min väninnas son tog livet av sig i förrgår

Ja, det finns mycket du kan göra.

Gå dit och hjälp dom att laga mat, handla, plocka ihop... allt som hör till vardagen som dom inte orkar med just nu.

Bara finns där.

Hej!

Vi förlorade utan förvarning, vår 20-åriga son för ett halvår sedan. Det är den mest fruktansvärda upplevelse man kan gå igenom - chock, sorg, saknad men också så mkt skuldkänslor och alla varför blandas med varandra. Vi fick många besök under första månaden och det är vi tacksamma för. Vänner kom med pajer och mat, blommor och bara för att prata och gråta tillsammans med oss. Det betyder mkt att människor vågar komma och stötta - så det är mitt tips tilla dig. Våga ta kontakt och besöka även när det gått lite tid längre fram. Då allt det praktiska över - begravning, ev. urnsättning, bouppteckning, ev. gravsten mm mm - blir tomheten så enorm.

Sorgligt! Jag röstar också för att finnas där för dem och underlätta. Det är så många som visar hänsyn genom att hålla sig borta och ge utrymme, men i många fall kan det nog kännas tomt.

Min spontana tanke är, glöm inte bort syskonen. Tyvärr fokuserar folk/släkt/vänner sig ofta enbart på föräldrarna och syskonen blir utanför allt stöd. Att bara finnas betyder mycket, även om viljan att prata/ta emot stöd kommer nu eller om ett år.

Important persons never die, they are always in your hart!

Det är bra om systern kan komma till er när hon vill. Barn och tonåringar brukar vilja "pausa" sorgen då och då. Göra något helt annat, kanske t o m skratta och ha kul en stund innan de rasar i hop igen. De orkar liksom inte sörja hela tiden.
När det gäller resten av familjen, så beror det ju på. Finns det släktingar/vänner redan, som är där och hjälper till med allt praktiskt, så kanske ni mest skulle vara i vägen. Annars så finns det mycket att göra, förutom att lyssna och trösta. Handla t ex. Att vara mitt i chock och sorg, och vara tvungen att möta andra människor som inte vet eller som ställer nyfikna frågor, det är riktigt jobbigt. Fråga om du ska sortera posten och avboka planerade möten av olika slag. Det är en sådan där grej som känns oviktig nu, men som kan kosta många tusenlappar på sikt. Bortglömda räkningar, påminnelseavgifter, glömda tandläkartider osv osv.

Nej, en dålig människa är någon som inte förstår när det är läge att låta bli uttrycka sina negativa åsikter i situationer där det är illa nog ställt. Respektlöst.

Har själv överlevt ett självmordsförsök. Mår man psykiskt dåligt så tänker man inte efter, läget är redan tillräckligt illa så man dör hellre än att berätta för familjen att man mår dåligt. Levde med enorma skuldkänslor ett tag efter händelsen, även fast man fick support av familjen kände man sig som en svikare. Men det har släppt med tiden och är tacksam över att jag fick hjälp.

Ett av problemen är att psykisk ohälsa ses som tabu att prata om. Samt att man inte får hjälp tillräckligt snabbt av vården man blir helt enkelt inte tagen på allvar, såvida man inte överlevt ett självmordsförsök. Beklagar att sonen inte överlevde för det är efter ett försök som man verkligen får hjälp.