Irriterad på frun under graviditeten

Det är fett jobbigt att vara gravid. Vissa är dessutom känsligare än andra. FÖRSÖK stå ut och visa lite förståelse för henne nu den här sista tiden. Det är ju snart dags för förlossning och då behöver hon ditt stöd och pepp! Det är långt ifrån alla som orkar träna under graviditeten och det är vanligt att det gör ont här och var. Jag var ungefär likadan som din fru när jag var gravid,,, och karln är kvar än iallafall ???????? Snart har ni en bebis att lägga fokus på! Lycka till!!!!

Haha wow! Du har verkligen ingen koll alls, va? Vet du, dina systrar är inte representativa för alla gravida kvinnor. Vissa har turen att knappt ens märka av att de är gravida och kan fortsätta leva som de alltid gjort, bortsett från den växande magen då. Medan andra får foglossning, samlar på sig mycket vätska (dessa "krämpor" gör även att man blir väldigt otymplig och det gör ont), illamående, täppt näsa, blödande tandkött, förvärkar och sammandragningar, halsbränna och sura uppstötningar och blir väldigt trötta av att ha konstant ont och värk nånstans i kroppen.

Med tanke på att hon är i v 39 så var tyst, härda ut och ge f-n i att komma med några pekpinnar.

Hade hon varit i vecka 20 hade jag tyckt du kunnat försöka peppa mer till rörelse för jag tror absolut du har rätt. Man blir piggare av att röra sig och komma igång även när man är gravid.

Men, nu, nä, orka inte ens lägga energi på det....

Ska du vägra lyssna på hennes "gnäll" under förlossningen också? Kvinnor har alltid fött barn så det kan inte göra så ont?

Ja, vissa har väldigt okomplicerade graviditeter. Andra har det inte.

Jag såg rätt smidigt ut med liten mage etc som gravid. Likförbannat hade jag sån foglossning att jag knappt kunde gå, perioder av rejäl trötthet, och i v 39 var det tungt och med dålig plats för lungor mm så svårt att hitta nån bekväm ställning öht.

Jag har svårt för personer som hellre klagar än gör något för att må bättre (eller slappar till sig helt), men i slutet av en graviditet är ett undantag. Bit ihop, det är max ett par veckor kvar (även om hon givetvis kommer vara påverkad även efter förlossningen. Då lär hon även behöva hjälp i början pga att man känner sig överkörd av ett tåg och inte har direkt fungerande muskler, och sen "bara" för att man lätt sitter fast pga amning etc).

Du var mig då en riktigt oempatisk människa.

Du känner två kvinnor som varit gravida och tror därför att du har full koll på hur det är för alla andra. Du är inte bara oempatisk. Du är dum också.

Själv är jag gravid i vecka 20. Alltså typ hälften så långt gången som din fru. Ändå räcker det med att jag går till affären 10 minuter bort, handlar och bör tillbaka maten för att det ska drypa av svett om mig ibland. En trappa gör mig andfådd. Ibland orkar jag inte resa mig och gå 5 meter för att hämta något för att jag har så ont. Förra graviditeten var det dock lättare. Men ingen av mina graviditeter är onormal på något vis.

Tycker att det är du som är ynklig och gnäller. Ta av dig offerkoftan och avlasta din kvinna utan gnäll. Det kommer inte bli lättare för henne sen när hon måste amma dygnet runt.

Olika graviditeter är väldigt olika. Jag jobbade på ett stressigt café med tunga lyft fram till 2 dagar innan jag födde min första graviditet. Graviditet två klarade jag knappt att ta mig till affären och tillbaks och den ligger 10 minuter bort.

Att du är väldigt oförstående - ja, rent sagt oempatiskt - just nu är verkligen något jag skulle hålla för mig själv just nu om jag vore du. Knip ihop. Det rör sig om max 3 veckor till, sedan är barnet ute.

Du ska

1) Hålla käften
2) Hålla käften lite till
3) Var jävligt glad för dina systrars skull över att de haft problemfria graviditeter
4) Låt din fru ta det lugnt nu innan bebisen kommer ut
5) Håll käften igen

Dagens bästa!!

Jag mår som din fru -minst. Mått uselt hela graviditeten eftersom besvären bara lagrats på hög och tillkommit och förvärrats. Tack och lov har jag en man som inte gnäller som du! Och t.o.m misstror mig! Han ser hur ont jag har och hur fruktansvärt jobbigt det är att röra sig. När jag försöker hindrar han mig nästan bokstavligen. Jag har tatt hand om honom vid sjukdomar och skador och nu tar han hand om mig. Det är liksom så det ska vara i normalfallet!

Alla graviditeter är inte likadana!
Och alla kvinnor är inte likadana..
Dina systrar kanske hade lätta graviditeter?
Och du bodde väl inte ihop med dina systrar när dom var gravida?
Så hur kan du veta att dom inte klagade?
Och du är man, du vet inte hur tufft det är att vara gravid..
Speciellt i slutet är det skitjobbigt, svullna fötter, ont i ryggen, halsbränna från helvetet, sömnlöshet, ja listan kan göras lång..
Så ett tips:
Håll truten sista veckan/veckorna, var ett stöd för din fru, se till att hon är utvilad för det behöver hon vara inför förlossningen och tiden efteråt.
Hoppas du är lite mer sympatisk när förlossningen drar igång och stöttar henne, och inte klagar över hur jobbigt du har det.