Pojkvän firar nyår utan mig

Hade jag ändå jobbat hade jag inte brytt mig. Du skriver ju även att du inte vill fira där.... hur kul tror du det känns för honom? Det är ju hans familj och vänner. Är dom bara värd skit i dina ögon?

Du låter väldigt ego.

Förstår dig. Bor man tillsammans så diskuterar man sina planer ihop.

Sedan har ni ju ett problem i och med att du inte gillar hans familj och vänner. Då kommer det ju att bli så att han åker dit själv, eftersom du inte vill. 

Nu har du postat 3 st exakt likadan trådar. Men du svarar ingen av dom som svarar i trådarna. Så lägg ner nu.

Jag är inte bekväm omkring dom av olika anledningar som du inte vet om, tycker därför att det är lite konstigt att du uttalar dig så om mig. Jag har redan betalat två resor detta år för att hälsa på hans familj och har knappt råd till denna tredje också då jag är student. Jag hsr inte sagt att jag tycker illa om dom till honom och som sagt, jag har redan häslat på dom två gånger iår så dom är absolut inte värda skit för mig. Jag jobbsr inte på själva nyårsafton eller nyårsdagen utan det är dagarna däromkring jag till 95% inte kan ta ledigt på, har inte fått fullt svar från min chef än.

Det är ju jävligt skönt att fira nyår själv annars. Har jag gjort 4 år i rad nu.
Laga lite god mat till sig själv och glo på film

Om han nu vill fira med sin familj är det inget att göra nån stor sak av, det är ju hans familj och om han skulle bestämma när och var du ska träffa din familj skulle du gå med på hans vilkor då? Om ni bara varit tillsammans 1 år och bråkar om såna här saker kanske du ska ta och görs slut och hitta en annan man som gör precis som du säger och vill.

Du har alltid rätt att vara ledsen, men det låter som om du gör en alldeles för stor sak av det.

Precis så!

Ni har varit tillsammans i vad då, 6-9mån? Flyttade ihop efter några få månader? Jag hade iaf fattat mina beslut om jul/nyår utan att diskutera det med någon jag bara dejtat i 3-6 månader, inte för att jag inte tycker om personen utan för att tanken helt enkelt inte hade slagit mig. Det låter som om ni inte har haft tid än att diskutera vissa av de grundläggande sakerna i en relation, t. ex. hur ni kommunicerar och fattar beslut, vilka saker ni prioriterar osv.

Jag föreslår att ni sätter er ner och faktiskt pratar med varandra, tillsammans bestämmer hur nig vill hantera situationer som denna i framtiden, prata om resor, ekonomi, om prioriteringar, ansvarsfördelning och allt annat grundläggande. Försök att lägga besvikelsen bakom dig och gör något konstruktivt av situationen istället.

Roligt att ni spinner vidare och hittar på egna saker. "Om ni bråkar om sådana här saker" och "hitta en annan man som gör precis som du säger och vill".

Det här handlar ju om att det inte spelar någon roll för honom om vi är tillsammans eller inte. Det var samma sak på midsommar, fast då valde jag att följa med. Vi hade en vecka ledigt tilsammans i slutet av sommaren, enda lediga tiden tillsammans på hela sommaren, och han valde att åka bort då också. Det här är inte något vi bråkar om utan något jag är ledsen över och jag vet att det bästa såklart är att prata med honom men jag vill ändå ha lite perpektiv först på situationen. Tiden vi varit tillsammans tycker jag inte att man kan väga in på det sättet, vi har träffats exklusivt hela vägen och ser inte honom som någon jag "dejtat i 3-6 månader". Det är ju någon jag vill vara tillsamans med länge, länge egentligen, men är rädd att det alltid kommer vara så här. Väldigt tydligt att han alltid väljer sin familj och närmsta vänner före mig medans jag håller alla dom på samma nivå, om inte honom högre ibland, just för att han är "nyast" av mina närmsta och jag vill att han ska känna sig viktig för mig.

Just nu känns det som att jag vill "ge igen" på honom hela tiden. Jag vet att han hade blivit arg om jag åkt iväg över nyår med en kompis istället som jag funderat på tidigare, då det är något jag mycket hellre vill göra i så fall. Han kommer se det som att jag inte bryr mig om hans familj eller vänner men samtidigt måste jag ju då också få bestämma själv vad jag vill göra på nyår som ni säger, om ni tycker han har 100% rätt till det. För mig känns ju det som en fel/dålig sak att göra, och något jag isf gör för att "ge igen", samtidigt som det här är något jag vill göra då såklsrt. Hade vi kommit överrens om något, pratat igenom det här tillsammans så hade det inte känts så farligt, men nu har han helt och hållet själv bestämt och bokat och sagt det till mig några veckor senare. Vi har det i övrigt mycket bra, det är bara att jag känner långt ner på priolistan vilket spär på andra saker som att han aldrig egentligen sagt något mer än att han älskar mig och att jag är fin, aldrig någon stor kärleksförklaring vad han känner för mig, hur han ser på oss i framtiden eller så. Känns som att han tar mig för givet ibland.

