Hej! Vår nioåring går det upp och ner med...Är världen goaste men kan bli arg när han blir frustrarad och triggad. Blev bråk med en annan kille på skolan som retades. Inget jag försvarar men pojken pappa har nu talat om för oss att hela samhället minsann pratar om oss och vårt barn. Suck som om vi inte kämpade ändå. Sa att jag önskade kommunikation direkt med oss men han tyckte inte det var konstigt att folk pratade... Vad gör man??? Är både förbannad och ledsen!
Andra föräldrar är också förbannade och ledsna för att din son ger sig på deras barn. Hur jobbigt det än är så är det ert ansvar att inte er son skadar andra barn. Om det verkligen är så att "hela samhället" pratar om er son är det tydligen riktigt illa och det måste ha varit ett antal incidenter. Om andra föräldrar kontaktar er, vad mer är ni beredda att göra för att förbättra situationen? För om ni inte gör något är det ingen mening att kontakta er.
Tycker sånt där är så fel! Det är inte föräldrarnas fel att barnet slåss. Det är snarare så att barnet saknar förmågan att styra sina impulser när han blir retad. Kanske det går förklara för föräldrarna till det andra barnet?
Jag är själv förälder till ett barn med misstänkt ADHD och jobbar i skolvärlden.
Händer det ofta din son hamnar i bråk? Kanske det behövs mer stöttning från skolans sida i så fall. Det blir ju en ond cirkel om det händer mycket tokigt. Då vill inte de andra barnen leka och då händer det ännu mer dumt.
Ett vanligt fel är ju också att andra föräldrar tror att det är brister i uppfostran som skapar problem med slåss och andra beteendeproblem vilket inte alls stämmer.
Läser Vilse i skolan nu och där finns en hel del intressant om just detta.
Sorry för lite upprepning o rörigt inlägg.
Tack för tipset ska läsa boken!
Tyvärr är det många vuxna som inte har någon insikt i det här. Vad tänkte han att du skulle göra? Trolla?
Barn som slåss behöver såklart mer stöd och hjälp Att vuxna sprider illasinnat skvaller och är beter sig dom mobbare hjälper bara.... ingen.
Jag har tack och lov inte råkat ut för det där (än) och jag hoppas att om någon tar upp det med mig att den har lite bättre insikt. Det skulle vara skönt om någon frågade om barnet får det stöd den behöver.
Din son måste ha varit utåtagerande flera gånger tidigare för att få "ett helt samhälle" att prata om honom. Och jag köper inte konceptet att barnet som som är utåtagerande och dennes föräldrar inte har ansvar för att uppfostra barnet. Om något så krävs det tydligare gränsdragningar och uppfostran och inte slappare.
I våran lilla skola har vi tre barn som är extremt utåtagerande och får de andra barnen att må dåligt då de slåss, skriker och stimmar. Och ja, vi vuxna pratat om det eftersom det inte är ok att dom tar så mycket energi och resurser i anspråk och då deras föräldrar verkar vara en stor bidragande orsak till att de beter sig som de gör.
Din son måste ha varit utåtagerande flera gånger tidigare för att få "ett helt samhälle" att prata om honom. Och jag köper inte konceptet att barnet som som är utåtagerande och dennes föräldrar inte har ansvar för att uppfostra barnet. Om något så krävs det tydligare gränsdragningar och uppfostran och inte slappare.
I våran lilla skola har vi tre barn som är extremt utåtagerande och får de andra barnen att må dåligt då de slåss, skriker och stimmar. Och ja, vi vuxna pratat om det eftersom det inte är ok att dom tar så mycket energi och resurser i anspråk och då deras föräldrar verkar vara en stor bidragande orsak till att de beter sig som de gör.
Är du intresserad om ämnet?
Det är jättebra att ni pratar om det och om ni känner er fundersamma över hur man ska hantera det så renommendrar ja att man läser på om modern forskning och vad barnexperterna säger.
Man kan börja lite light med Bo Heljskovs blogg eller hans bok "barn som bråkar". Kanske ser ni att föräldrarna gör helt rätt men att barnen får för lite stöd. Kanske kommer ni fram till att någon av föräldrarna också behöver mer stöd. Föräldrarna blir nog bara överlyckliga om ni läser på och vill hjälpa till att lösa problemen! Ett genuint intresse är alltid en bra start!
Som förälder har man som högsta prioritering att ens barn inte far illa. De andra föräldrarna pratar med varandra för att se hur stort problem detta är. Kommer de också hem och är ledsna över att samma barn förstört lektionen eller rentav slagits?
Vad ska du, TS, svara om en förälder ringer dig och säger att dennes barn gråter hemma och är rädd för din son?
Rätt "stöd" anser jag ska komma från föräldrarna, i form av uppfostran och riktlinjer för barnet! Att ett barn är bråkigt ska inte behöva påverka andra barn. Och när samma barn upprepade gånger är utåtagerande utan att något ändras så är det mänskligt att människor pratar med varandra om det. Att vända sig till föräldrarna till det utåtagerande barnet ger oftast inget eftersom de sällan ser att det är deras lilla ängel som är problemet och som behöver förändra sitt beteende. Nej då ska vi föräldrar till väluppfostrade barn ha förståelse och bli mer insatta i ämnet.
Som förälder har man som högsta prioritering att ens barn inte far illa. De andra föräldrarna pratar med varandra för att se hur stort problem detta är. Kommer de också hem och är ledsna över att samma barn förstört lektionen eller rentav slagits?
Vad ska du, TS, svara om en förälder ringer dig och säger att dennes barn gråter hemma och är rädd för din son?