När är det okej att inte ha en begravning?

Enligt vem? Tror t ex olika kyrkor har olika regler kring detta.

Vet inte om du tänker hur praxis är eller hur vi här på Familjeliv ser på saken?

Det här hittade jag iaf på Fonus sida: www.fonus.se/vi-hjalper-dig-med/las-mer-eller-fraga-oss/barn-och-begravningar/vad-ska-man-tanka-pa-vid-begravning-av-barn

Min son föddes i vecka 23, levde inte länge, men hann få ett personnummer och ett namn. Vi hade en liten begravningscermoni i sjukhusets kapell och han är begravd tillsammans med sin mormor och mormorsmor, hans namn och födelse/dödsdatum står med på gravstenen.

Och där går väl min gräns för vad jag tycker är rimligt. Han KUNDE ha levat (det går att rädda barn som föds i vecka 23), och han levde en stund. Missfall före vecka 19 tror jag inte jag skulle ha haft en riktig begravning för.

Enligt den du vill.

Efter 12 fulla graviditetsveckor har en rätt att ha begravning enligt spädbarnsfondens hemsida.

Jag beklagar verkligen. Ingen ska behöva gå igenom något sådant.

Men det är okej att strunta i begravning för någon som aldrig levt och heller aldrig kunnat överleva utanför livmodern? Är det där gränsen går?

Men är det då okej att strunta i en begravning för ett foster som är 13 veckor?

Insåg nu att jag svarat på fel fråga!

Egentligen är det inte tvång på att ha en begravningsakt för någon. Kroppen måste tas omhand och begravas/aska spridas men det är inget tvång på en ceremoni runt det. Finns de som dör även efter ett långt liv som direkt körs till kremering och därefter sprids i en minneslund utan någon rit omkring det hela.

Alltså. Officiell begravning och en egen privat minnesstund eller liknande är ju två skilda saker.

Jag tänker att min egen gräns för en officiell (om än liten) begravning kanske går vid gränsen som Anniie nämner, alltså vid den ålder ett barn skulle kunna räddas/överleva utanför livmodern.
MEN, med det sagt så hade jag mycket väl kunnat ha en egen tillställning oavsett ålder, om jag hade känt att jag ville det.

För säg att jag/min partner ex har en obotlig sjukdom och bara skulle leva två-tre år till, eller att jag är väldigt nära klimakteriet eller har provat IVF i 10 år, och jag får missfall i v8, på vad som sannolikt skulle vara min/min partners sista chans att få barn, ja nog f-n skulle det vara tillräckligt för att jag skulle kunna ha en egen, inofficiell, ceremoni.

Men att ha officiella begravningar för allt för unga foster/barn skulle ju kunna bli problematiskt.

Funderar även på den gräns som är dragen för abort. Det kanske är en bra indikation om när ett foster övergår till att vara en juridisk person, och skulle kunna vara tillämplig som regel för begravning.

Har för mig att jag läst någonstans att från vecka 22 om barnet skulle avlida så har de rätt att få en begravning.