• Anonym (han med samvet­et)
    Äldre 6 Dec 21:15
    1891 visningar
    11 svar
    11
    1891

    En till med julproblem

    Det har startats några trådar om julen och problem olika människor har att få ihop det. Här är en till. 

    Jag är gift med en man som har en extremt ansträngd relation till sin familj. Det går lite i vågor, de var till exempel inte välkomna på vårt bröllop, men det senaste halvåret har han och hans föräldrar kunnat fika tillsammans ute på neutral mark, så att säga, Jag har under alla våra år ihop tyckt att det är så sabla synd, och kanske inte riktigt förstått fullt ut, eftersom min egna familj är väligt tight.

    Nu planeras julen för fullt och min mamma ringde härom dagen och frågade hur vi skulle göra, och om de skulle bjuda in min mans föräldrar och yngre syskon. Jag var på vippen att  säga "Ja, självklart" och "Nej, absolut inte" samtidigt. Jag hade trots allt sans nog att fråga min man, som sa "jag vet inte".

    Sedan dess har han varit alldeles tyst. Han är någonstans inne i sitt eget huvud och svarar knappt på tilltal, oberoende av vad jag försöker tala med honom om. I morse fick jag något vagt "Mmmm" när jag bad honom boka tid i tvättstugan. När jag kom hem och frågade om han hade ätit upp resterna till lunch sa han "Bra." Han hörde inte alls vad jag sa.

    Jag känner hans smärta och ångest. Jag vet att han vill fira jul med sin familj, och jag vet att han vet att det inte går. Han går redan som på nålar i vardagen, julen skulle förmodligen bli totalförstörd om vi firade den med dem. Å andra sidan är den redan förstörd på grund av att det inte går. Det är extra känsligt också för att han och jag får dåligt samvete pga hela situationen, och för att det är första julen vi firar på hemmaplan, alla andra jular har vi bott på andra orter. Det är första gången avståndet verkligen inte kan användas som svepskäl eller samvetströst. Samtidigt kanske, kanske det är värt risken att fira ihop, båda familjerna?

    Ursäkta långt inlägg. Till frågorna. 

    Hur hade ni gjort? Firat ensamma hemma, åkt hem till min familj och skitit i hans, eller låta min familj bjuda in hans? Och hur tinar jag isbiten igen, hur når jag honom när han mår så som han gör?

    Just nu känner jag att jag mest har lust att ta nästa flyg till Bahamas med honom och skita i resten, om det inte vore så sabla dyrt.

  • Svar på tråden En till med julproblem
  • Äldre 6 Dec 21:19
    #1

    Om de har så ansträngd relation att de bara kan fika på neutral mark, då hade jag aldrig valt att fira jul med dem. Åk till dina föräldrar, ha en trevlig jul och bjud istället hem hans föräldrar på fika en annan juldag/mellandagarna!

  • Anonym (Anna)
    Äldre 6 Dec 21:22
    #2

    Fira med din familj om ni inte vill  vara själva hemma.

    Varför fira med hans om ni redan på förhand vet att det inte fungerar?

  • Anonym (han med samvet­et) Trådstartaren
    Äldre 6 Dec 21:41
    #3
    Dixie skrev 2016-12-06 21:19:51 följande:

    Om de har så ansträngd relation att de bara kan fika på neutral mark, då hade jag aldrig valt att fira jul med dem. Åk till dina föräldrar, ha en trevlig jul och bjud istället hem hans föräldrar på fika en annan juldag/mellandagarna!


    Det är förmodligen klokast.
  • Anonym (han med samvet­et) Trådstartaren
    Äldre 6 Dec 21:43
    #4
    Anonym (Anna) skrev 2016-12-06 21:22:33 följande:

    Fira med din familj om ni inte vill  vara själva hemma.

    Varför fira med hans om ni redan på förhand vet att det inte fungerar?


    För att han inte önskar något högre än att det skulle funka, och jag känner detsamma, för hans skull. Men visst vet vi att det inte funkar. 
  • Caramb­olan
    Äldre 7 Dec 00:59
    #5

    Du tror inte att det skulle funka bättre om de var med er hos dina föräldrar då? Det blir ju också lite neutral mark för dem och kanske kan stämningen lättas upp av att det finns andra runt omkring att också prata med.

  • Äldre 7 Dec 20:41
    #6

    Det låter som om det ligger väldigt mycket fokus på den här julen. Men han har precis börjat umgås med dem lite grann och det låter fortfarande ganska ansträngt.

    Jag hade firat med din familj och lagt alla bekymmer på hyllan och sedan avvaktat ett år och se hur det ser ut då eller väntat till påsk iaf.

  • Anonym (han med samvet­et) Trådstartaren
    Äldre 7 Dec 20:47
    #7
    Carambolan skrev 2016-12-07 00:59:30 följande:

    Du tror inte att det skulle funka bättre om de var med er hos dina föräldrar då? Det blir ju också lite neutral mark för dem och kanske kan stämningen lättas upp av att det finns andra runt omkring att också prata med.


    Det är lite så jag hoppas också.
  • Anonym (han med samvet­et) Trådstartaren
    Äldre 7 Dec 20:52
    #8
    Physalis skrev 2016-12-07 20:41:45 följande:

    Det låter som om det ligger väldigt mycket fokus på den här julen. Men han har precis börjat umgås med dem lite grann och det låter fortfarande ganska ansträngt.

    Jag hade firat med din familj och lagt alla bekymmer på hyllan och sedan avvaktat ett år och se hur det ser ut då eller väntat till påsk iaf.


    Det är ganska mycket fokus på just den här julen, eftersom vi som sagt alltid varit borta och haft svepskäl till att inte umgås med hans familj. Nu har vi inget sådan svepskäl, och då kommer samvetet smygande.

    Det värsta är att vi vet båda två att det inte kommer bli bättre. Det har hållit på så här i många år, ända sedan han var tonåring och långt innan vi blev ihop. Han flyttade hemmifrån så fort han kunde, trots att han faktiskt älskar sina föräldrar, men de kan verkilgen inte umgås någon längre period.
  • Äldre 7 Dec 21:11
    #9
    Anonym (han med samvetet) skrev 2016-12-07 20:52:21 följande:

    Det är ganska mycket fokus på just den här julen, eftersom vi som sagt alltid varit borta och haft svepskäl till att inte umgås med hans familj. Nu har vi inget sådan svepskäl, och då kommer samvetet smygande.

    Det värsta är att vi vet båda två att det inte kommer bli bättre. Det har hållit på så här i många år, ända sedan han var tonåring och långt innan vi blev ihop. Han flyttade hemmifrån så fort han kunde, trots att han faktiskt älskar sina föräldrar, men de kan verkilgen inte umgås någon längre period.


    I ts låter det som om något allvarligt och stort har hänt som gjort att ni inte umgåtts med hans föräldrar på länge. Först nu har han ett par gånger fikat med dem på neutral mark. Då borde det vara rätt självklart för alla parter att man går sakta framåt. Men det kanske är mer invecklat än så.

    Om de är ovetandes om hur ni känner så kan ni kanske ljuga om ni inte vill tala sanning?

    Ni vill fira själva säger ni, sen gör ni som ni vill.

    Förklara att ni lovat bort er till dina föräldrar sen länge.

    Ni vill köra varannat år, det här året är det dina föräldrar som gäller.

    En av er blir "sjuk" och därför kan ni inte fira med dem.

    Om ni inte vill ljuga så kan ni åka bort eller fira själva hemma.

    Hur ni än gör så borde ni inte göra något ni inte är bekväma med för att vara snälla och artiga mot andra.
  • Anonym (han med samvet­et) Trådstartaren
    Äldre 7 Dec 21:57
    #10
    Physalis skrev 2016-12-07 21:11:19 följande:
    I ts låter det som om något allvarligt och stort har hänt som gjort att ni inte umgåtts med hans föräldrar på länge. Först nu har han ett par gånger fikat med dem på neutral mark. Då borde det vara rätt självklart för alla parter att man går sakta framåt. Men det kanske är mer invecklat än så.

    Om de är ovetandes om hur ni känner så kan ni kanske ljuga om ni inte vill tala sanning?

    Ni vill fira själva säger ni, sen gör ni som ni vill.

    Förklara att ni lovat bort er till dina föräldrar sen länge.

    Ni vill köra varannat år, det här året är det dina föräldrar som gäller.

    En av er blir "sjuk" och därför kan ni inte fira med dem.

    Om ni inte vill ljuga så kan ni åka bort eller fira själva hemma.

    Hur ni än gör så borde ni inte göra något ni inte är bekväma med för att vara snälla och artiga mot andra.
    Ja, det är ganska invecklat, just för att min man är en fin kille och vill så gärna att hans familj ska vara "normal" och, om inte stötta och älska honom, så i alla fall acceptera honom som han är. Så det blir så att hans familj går på, mobbar mer eller mindre subtilt, övertalar honom till saker, rackar ned och har sig tills han flyr för att han inte orkar, sen går det ett tag och han får vara ifred, må bra och vara sig själv och lycklig, och så plötsligt kommer familjen och säger att de saknar honom och att allt är bra nu och de har kommit till insikt. Eftersom han så gärna vill att det ska vara så så går han med på att träffas, och sen börjar karusellen om igen.

    Vi behöver inga ursäkter. Det var min mamma som frågade om hon skulle bjuda hans föräldrar och syskon, vi kan bara säga nej. Det handlar med om att min man mår dåligt när han inte har något annat att skylla på än "vill inte".
  • Äldre 8 Dec 00:21
    #11

    Han kanske ska söka hjälp för detta? Det kan inte vara bra att må dåligt sådär hela tiden.


    Korrekturläser som en kratta
Svar på tråden En till med julproblem