Men om det känns så, att det inte spelar nån roll för honom om ni är tillsammans eller inte, då tycker inte jag förhållandet verkar så bra. Han prioriterar annat istället utan att fråga dig, samtidigt som han blir arg om du prioriterar annat? Eller så är han för säker på dig bara.

Om han vill fira med sin familj så låt honom. Varför ska han sitta hemma? Du har väl egna vänner du kan planera med? Jag ser verkligen inte problemet här. 

Du får ju också tänka att dig träffar han ju varje dag medan hans familj och vänner verkar bo en bit bort. Jag förstår din kille helt och fullt. 

Hur ofta träffar han sin familj? Hur långt borta bor dom? Hur ser hans traditioner ut? Om han alltid har åkt hem till sina föräldrar och ni inte har diskuterat egna traditioner så kanske han bara gör som han brukar utan att tänka på det.

Jag är gift och vi har två barn tillsammans. Men vi spenderar aldrig jul eller nyår tillsammans. Han åker hem till sin familj varje år. Men han har bara möjlighet att besöka sin familj några veckor på sommaren och över jul/nyår. När barnen blir äldre så kommer dom själv få välja om dom vill följa med honom till farmor och farfar eller stanna här med mig och morfar (jag åker inte för då blir min pappa ensam över jul).

Även om du anser att eran relation är väldigt djup och seriös så är det ju inte omöjligt att han känner annorlunda. De flesta tar det lite lugnare i början av relationer, fortsätter med gamla traditioner och prioriterar familj och vänner tills man börjar känna att relationen är seriös.

Ni har inte varit tillsammans så länge och hans familj bor långt bort.

Nykära tonåringar vill nog tillbringa varje vaken stund tillsammans, men vuxna som varit i ett par relationer prioriterar nog annorlunda speciellt om deras familj och vänner bor långt bort.

Han kan ju ha planerat detta länge? Han kanske ser fram emot varje chans han får att åka hem till sina nära och kära.

Du bör dock prata med honom om hur du känner, inte för att få honom att göra annorlunda eller bråka om det men för att få hans syn på saken och ge honom chansen att ta hänsyn till dina känslor på ett eller annat sätt.

Om jag tolkar din text rätt så handlar det hela om att du känner, du tycker, du vill... Vilket är helt i sin ordning, varje individ måste få ha sina egna tankar, känslor och önskemål. Problemet uppstår när du sedan skriver att du inte vill prata med din pojkvän. Bara för att du visste direkt att "this is it, the one and only", betyder inte att pojkvännen var i samma stadie då, eller nu för den delen.

Alla relationer blir vad man gör dem till. Utan att kommunicera och kompromissa så blir det missförstånd och bitterhet.

Men om du med tråden är ute efter vad andra tycker/tänker om din situation så kan jag reiterera mina åsikter.

Jag tycker inte det är konstigt att planera sin jul/nyår/sommarsemester/etc utan att fråga en partner jag haft i bara några månader.

Jag hade blivit jätteledsen om min partner hade blivit ledsen och sårad och inte pratat med mig om det, oavsett om relationen varit 1 vecka eller 25 år.

Jag hade velat hitta ett sätt att mötas halvvägs, kanske jag kan fira julen hos familjen och komma hem till nyår, eller betalat din biljet eller halva din biljett beroende på min egen ekonomi för att du ska komme upp över nyår.

Jag hade velat börjat prata om hur vi ska göra i framtiden. Vilka högtider är viktiga för mig att fira med min familj och vilka är viktiga för dig att fira med din familj. Vilka är viktiga att fira tillsammans, och isf var (min familj, din familj, bara vi, andra alternativ)? Samma med semestrar.

Men guuuuud, brudar alltså!! Tack och lov att jag inte är lesbisk...

Vad hade du velat göra istället då? Skulle du vilja att han sitter ensam hemma hos er när du jobbar på julen? Bor hans familj och vänner långt borta så att han sällan hälsar på så kanske han vill stanna ett tag.