• Lindisen1986

    Någon som haft det tufft på praktiken under SSK- utbildning?

    Hej!

    Jag är en 30- årig tjej som går fjärde terminen på sjuksköterskeutbildningen. Har varit en tuff utbildning och har det senaste året varit väldigt tufft både med medicintentor och omtentor, plus mått dålig psykiskt av personliga skäl. Är just nu ute på praktik inom somatiken och började i måndags. Går med en tjej från termin 6 som jag kommer bra överrens med och har en huvudhandledare som verkar bra. Dock är en av bashandledarna en riktig bitch. Jag är känslig i vanliga fall och är en ganska tillbakadragen person i situationer jag känner mig obekväm i. Jag vet att det är något som jag måste jobba på i min kommande roll som sjuksköterska, men är ju därför jag är ute på praktik för att lära mig. I alla fall skulle jag idag ta venprover på en patient och bashandledaren följde med. Jag hade inte gjort detta på ett år ca så var lite nervös. Tekniken kan jag men just att sticka en patient och få blod eller inte är alltid lika nervöst. Då bashandledaren är som hon är till sättet så blev jag ännu mer nervös när hon övervakade mig och fick sticka flera gånger innan det gick. Hon kritiserade mig framför patienten och jag kände hur mina tårar brände under ögonlocken men bet ihop. Efter detta känns det som hon ser ner på mig och tror inte jag kan något. Är ju därför jag är där eller?! Detta har gjort att jag är livrädd nu för att sticka någon patient och är rädd för att göra fel och har fått mig tappa lusten att gå dit igen! Hur hade ni gjort?

    Tacksam för svar!

  • Svar på tråden Någon som haft det tufft på praktiken under SSK- utbildning?
  • pojkmamman1

    Vad tråkigt att höra att en person förstör så mycket för en student. Vet du vad, jag har jobbat som sjuksköterska i 15 år och jag misslyckas också då och då vid provtagning o pvk-sättningar. Försök att skaka av dig det och om du inte känner dig bekväm med att ta upp bemötandet du får direkt med vederbörande så glöm inte att ta upp det på utvärderingen. Lycka till!

  • Lindisen1986

    Åååh tusen tack! Så glad för ditt svar. Varit så ledsen idag för har aldrig blivit bemött så av någon handledare tidigare. Jag är en perfektionist och vill göra allt rätt och bra direkt men vet ju att det är därför vi har praktik för att lära oss och träna! Jag får försöka tuffa till mig och bara gå vidare:) Tack så mycket för dina peppande ord!

  • Lillchefen

    Vissa personer har, trots sin erfarenhet och "status" ert fruktansvärt behov av att hävda sig. Problemet ligger hos dem. Helt och hållet. De har en skyldighet att upprätthålla en viss standard och ett visst förhållningssätt när de vårdar och undervisar. Detta är Inte ett val, utan ingår enligt anställningskontraktet i arbetsuppgifterna.

    Mitt råd till dig är att dokumentera vad handledaren sagt och i vilken situation- varje gång det händer något som känns "fel"

    Ta upp alla incidenter i ett möte med vårdchef och lärare. Det är oerhört oprofessionellt att klanka på någon inför patienter, om inte annat för att det undergräver deras förtroende för vården.

    Var så saklig som du bara kan i din kontakt med hen. Fråga efter praktiska råd om vad hon anser att du borde ha gjort och vad vårdhandboken säger. ( alltid bra att hänvisa till den)

    Och kom ihåg att det är ett personlighetsdrag hos din handledare. Alla har inte anlag för att vara handledare.

    Styrkekram

    ( och -by the way- jag hade problem med mina handledare men är nu en omtyckt kollega med pondus och vett)

  • kaffe

    Nu är inte jag ssk-student, men jag tillhör den andra sidan. Jag jobbar inom vården och handleder både nyutexaminerade och studenter. Gemensamt för alla elever är att dom är mer eller mindre nervösa och osäkra, vilket om man tänker efter lite är precis som det ska vara och det är naturligtvis ok. Har man som din handledare behov av att hävda sej själv och att förminska sin elev beror det alltid på att personen inte har någon annan att visa sin förträfflighet för. Genom att trycka till någon under sej kan dom kliva upp några pinnhål i hierakin, tror dom. Den som är duktig i sin yrkesutövning och en god arbetskamrat behöver inte hävda sej på detta sättet. Tänk på det när hon försöker mästra dej. Det är inte dej det är fel på det är henne.

