Forum Förälder Varannan-veckas förälder
  • maddel­in
    Äldre 20 Oct 19:29
    3861 visningar
    22 svar
    +1
    22
    3861

    Flytta till annan ort... jävla svårt asså...

    Hej.

    Behöver råd av er om ni kan.

    Jag har 3 barn varannan vecka. Har min pojkvän 15 mil bort. Så just nu har vi ett distansförhållande, men vill så gärna flytta ihop. Han har sina 2 barn varannan vecka oxå. Alla vi trivs jättebra med varandra och barnen älskar när vi åker till honom och hans barn. Men om jag flyttar de 15 milen till honom så hamnar ju mina barn i kläm och jag vill inte lämna dom utan tänker att jag vill komma på en så bra lösning som möjligt för alla parter. Det här med att splittra syskon är inte bra heller.

    1. Jag måste komma överens med Barnes pappa eftersom han hamnar i en sits som han inte kommer tycka om. Han blir liksom tvingad att hamna i en sits han inte vill. Att han alt blir utan 3 barn lr heltidsföränder.

    2. Jag har ett barn som har en kronisk sjukdom å vill helst inte byta landsting på honom vilket känns skit eftersom jag inte vill splittra barnen och "ta med 2"

    Jag vet att jag troligtvis skulle bli varannan helg mamma men det är verkligen inte så jag vill ha det.

    Det är så svårt att förklara hela situationen på ett sånt här inlägg då det lätt bli missuppfattningar med text men fråga mej om det är något ni undrar över.

    Mina barn är 12 8 och 4.

    Visst kan man tycka att jag som en vuxen kvinna INTE ska flytta till min pojkvän utan bli kvar i nuvarande ort. Att vi visste att det skulle bli tufft med distans och fått kämpat i våra snart 3 år tillsammans. Vi visste vad vi gick in i. Man kan även se till mitt "egotänk" att jag som kvinna oxå måste få det liv jag önskar med mitt kärleksliv.

    Kärlek är något som verkligen kan sätta en på prov och nu vill vi bo ihop men hur vi löser allt på praktiskt som möjligt för alla parter?

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Flytta till annan ort... jävla svårt asså...
  • Anonym (Hejsa­n)
    Äldre 21 Oct 22:20
    #1

    ...

  • bastar­dized
    Äldre 21 Oct 22:23
    #2

    Du säger det ju själv, du vill inte byta landsting osv, låt din nya "man up" och flytta åt ditt håll.


    Barnen går före lek..

  • Gravit­ation
    Äldre 21 Oct 22:32
    #3

    Tycker inte det är så svårt, INGEN man skulle fått gå före mitt  barn. Så är det bara.

  • Anonym (L)
    Äldre 21 Oct 23:07
    #4

    Eh så du låter din kille gå före dina barn..? Ja du passar nog bäst som varannan helg-morsa...

  • Anonym (han får flytta­)
    Äldre 21 Oct 23:18
    #5

    Killen flyttar åt ditt håll eller så får ni ha distansförhållande tills barnen är så stora att de inte behöver dig i den utsträckningen.

    Fattar inte varför det alltid är kvinnan som förväntas flytta, jävla manssamhälle.

    Du har ju dessutom en väldigt mycket bättre anledningen än han i tanken på ett av dina barn har en kronisk sjukdom och behöver stanna i landstinget som du säger. 

  • maddel­in
    Äldre 22 Oct 08:49
    #6

    Okej.

    Nu dömer ni mej rätt så snabbt. Anledningen att han inte flyttar är att han har fast jobb och inte jag. Att jag passar som varannan helg mamma är bara dumt att säga när ni inte vet nåt om mej. Skrev i min text att det är svårt att skriva så alla kan förstå.... men vad tänkte jag med. Ingen kan förstå mitt dilemma. Att vara en god mamma och samtidigt ha en kärlek är inte något konstigt. Sen att han bor 15 mil bort...

    Så länge ingen av ni som skriver har varit med om en liknande sits så kan ni hålla käften. Jag bad om råd inte påhopp.

    Men att pojkvänn skulle gå före mina barn är BULLSHIT. Det är därför jag skriver om att få råd! Jag är en skitbra mamma som alla i min omgivning skulle hålla med om. Får beröm av lärare och vänner att jag verkigen ställer upp på mina barn.

    Att jag är en rolig o kreativ mamma. Men som sagt... va fan tänkte jag med när jag vände mej t familjeliv där alla får klanka ner på alla som om det vore White trash lr nåt. Inget stöd alls..

  • Anonym (han får flytta­)
    Äldre 22 Oct 09:54
    #7
    maddelin skrev 2016-10-22 08:49:46 följande:

    Okej.

