Gravid men vill inte ha barn.

Jag är i precis samma sits. Jag får panik. Är gravid i vecka 8. Alla tror jag är glad, speciellt min sambo. Men jag är inte glad. Vill egentligen inte ha barn. När jag tänker på framtiden och alla måsten med barnet så vill jag ännu mer inte ha det :( mår dåligt av graviditeten med så vet inte om det bidrar till min avsky. Hur går det för dig?

Har ni bestämt er att ta bort det?

Nej det har jag inte gjort. Alla är så glada. Och jag har alltid tänkt att jag vill ha barn i framtiden, trots att jag aldrig känt en längtan. Men har alltid tänkt att jag kommer ändra mig den dagen jag väl blir gravid. Men jag har fortfarande inte ändrat min tanke nu när jag väl är gravid. Är 29 år nu och känner att det är nu eller aldrig. Jag känner att detta är lite påtvingat pga min ålder och allas längtan efter barnbarn. Vet inte vad jag ska göra :(

Så du har aldrig längtat att få egna barn?Men om du behåller,vad är du rädd för?

Nej det har jag inte. Har bara önskat att jag nångång skulle börja känna en längtan. Men det har aldrig kommit. Jag är rädd för att jag fortfarande ska känna att jag inte vill ha barnet. Jag är en väldigt bekväm människa. Jobbat heltid samt har ett eget företag. Jag är en otroligt morgontrött människa och skrikiga barn kan faktiskt göra mig arg. Nu låter jag jättehemsk :( men däremot älskar jag djur och hade gjort vad som helst göt dom. Den kärlek jag känner till djur hade jag önskat att jag känner till barn..

Jobbigt, men tycker du ska börja med att prata om dina känslor med din sambo.

Jag älskar också djur. Aldrig varit så intresserad av barn förutom mina egna. Jag kände mig ganska trygg i att jag skulle älska mina egna barn eftersom jag kände så stark körlek till mina katter. Jag hade rätt i känslan. Mina barn är det bästa som hänt mig och jag skulle ge mitt liv på sekunden för dem. Känner jag en tillstymmelse av detta inför andra barn? Nix.

Jag är också en bekväm person. Men med barnen har jag faktiskt växt. Blivit mer tålmodig, tvingat prioritera mina sovvanor (går i säng tidigare och upp tidigt och får faktiskt ut mer av dagen) sen är jag och mannen bra på att unna varandra och tar barnen så vi kan komma iväg med vänner ibland. Och jag har blivit supereffwktiv och bra på att planera sen jag fick barn.

Känner du att detta är helt fel för dig så tycker jag du ska göra abort. Men jag vill visa med mitt inlägg att inget är svart på vitt :) och att en bekväm person med relativt lågt barnintresse kan förälska sig i småbarnslivet.

Lycka till!

Jag har gjort abort en gång och nu har jag en dotter som snart blir 10 månader. En sak som är viktigt att ta i beaktande är att det är väldigt vanligt att fundera kring abort eller huruvida man vill ha barn eller ej när man blivit gravid, speciellt innan gränsen för abort. Även folk som längtat länge efter barn kan få panik. I princip alla jag känner som har fått barn har vittnat om sådana funderingar.

En annan sak som verkligen är sant är att det är skillnad på "egna barn" och "andras ungar". Min pappa ville aldrig ha barn, han hade ingen barnlängtan alls men han fick två barn, mig och min bror för att min mamma så gärna ville. Han har alltid älskat oss och varit glad över det men är inte intresserad av andra barn. Samma sak för min man, han gillar inte barn men älskar sina egna....

De flesta gillar sitt bekväma liv innan man får barn men livet kommer innehålla andra roliga saker sedan som gör att man står ut med att inte få sovmorgon varje dag. Så tycker jag iallafall.

Och man behöver inte känna sig glad över en graviditet. Det gjorde inte jag. Jag fick panik. Var inte ens speciellt glad när barnet hade fötts. Det kom några veckor senare när jag hade landat.

Tycker verkligen du ska ta en funderare. :)

Precis samma sits här med! Vecka 5 eller 6 vet inte säkert. Känner precis jäklar likadant. Inte barn nu,inte barn någonsin... Så hemskt. Och sambon är på rosa moln.......

Med all respekt men du har psykiska problem. Det är sjukt att inte vilja ha barn i din situation. Försök att reda ut var ditt destruktiva beteende kommer ifrån. Boka tid hos psykolog.

Du håller på att skapa ett fantastiskt liv. Låt inte ditt förgångna hindra dig.

Ser att de är över 1 månad sen ni skrev sist. Hur gick de för dig? Behöll du eller gjorde abort??

Det kanske låter jättehemskt, men vill man inte ha barn. Skaffa dig då inte barn. Som förälder att veta med sig att nej jag skulle helst välja bort dig lilla individ, eller som barn att känna sig oälskad förtjänar ingen. Ju längre tid det går ju mer "liv" blir det i cellklumpen/fostret. Ja, själviskt att göra abort, MEN ännu hemskare att sätta ett barn i livet som man inte vill ha eller älskar. Kan inte bli annat än fel. Och om era respektive inte fattar så förtjänar dom väll någon annan, är det något man vill då kanske man tänker om och väljer någon annan. Och vill man inte ha barn bör man va medveten om konsekvenserna att man kanske står där ensam efter valet till en abort. Men skaffa inte om ni inte vill ha.