Ledsen över hur det blev, går det över? Förlossning/amning

Har du funderat på varför du känner dig så misslyckad pga detta? Alltså, vad är det du måste bevisa och för vem? Vad spelar det för roll hur ditt barn föddes och hur du ger det mat?

Tänk istället på alternativet, vaginal förlossning och amning. Hur hade du mått då, tror du? Utefter ditt vetande handlade du säkert rätt, när det gäller det här barnet. Men kanske har också den graviditeten och barnet fått dig att läka lite. Kanske känns inte alternativet lika främmande inför ett eventuellt till barn.
Men om det fortfarande känns lika främmande och omöjligt, så vet du ju med säkerhet att du gjort det enda rätta. Finns det bara ett alternativ för dig, så finns det inget att ångra. Men om du "ångrar" dig, så är det ju inte heller försent att prova det andra också.

Är det kanske så att du egentligen behövt mer bearbetning t.ex. samtalsterapi för att komma över övergreppen tänker jag? Har du någon att prata med nu? Man kan ju få komma till psykolog via BVC. Du ska ju inte behöva känna dig misslyckad. Massor av barn föds med KS och ammas inte men mår utmärkt ändå. Det är inte det som styr hur bra man är som förälder. Men det är inte bra för varken dig eller barnet om du går och ältar detta och inte är tillfreds med ditt beslut.

Det handlar om kvinnlighet och känna sig som en sådan.Alternativet känns horribelt. Barnmorskan jag pratade med sa innan graviditeten att det är stor skillnad på hur "allt" ser ut och man kan inte jämföra underlivet hos en gravid kvinna och en som inte är det. Jag trodde under hela graviditeten att jag skulle förstå hur andra klarar av att gå igenom en förlossning men nu i efterhand känner jag mig typ lurad. Kommer aldrig kunna gå igenom något sådant utan att bryta samman för evigt och vill inte ha fler barn för jag mår kasst och är rädd över hela grejen. Önskar jag vore man istället.

Jag tycker du ska ta kontakt med någon att prata om detta om eftersom du mår dåligt. Inte bara leva på hoppet att det kanske går över av sig självt.

Om några år när ditt hjärta kommer hemskuttandes från skolan, slänger sin ryggsäck på golvet och frågar vad det blir för mat och om Kalle får komma in och leka så kommer förhoppningsvis födseln och första tidens matning kännas ganska avlägset och oviktigt.

Söta, goa du. Jag lider med dig och även om jag inte har samma erfarenhet som du kan jag verkligen förstå hur du känner dig MEN du ska veta att vara en bra mamma har INGENTING att göra med vilken typ av förlossning du har valt eller huruvida du ammar eller ge flaskan.

Du behöver få hjälp med att bearbeta dina känslor så att du kan sluta skuldbelägga dig själv och förstå att du har gjort det som är bäst för dig och ditt barn utefter dina förutsättningar. 

Om vi vänder på frågan, hur hade det blivit om du varit tvungen att må psykiskt dåligt 8 gånger om dagen då du måste amma? Hur hade det blivit om du tvingats genomgå en vaginal förlossning? För mig låter det som att beställa en förlossningsdepression och i slutändan hade din bebis fått en deprimerad mamma.

Nej, res på dig, se dig själv i spegeln och var stolt att du har fattat ett väldigt klokt beslut för både dig och ditt barn. Jag hade gjort exakt samma sak i din sits.

För övrigt tycker jag det är fruktansvärt att samhället ska fungera så att kvinnor ska behöva tvivla på eller känna skuldkänslor på grund av de val de gör kring förlossning/amning. Varje kvinna måste få göra det som känns rätt för just henne. Det borde vara helt självklart.

Jag tänker att det kanske inte går över av sig själv, men att det skulle vara bra att få prata om hur det blev och varför.

Att ha blivit utsatt för övergrepp är ju ett fruktansvärt trauma i sig som måste vara svårt att komma över, om det ens går. Och om det sedan påverkar en massa andra saker i livet och tvingar en till val man kanske inte velat göra så påminns man ju om orsaken som i sig är traumatisk. 

