Abort eller inär??

Fy vad jobbigt!
Vill bara säga det och ge dig en stor kram.

Jag är för abort, men beslutet ligger hos den som det berör.
Ingen kan ha för stor eller liten orsak till abort.

Jag tror att man i slutändan får går på magkänslan och på vad man själv känner att man klarar av. Man skall inte göra våld på sig själv så att man mår dåligt. 
Gör det beslut som tar minst emot.
Det är som att välja mellan pest eller kolera, men någonstans vet man inom sig vilket som känns mest rätt.

Eftersom du redan är gravid är du redan en mamma och du har ett barn. Ditt barn lever och det kommer fortsätta att leva om du låter det leva. Det bästa du kan ge ditt barn är fortsatt liv! Och om du väl föder ditt barn så kommer du inte ångra att du behöll det. Däremot kan du ångra att du inte lät ditt barn leva - och då måste du leva med det för resten av ditt liv (vilket jag skulle känna är helt outhärdligt och jag önskar att ingen behövde gå igenom det).

Du är ganska ung men absolut inte för ung för att ha barn. Barn kommer inte alltid när du planerar det! Och som du säger, du kanske bara får denna chansen till att ha barn.

För din hälsa är 20-25 års åldern bästa tiden att föda barn. Din kropp återhämtar sig snabbt och födseln är oftare lättare - vilket ger lättare födslar i framtiden.

Om du behöver någon att prata med, oavsett vad som än händer, så ställer jag gärna upp!

Tänkte tillägga: ett tips är att läsa om adoption, barnlängtan, förlorat barn, svårt att få barn. Det kanske kan ge dig lite fler tankar - ditt barn kan bli en välsignelse för någon annan (eller så kan du inte med att adoptera bort det, behåller det, och på något sätt faller ekonomi på plats ändå - för att det måste).

Om du behåller barnet - hur kan du få ekonomin att gå ihop?

Jag kan säga som så, att det första året är kostnaden inte så stor som man tror - det finns så många sätt att spara på (jag delar gärna med mig av tips). Kan du titta upp vad för stiftelser eller kyrkor/församlingar som finns som skulle kunna ge ekonomiskt stöd? Kan du bo hos dina eller din pojkväns föräldrar (eller syskon, vänner, släktingar) ett tag i början?

Ekonomin faller inte alls det på plats för att den måste. Massvis med barn i sverige lever i relativ fattigdom. Många får gå utan julklapp nu till jul. Många barn får frysa i brist på vinterkläder och många barn är till och med hemlösa. Deras föräldrar vill nog verkligen att ekonomim faller på plats Bara för att den måste...

Du skriver att kosnaden inte är så stor första året... Det är väl då det är som svårast! När man inte kan arbeta. Dom ska leva 3 personer på lägsta fp. Dvs 4000kr. Om inte ts börjar jobba direkt efter förlossningen och hennes pojkvän hoppar av utbildningen och bli föräldraledig.

Ts. Fundera över vilket liv du vill ha och vilket liv du vill ge ditt barn.

Vill du ha en kärnfamilj, vara förälsraledig båda två, inte behöva kasta in en knapp ettåring på förskolan, kunna ge en stabil bostad och ha råd med bra saker. Slippa gå till kyrkan och soc för att tigga pengar till mat osv. Ja då väntar du.

Är du ok med att kanske bli ensamstående, kanske jobba barnets första år, bo hos generösa släktingar och bara ta emot gratis bebissaker. Ja då behåller du barnet.

Att behålla är inte lätt och kräver stora uppoffringar av er alla tre. Men det är kanske rätt för dig. Det kan bara du veta. Det är dock viktigt att du går in i detta med öppna ögon och realistiska förväntningar. Detta beslutet styr i stort hela din framtid.

Enligt forskning så är den vanligaste känslan efter en svensk abort lättnad. Och efter 1 är så känner 98% ingen tvekan om beslutet var rätt eller inte. Visst finns risken att du är en av de som ångrar sig. Men jag sitter hellre och må dåligt själv än att se mitt barn växa upp med sämre förutsättningar och se barnet må dåligt pga min önskan att slippa abort.

