En fråga till föräldrar som har äldre barn med ADHD

Min son fick sin diagnos som 15 -åring.

Skolan struntade fullständigt i min oro och vilja till utredning, dom sa bara det var tonårsuppror. Jag sa till redan när sonen började första klass och kämpade i alla år.....

BUP ville inte ta emot i första hand utan sa att det var skolan ansvar att starta utredningen.

Efter många år så fick jag igenom en utredning på BUP och dom anmälde till och med skolan för att dom inte gjort något mycket tidigare.

Samma här - skolan såg inga problem utan en smart tjej som jobbade hårt.

Så skolan märkte ingenting?+ (Eller blundade)...
Men ni som föräldrar, vad märkte ni?

Utbrott, över alla gränser.
Vi var tvungna att styra upp allt i vardagen för att få ihop det. Tänk "schema" på allt.  Och allt ska förberedas i detalj, så inget oförutsett dyker upp, eller blir det fritt fall...
Extrem tydlighet krävs.
Väldiga pendlingar i kunnandet tex klarade räkna binära tal i huvudet vid 7 års ålder, men inte klä på sig själv förrän vid 12 års ålder. Eller kunde och kunde, vissa kläder kom ju på såklart, men vissa saker glömdes jämt och därför behövdes guidning genom påklädningen eller totalt bryt. (För visst lägger man sig ner på golvet, skriker och sparkar om man glömmer ta på strumporna före byxorna, så det blir svårt vid anklarna?)

Nu fick hon iofs diagnosen mellan 6:an och 7:an, så inte under högstadiet, men ändå.

Jo, skolan märkte allt, men dom hade inte pengar till utredningen (som är rätt så dyr).

Han har svår ADHD så han uppfyllde varenda kriterie som finns.