Sen finns det nåt slags konstig inställning att man inte är en riktig kvinna om man inte föder naturligt och ammar i evigheter. Men om man vänder på det - innan det blev möjligt att göra kejsarsnitt och flaskmata så var det en massa kvinnor och barn som inte överlevde förlossning och spädbarnstid.

Det är väl helt fantastiskt att dessa möjligheter finns, med säkra hygieniska kejsarsnitt med säker vård för mamma och barn och sedan fin och ren ersättning att blanda med fint och rent vatten och barnen växer upp friska och starka. 

Jag fick en förlossningsdepression när jag fick mitt första barn, var mest ledsen och inte alls sådär glad och lycklig som jag borde vara att äntligen få bli mamma. Jag fick hjälp och mådde bättre, men det tog tid för mig att förlåta mig själv att jag mådde dåligt när min unge var nyfödd. Men, vad skulle jag göra? Jag mådde som jag mådde, jag fick hjälp och varken jag eller mitt barn har tagit skada i längden. Känslorna kring det har satt spår som det som sagt tagit tid att komma över.

Försök få hjälp med dina känslor, bara att säga det högt kan hjälpa och få lite annat perspektiv på det man varit med om. 

Du är viktigt! Det är väldigt viktigt för ditt barn att du mår bra så du ska inte ha dåligt samvete för att du prioriterar dig själv och tar hand om dig. Ditt mående är mkt viktigare än bröstmjölk. I ett västland som Sverige är den enda vetenskapligt bevisade fördelen med bröstmjölk att den minskar risken för infektioner lite lite grann.

Jag falskmatade också, det finns fina Facebook sidor som man kan gå med i för att få stöd i att man gjort det valet (i en amningshetsande värld) www.facebook.com/groups/236597469794190/
www.facebook.com/attflaskmata/

Sen så tycker jag att du ska prata med BVC eller vårdcentralen om att du inte mår bra. Det kan gå över av sig själv men det går långsammare än om du får hjälp. Jag fick samtal via vårdcentralen efter min förlossning. Det var dessutom inte dyrt (typ 800 kr för ca 8 gånger). Det plus flaskmatning och delat ansvar för barnet med min man gjorde att jag kunde börja må bättre fort.

Ärligt talat tror jag att jag hamnat på psykakuten och dessutom inte kunnat ta till mig barnet överhuvudtaget. Så jag vet någonstans att detta är bäst, men skäms när folk undrar varför det blev ks/varför jag flaskmatar. Att säga att jag tror att en förlossning hade utlöst någon form av psykos är ju inte direkt socialt accepterat. Dessutom är det ju något majoriteten av gravida kvinnor gör och att vara så rädd/må så dåligt över det är något andra ofta har mycket svårt att förstå utan att känna till bakgrundshistorien.

Folk har inte med att göra varför du flaskmatar eller varför du valde ks. Blir tokig på att människor alltid ska lägga sig i sånt de inte har med att göra. Nästa gång någon frågar, säg att det är av personliga skäl, ställ en lika knäpp fråga om deras privatliv eller byt helt enkelt bara ämne 

I ditt egna svar har du hela svaret: Du gjorde det bästa för DITT barn. Det är tuden gånger viktigare att ha en mamma som mår ok än att få i sig bröstmjölk. Bröstmjölk är bra ja MEN sjukt överskattat och ingenting som borde ses som ett själklart alternativ. Det är ett bra alternativ för de mammor som är bekväma med att amma INTE för de mammor som mår dåligt av det. 

Du är en fantastisk mamma  

Tycker synd om dig TS att du känner som du gör! Ditt val av födsel och utfodringsätt säger ingenting om hur bra mamma du är!

Om folk frågar varför det blev kejsarsnitt så säg att barnet var stressat? Nödlögn.

Om folk frågar varför du flaskmatar så säg att du inte hade mjölk. Finns en viss procent kvinnor som inte får mjölk. Det är också en nödlögn :)

Grattis till bebisen!