Bara du vet om du klarar av ett barn och om det är rätt att behålla.

Känslan och att leva med sig själv efter en abort är outhärdlig. Iallafal om man velat ha barnet, tänk med hjärtat för det är det som kommer få lida mest om du väljer en abort. Lika som många tycker att det är skönt och lättande att göra en abort så är vi många som aldrig blir Oss själv igen, som ligger sömnlösa flera år efteråt och som förhållanden krasas sönder efter.

Förstår att du mår dåligt men det är ju inte säkert att du hade mått bättre om du behållt. Så som du beskrivit din kille i flera trådar så hade du nog inte varit lycklig med bebis heller.

Er relation hade ju definitivt gått i kras och du hade fått se ditt harn med en pappa som inte kan hantera och stötta hen vid kriser, är emotionellt avstängd och en pappa som inte ville ha hen. Tror du att du hade mått bättre varje gång du såg ditt barn söka stöd hos sin pappa och bli avvisad? När du kanske fått lämna barnet till en styvmamma när pappan ville leka engagerad? När barnet frågar varför pappa inte vill ha henom osv?

Tror du verkligen inte att du skulle ligga sömnlös och må dåligt då? Jag hade personligen mått sämre av att se mitt barn må dåligt än jag hade mått om det bara var jag själv som led.

Det är ju lätt att bygga upp en drömbild om hur allting hade varit. Men du beslutade dig faktiskt för abort av en anledning. Den anledningen hade ju funnits kvar även om du behållt.

Det att du är ung och har dålig ekonomi tycker jag inte är tillräcklig orsak till abort. Jag fick mitt första (planerade) barn när jag var 22 och både jag och sambon pluggade då. Vi hade verkligen ingen bra ekonomi men ett litet barn kräver inte mycket! Vi köpte mycket begagnat och fick saker från släktingar och använde tygblöjor.

Nu 7 år senare har både jag och sambon haft bra jobb sedan flera år tillbaka, vi har hus och bil och bra ekonomi. Vi fick även ett till barn för 4 år sedan. Nu i efterhand tycker jag att skaffa barn tidigt var det bästa beslutet. Dels för att vi inte sedan hade så lätt att bli gravida och dels för att jag tycker att det är skönt att satsa på min karriär nu när jag är färdig med bebistiden. Tror inte heller mitt första barn ens minns att vi hade sämre ekonomi de första åren.

Finns det någon anledning att pappan läser utan CSN? Bara för att slippa lån?

Rädd för att inte kunna ge barnet det den VILL ha?? Oroa er inte för det, innan pappan är färdigutbildad och förmodligen har jobb så vill inte barnet ha mer än kärlek från er föräldrar.

Dessutom behöver inte ett barn kosta så mycket, det värsta är isf inkomstbortfall, men har ni redan dålig ekonomi så spelar det ju ingen roll, ni får ju föräldrapenning på lägstanivå och förmodligen rätt till diverse bidrag.

Vi använde tygblöjor på vår son och har tänkt använda samma till nästa barn som kommer, de kostar lite i inköp sen kostar det inte mer än vad du behöver för att tvätta dem. Sparar några hundralappar varje månad på det.

Är den största anledningen till att du funderar på abort är dålig ekonomi? Isf tycker jag du ska tänka om. En bebis BEHÖVER inte massa dyra prylar, knappt en vagn ens en gång. Och vill man ha vagn finns det massa begagnade billiga på blocket. Ungefär vad tjänar du i månaden nu? Är det mycket mer än vad du skulle få i föräldrapenning? Kan pappan ta CSN?

Eftersom ni båda älskar barnet så följ hjärtat och behåll är mitt råd. Det där andra ni oroar er över kommer att ordna sig. Jag själv var 17 när jag blev gravid och hade inget jobb och hur taskig ekonomi som helst. Hoppade också av skolan. Och vi klarade oss bra ändå. Ångrar inte det underbara barnet vi fick inte en sekund.