  • ssk2017

    Jag är också ssk-student och känner igen mig i det du säger. Jag har också haft praktikplatser jag inte har trivts på och otrevliga handledare, men vet du? Det går över! Det är bara att bita ihop och se det som ett delmål för att nå sin dröm.

    Jag jobbade en hel sommar och lyckades inte med ett enda blodprov, vilket gör att självförtroendet sjönk i botten. Men det enda som hjälper är att fortsätta att sticka, stick varenda patient som kommer i din väg. Det gjorde jag och idag tycker jag inte alls att venprover är något märkvärdigt.

    Om 2 månader tar jag min ssk-examen och rätt som det är gör du också det. Kämpa på!!!

  • Annatina

    Vi är många som haft svårt med venprov och med mycket annat under ssk-utb. Trodde aldrig jag skulle klara av det i början och misslyckades hela tiden. Grät och grät och hade en klump i magen varje dag. Nu har jag jobbat i två år och är riktigt hyfsad på venprov och på att sätta pvk. Min handledare uttryckte till och med att hur ska du klara av att bli godkänd på den här praktiken om du inte klarar av ett enkelt venprov. Människor är inte alltid så sympatiska men det betyder inte att dem har rätt.

  • Anonym (en ssk)

    Jag tycker att du ska vara rak och berätta att du tyckte det var jobbigt att bli kritiserad framför patienterna. Berätta om hur du lär dig bäst; är det genom att försöka själv eller att titta på tio gånger innan? Man har olika inlärningsstilar. 

    Det är tufft att vara student, man blir granskad konstant. Titta på dina mål, vad du ska uppnå. Ha reflektion varje dag. Som handledare kan man också vara otålig, "hallå, hur svårt kan det vara", men jag får lägga band på mig :) Förr eller senare så kommer det att lossna. Nu är jag narkos-ssk sedan många år, och folk undrar var jag lärt mig sticka och nästan alltid lyckas. Jo, genom att sticka konstant tills det går, ha bra förutsättningar som bra belysning, och att använda BT-manschett!

  • Anonym (Sophia)

    Jag hoppade av utbildningen under första praktiken, nej fy för att behöva jobba i ett sådant bitter-fittigt arbetsklimat. Inkompetenta undersköterskor och överbelastade syrror med kort stubin och som äventyrar patientsäkerheten. Jag arbetar i en helt annan bransch idag och har kompletterat med privat sjukvårdsförsäkring.

    Du kanske borde läsa vidare till ambulanssjukvården eller barnmorska istället? Där trivs de jag hållt kontakten med bättre.

  • Anonym (en ssk)
    Anonym (Sophia) skrev 2016-10-27 10:33:01 följande:

    Jag hoppade av utbildningen under första praktiken, nej fy för att behöva jobba i ett sådant bitter-fittigt arbetsklimat. Inkompetenta undersköterskor och överbelastade syrror med kort stubin och som äventyrar patientsäkerheten. Jag arbetar i en helt annan bransch idag och har kompletterat med privat sjukvårdsförsäkring.

    Du kanske borde läsa vidare till ambulanssjukvården eller barnmorska istället? Där trivs de jag hållt kontakten med bättre.


    Så det är bitterfritt bland BM? I ambulansen? Ska man dit är det också bra med somatikerfarenhet.
  • Anonym (Undersköterska)
    Anonym (Sophia) skrev 2016-10-27 10:33:01 följande:

    Jag hoppade av utbildningen under första praktiken, nej fy för att behöva jobba i ett sådant bitter-fittigt arbetsklimat. Inkompetenta undersköterskor och överbelastade syrror med kort stubin och som äventyrar patientsäkerheten. Jag arbetar i en helt annan bransch idag och har kompletterat med privat sjukvårdsförsäkring.

    Du kanske borde läsa vidare till ambulanssjukvården eller barnmorska istället? Där trivs de jag hållt kontakten med bättre.


    Vilken jäkla tur att du hoppade av.

    Dig hade jag inte velat ha som kollega eller vårdgivare.

    Stort tack.
Svar på tråden Någon som haft det tufft på praktiken under SSK- utbildning?