Utsatt för övergrepp på julafton som 5åring , hur hanterar jag alla jular som orsakar lidande för mig?

Hej!

Jag är i 25 årsåldern och kille , har flickvän sen 5 år tillbaka och en dotter på nästan 1 år.

När jag var 5 år så firade vi jul hos några i min släkt , julafton bestod alltid av fylla bråk och att mina föräldrar tappade omdömet och hade ingen koll på oss barn.

Jag blev iallafall upplurad på övervåningen där en gubbe i 40 årsåldern förgrep sig på mig , han kände på mitt könsorgan och körde upp ett finger i min anal , han tvingade även mig att runka av honom och smaka på hans penis och det andra..

Det tog några år innan jag förstod vad jag hade varit med om , det var en julafton när jag var 7 år som jag bröt ihop om jag minns rätt , sen vågade inte jag säga något heller för då skulle min familj dö.

Polisen gjorde omfattande utredning och erfarna utredare som är specialiserade på att förhöra barn som blivit utsatt för övergrepp förhörde mig , jag minns att jag fick sitta och rita och leka samtidigt som utredaren fick ur mig info.

Dom sa efter förhöret till min pappa att dom var övertygad om att jag talade sanning, min mamma klarade inte av att vara med och lyssna.

På grund av bristande bevis så blev han inte dömd , heller inte när dom överklagade, han fick skadestånd istället..

Min pappa mötte honom ute på gatan och skrek till alla som var runtomkring vad han hade gjort mot mig , sen gav min pappa honom stryk så polisen kom och tog in honom i fyllecell även fast han hade druckit max 3 öl.

Den här vidriga människan fick skadestånd för det här med..

Min flickvän vet inte om det här och varje jul är en plåga för mig , nu är det ännu värre för nu känner jag så starkt att jag måste skydda min dotter på julafton, jag kommer inte kunna slappna av utan jag kommer sitta där med mina vakande hökögon.

I övrigt så är jag överbeskyddande i allt när det gäller dottern och det kommer jag nog alltid vara.

Märker jag att det blir fylla och ståhej då tar jag min dotter och åker hem, problemet är väl att min flickvän inte kommer förstå mitt agerande, jag vill inte prata med henne heller för jag skäms så mycket och jag kommer börja gråta om jag gör det , när jag skriver det här nu så känner jag att det är svårt att hålla tillbaka.

Jag har trots detta klarat mig bra i livet , har ett rätt så stabilt psyke och lider inte av ångest annars , det är bara när jag blir påmind om julen som det kommer , bara att handla julklappar framkallar obehag för mig , sen har jag fast anställning och klarat skolan bra och jag är nöjd med mitt utseende och noggrann med träning och hälsa. Har aldrig missbrukat då tanken om missbruk får mig att bli illamående för det framkallar dåliga minnen.

Jag har god lust att sprida hans namn och eventuellt hämnas men det kommer bara drabba mig i slutändan, Jag har ett ansvar för min dotter nu och måste finnas vid hennes sida. Jag kan ju inte hämnas och hamna i fängelse i 2 år , min dotter är viktigare.

Den här vidriga människan är numera bosatt i Thailand, blir så ledsen av tanken på alla barn han gör övergrepp på där.

Jag hoppas Buddha och Karma kommer slå hårt på denna individ, jag hoppas han frågar om barn på fel ställe så att nån har ihjäl han med thaiboxning.

Vet inte vad jag vill med den här tråden , kände mest att jag behövde ventilera.

Jag har väldigt svårt att motivera mig att prata om det här med någon alls.

Som avslut så vill jag att ni alla där ute är rädd om era barn och har god uppsikt, känn er inte för trygga med sällskapet.

Tänk på att det är barnens jul inte eran , för min del gick julen från att vara det man längtade till att hata den.