att det skulle leda? Fanns inte så mycket framtidsplaner på den tiden, så seriöst var det inte och vi bodde aldrig ihop. Han var nog inte så kär (och annars hade vi fått andra problem).

Nr 3. Varade i 3 år, bodde ihop 2 av dem. Jag skulle bli 24 när det tog slut. Bråk om små vardagliga saker (typ hushållssysslor) gjorde tillsammans med mental ohälsa att det inte funkade. Första förhållandet jag verkligen kunde se hålla "för alltid" även om det inte blev så.

"Hålla för alltid" och så höll det ändå bara tre år? Förlåt om jag låter oförskämd, jag menar inte så. Men för mig ska det nog hålla i minst tio år eller så innan jag ens funderar på om det kommer att hålla livet ut. Det ska hinna komma och gå några kriser.

För att svara på TS fråga så: jag har bara haft två egentliga förhållanden. Ett var kort, några månader bara, det tog slut för att jag hade nån annan i tankarna. Det andra är långt och håller än idag. Men jag tror inte det håller livet ut.

Har bara haft två seriösa förhållanden, räknar inte med pojkvänner från högstadiet.

Men det tog slut för att vi ständigt sårade varandra och tilliten var 0. Mitt i allt detta träffade jag mannen med stort M så jag valde att lämna min dåvarande relation som jag hade haft i nästan 10 år.

1) jag var 16, han 25. Det höll i 2 år. jag gjorde slut men det var rätt så ömsesidigt att vi kände att vi var för olika, åldersskillnaden gjorde sig påmind. 

2) jag var 19, han 23, var tillsammans 8 månader, började prata om att flytta ihop, men så var han otrogen så jag dumpade, rejält sårad.

2) jag var 21, han var 31, vi var tillsammans ett år, jag var stormkär och trodde att detta var mannen i mitt liv. Han gjorde slut, sa att jag var för ung. Vilket jag tycker att han borde tänkt på när han inledde förhållandet. Jag var förkrossad.

2) jag var 23 när vi träffades, han var 28. Vi var tillsammans i 5 år. Köpte hus, förlovade oss och planerade barn. Men sen gjorde jag slut när han föll ner i dataspelsträsket och gifte sig med World of warcraft istället.. 

Nu är jag 38  och sedan 4 år tillsammans med min fantastiska man, vi har hus och ett barn på 1,5 och planerar syskon. detta känns verkligen som "the real deal" så jag hoppas verkligen att jag aldrig mer behöver skriva i den här tråden :)
Vi träffades rätt sent i livet, men det känns verkligen som vi är så rätt!

du lämnade innan du blev fysisk med den nya eller tvärtom? jah liknande historia ;)

-jag har liknande historia - skulle det stå

#1 varade i 4 år. Han var alkoholist. Jag gjorde slut. Vet inte om han minns det. Han var full.

#2 varade i sju långa år. Även här gjorde jag slut för att han aldrig tvättade, städade, lagade mat, diskade, hjälpte till med barnet eller tänkte på någon annan än sig själv. För att han konstant ljög, hittade på historier,var respektlös, bara tänkte på sig själv och knullade runt.

Mer än tio år? :O Du låter i överkant pessimistisk. "Hålla för alltid" handlar inte bara om hur förhållandet är utan också om vad man gör för att det ska hålla.

Hur långt tänker du dig att livet är om prövotiden för ett förhållande ska vara 10 år?

"Hålla för alltid" är ett ganska starkt antagande. Därför bör man ha gott om erfarenhet med partnern ifråga innan man tror det. Det är ju ett faktum att de flesta förhållanden inte håller för alltid eller ens i närheten av hela livet.

Man behöver inte ha en negativ syn på förhållandet bara för att man inte vill anta att det kommer att hålla för alltid. Tvärtom så är det nog större chans att det håller om man alltid kommer ihåg att det kan ta slut ganska snabbt.

Man kan helt enkelt inte överblicka livet många år framåt. Man själv förändras och det gör ens partner med. Efter bara ett par år har man inte ens hunnit se riktningen.

Att säga "jag hoppas vi alltid är tillsammans" är en sak. Att säga "jag tror att vi alltid kommer att vara tillsammans" är en lite annan sak.

Min dåvarande och jag hade ett öppet förhållande så jag och min nya var fysiska innan jag bröt upp min befintliga relation.