    Nu dömer ni mej rätt så snabbt. Anledningen att han inte flyttar är att han har fast jobb och inte jag. Att jag passar som varannan helg mamma är bara dumt att säga när ni inte vet nåt om mej. Skrev i min text att det är svårt att skriva så alla kan förstå.... men vad tänkte jag med. Ingen kan förstå mitt dilemma. Att vara en god mamma och samtidigt ha en kärlek är inte något konstigt. Sen att han bor 15 mil bort...

    Så länge ingen av ni som skriver har varit med om en liknande sits så kan ni hålla käften. Jag bad om råd inte påhopp.

    Men att pojkvänn skulle gå före mina barn är BULLSHIT. Det är därför jag skriver om att få råd! Jag är en skitbra mamma som alla i min omgivning skulle hålla med om. Får beröm av lärare och vänner att jag verkigen ställer upp på mina barn.

    Att jag är en rolig o kreativ mamma. Men som sagt... va fan tänkte jag med när jag vände mej t familjeliv där alla får klanka ner på alla som om det vore White trash lr nåt. Inget stöd alls..


    Tycker fortfarande han kan flytta, han kan söka nytt jobb:) Just av den anledningen du skriver att du har ett barn med kronisk sjukdom, tycker det väger tyngre.
  • Anonym (likna­nde)
    Äldre 22 Oct 16:07
    #8

    Har själv varit i en liknande situation.
    Båda med barn och distans till varandra. Jag har mitt på heltid och hon varannan vecka. Funkade ett tag men till slut insåg vi att det inte funkar då vi båda prioriterar barnen. Valet var att köra distans i åtskilliga år till eller att bryta. Tungt men ett riktigt beslut.

  • Anonym (Ensam mamma)
    Äldre 22 Oct 16:22
    #9

    Du har små barn som behöver dig = du kan inte flytta.
    Han har små barn som behöver honom = han kan inte flytta.
    -> Ni fortsätter på distans så länge det går, och när barnen är stora nog så kan ni kanske flytta halva vägen var?


    maddelin skrev 2016-10-22 08:49:46 följande:

    Okej.

    Nu dömer ni mej rätt så snabbt. Anledningen att han inte flyttar är att han har fast jobb och inte jag. Att jag passar som varannan helg mamma är bara dumt att säga när ni inte vet nåt om mej. Skrev i min text att det är svårt att skriva så alla kan förstå.... men vad tänkte jag med. Ingen kan förstå mitt dilemma. Att vara en god mamma och samtidigt ha en kärlek är inte något konstigt. Sen att han bor 15 mil bort...

    Så länge ingen av ni som skriver har varit med om en liknande sits så kan ni hålla käften. Jag bad om råd inte påhopp.

    Men att pojkvänn skulle gå före mina barn är BULLSHIT. Det är därför jag skriver om att få råd! Jag är en skitbra mamma som alla i min omgivning skulle hålla med om. Får beröm av lärare och vänner att jag verkigen ställer upp på mina barn.

    Att jag är en rolig o kreativ mamma. Men som sagt... va fan tänkte jag med när jag vände mej t familjeliv där alla får klanka ner på alla som om det vore White trash lr nåt. Inget stöd alls..



    OM du flyttar gör du det för att din önskan om att leva med just den mannen är viktigare för dig än att dina barn har en trygg uppväxt med maximal tid med båda sina föräldrar.
    Du kan försöka övertyga dig själv om att det är annorlunda och hitta hur många olika sätt som helst att justifiera varför en flytt inte alls går emot dina barns bästa, men i verkligheten är det faktiskt precis så enkelt.
    OM du flyttar, med eller utan barnen, gör du det för att du sätter ditt eget bästa före barnens bästa.
    Jag fattar att det inte är det svar du söker, det gör jag, men det ÄR sanningen.
    Jag har själv valt att lägga kärleken åt sidan ett tag för att det är det bästa för mina barn Just NU. Jag ser det inte som en uppoffring, jag ser det som självklart att jag gör det de få år i livet som barnen behöver mig. Snart nog kommer de att flyga ur boet och då kan jag fokusera på det som är bäst för mig.
  • Anonym (Ensam mamma)
    Äldre 22 Oct 16:26
    #10
    Anonym (han får flytta) skrev 2016-10-21 23:18:42 följande:

    Killen flyttar åt ditt håll eller så får ni ha distansförhållande tills barnen är så stora att de inte behöver dig i den utsträckningen.

    Fattar inte varför det alltid är kvinnan som förväntas flytta, jävla manssamhälle.

    Du har ju dessutom en väldigt mycket bättre anledningen än han i tanken på ett av dina barn har en kronisk sjukdom och behöver stanna i landstinget som du säger. 


    Jag upplever faktiskt att det oftast är mannen som skiter i sina barn och flyttar. "Men jag har dem ju varannan helg" säger han stolt som om han är världens bästa pappa för att han inte övergav dem helt och hållet när den nya leksaken bad honom flytta 10 mil för att hon inte vill bo så nära hans "gamla" familj Skrikandes
Svara i tråden
Svar på tråden Flytta till annan ort... jävla svårt asså...

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies