Ömsesidig kärlek som inte funkar i praktiken - hjälp!
Någon som varit med om att man måste lämna den person man är så fruktansvärt kär i? Nu menar jag inte dom som levt lyckligt ihop i 20 år, med vuxna barn och som vill testa nått nytt. Menar en stor jävla förälskelse från båda håll men som inte funkar i praktiken. Hur fan gör man för att gå vidare? Är så jävla kär att hjärtat ärligt talat går sönder. Jag vill aldrig ens träffa någon annan. Att skaffa familj och skapa ett liv känns inte ens lockande utan honom. Okej, jag vet att jag just nu är ledsen. Självklart inser jag att detta är känslan för stunden, hopplöshet, MEN ändå vet jag att denna kärlek är helt magisk och jag sörjer att den inte räcker - vad fan ska då räcka om inte ens en otroligt stark och ömsesidig kärlek och en otrolig vänskap?
Att bli lämnad känns nästan lättare, då jag hade vetat att han gått vidare, men att sitta här och veta att han mår precis lika kasst och är precis lika ledsen tar fan död på mig. När båda bara vill till varandra men det måste avslutas. Känns som en så jävla skitig situation där jag är ensammast på jorden som ingen kan relatera till. Finns det någon som gått skilda vägar trots att ingen av parterna vill?!