• Anonym (osäke­r)
    Äldre 20 Oct 16:21
    9511 visningar
    43 svar
    43
    9511

    Behålla barnet mot pappans vilja?

    Jag är oplanerat gravid och inte tillsammans med pappan (alltså vi har gjort slut). Själv har jag längtat efter att skaffa familj ett tag men han vill ABSOLUT INTE bli pappa, mår psykiskt dåligt över att jag är gravid och säger hela tiden att han inte vill att jag ska behålla barnet. Jag vill egentligen behålla det men samtidigt är jag osäker på om det är rätt beslut, det är egentligen inget bra läge i mitt liv heller även om jag känner mig redo att bli mamma...men allt det praktiska står emot mig...vi har gjort slut, jag har varken körkort eller utbildning, är timanställd och har ibland svårt att få ihop tillräckligt med timmar, vet inte hur det skulle bli med föräldrapengen..jag hyr en etta i andra hand som är för liten för att ha barn i... Med hans hjälp hade det gått bra men jag vet inte om jag vågar räkna med den och ärligt jag är rädd för att jag ska ångra mig om jag blir ensam med barnet och han vägrar hjälpa till.vi har haft en på och av relation och han klarar knappt ta hand om sig själv som det verkar.

    Finns det andra som varit i samma situation och fått barn med ett ex som inte vill? Vad kan man förvänta sig egentligen...och hur har det blivit för er när barnet väl finns? Vad är det viktigaste att tänka på innan... hur stor är chansen att han ändrar sig! tacksam för råd

  • Svar på tråden Behålla barnet mot pappans vilja?
  • Anonym (ordna­de förhål­landen­)
    Äldre 20 Oct 16:29
    #1

    Hej,

    Hade du haft ett jobb (alltså inte varit timmis med varierande timmar) och haft en egne bostad hade jag sagt att "du gör vad som känns bäst för dig). Med tanke på att du inte har ett fast jobb, bor i en andrahandslägenhet och skulle vara beroende av hans välvilja så tycker jag att det bästa är att du väntar med att skaffa barn tills du rett ut det övriga. 

  • Caramb­olan
    Äldre 20 Oct 16:36
    #2

    Det är väldigt spännande, utmanande och roligt att ha barn. Jag tänker mig att man nog kan njuta mycket, mycket mer av det om man inte också måste oroa sig för både ekonomi och bostad. Att ha någon att dela glädjen med är också en bonus. Jag hade väntat om jag var du.

  • Anonym (Mia)
    Äldre 20 Oct 16:39
    #3

    Om jag var i din situation hade jag tagit abort för min egen skull, inte för hans.

  • elyse
    Äldre 20 Oct 16:42
    #4

    Fast med en avbruten relation kanske du får ha barnet varannan vecka i framtiden? Han kanske vill ha en relation till sitt barn senare?

  • Anonym (S)
    Äldre 20 Oct 16:43
    #5

    Jag hade inte behållt barnet i den situationen, ALLDELES för riskfyllt! Osäkert boende, osäker inkomst, ensamstående... aldrig!

  • Anonym (osäke­r) Trådstartaren
    Äldre 20 Oct 16:44
    #6

    Det värsta är att jag känner sån stress över att, tänk om jag inte träffar nån annan som vill ha barn och detta är enda chansen jag får... sånt. Jag vill ju egentligen även om läget är allt annat än perfekt just nu och mot hans vilja. Jag är 29 år och får ångest när jag tänker på hur mkt svårare det blir att bli gravod efter 30. :(

  • Anonym (osäke­r) Trådstartaren
    Äldre 20 Oct 16:50
    #7
    elyse skrev 2016-10-20 16:42:01 följande:

    Fast med en avbruten relation kanske du får ha barnet varannan vecka i framtiden? Han kanske vill ha en relation till sitt barn senare?


    Det är ju det...att det är omöjligt att veta. Jag vill tro att han kommer ta sitt ansvar oavsett (han har sagt det innan) men han har egna problem vill inte eg och nu när det har gått några veckor till så märker jag att det verkligen blir värre och värre. Han mår j'ttedåligt och tror att jag typ behåller det för att hämnas eftersom vi gjorde slut. Jag har tänkt tidigare att han säkert kommer ändra sig när han väl ser sitt barn...men jag börjar känna mig osäker nu. Han vill inte alls kännas vid varken mig eller ett eventuellt barn som det är nu.
  • Anonym (ordna­de förhål­landen­)
    Äldre 20 Oct 16:51
    #8
    Anonym (osäker) skrev 2016-10-20 16:44:57 följande:

    Det värsta är att jag känner sån stress över att, tänk om jag inte träffar nån annan som vill ha barn och detta är enda chansen jag får... sånt. Jag vill ju egentligen även om läget är allt annat än perfekt just nu och mot hans vilja. Jag är 29 år och får ångest när jag tänker på hur mkt svårare det blir att bli gravod efter 30. :(


    Ordna upp läget och om du inte hittar någon, ansök om insemination nu när man även får göra det som ensamstående kvinna i Sverige (och slipper åka utomlands). 

    Ja, det är måhända så att fertiliteten minskar men det är inte som att du mer eller mindre blir infertil bara för att du gått över 30-strecket. 

    Jag förstår mycket väl att det är ett skitsvårt beslut att ta men det är tufft nog ändå att bli förälder utan att man ska behöva den ekonomiska pressen samt stressen med boende också. 
  • Caramb­olan
    Äldre 20 Oct 17:01
    #9

    Det är ju inte så himla enkelt att vara nästan 30 och inte ha varken utbildning, jobb eller bostad heller. Ordna upp det först så att du inte fastnar i det lågavlönade timjobbarträsket resten av livet. Det blir inte lättare att fixa med ett barn på halsen, och du har fortfarande flera år på dig att skaffa barn - med partner eller ensam.

  • Anonym (Nej)
    Äldre 20 Oct 17:04
    #10
    Anonym (osäker) skrev 2016-10-20 16:21:23 följande:

    Jag är oplanerat gravid och inte tillsammans med pappan (alltså vi har gjort slut). Själv har jag längtat efter att skaffa familj ett tag men han vill ABSOLUT INTE bli pappa, mår psykiskt dåligt över att jag är gravid och säger hela tiden att han inte vill att jag ska behålla barnet. Jag vill egentligen behålla det men samtidigt är jag osäker på om det är rätt beslut, det är egentligen inget bra läge i mitt liv heller även om jag känner mig redo att bli mamma...men allt det praktiska står emot mig...vi har gjort slut, jag har varken körkort eller utbildning, är timanställd och har ibland svårt att få ihop tillräckligt med timmar, vet inte hur det skulle bli med föräldrapengen..jag hyr en etta i andra hand som är för liten för att ha barn i... Med hans hjälp hade det gått bra men jag vet inte om jag vågar räkna med den och ärligt jag är rädd för att jag ska ångra mig om jag blir ensam med barnet och han vägrar hjälpa till.vi har haft en på och av relation och han klarar knappt ta hand om sig själv som det verkar.

    Finns det andra som varit i samma situation och fått barn med ett ex som inte vill? Vad kan man förvänta sig egentligen...och hur har det blivit för er när barnet väl finns? Vad är det viktigaste att tänka på innan... hur stor är chansen att han ändrar sig! tacksam för råd


    Du ska inte skaffa barn, du har inte förutsättningarna för att ta hand om barnet, det skriver du själv! Man måste ta ansvar för att kunna ta hand om barnet ekonomiskt!
Svar på tråden Behålla barnet mot pappans vilja?