Barnet vill inte vara hos mig
Jag har en son med en 20 år äldre man som nu är pensionär. Barnet är 10 år och pappan och jag kan inte komma överens. I alla år har han tyckt att pojken ska få bestämma om han vill vara på dagis, fritids eller hemma med honom. Pappan har knappt något socialt umgänge och i många år var det svårt för vår son att få vänner. Där jag bor har han nu många vänner, de leker, sportar, hoppar studsmatta , spelar ihop med mera och vi umgås med andra familjer och vänner. Och han är tvungen att gå ut och leka (då han också har träffat och fått vänner) och gå ut med sin hund som jag köpte åt honom.
Vi har gemensam vårdnad, men är inte överens. Jag tycker att vi föräldrar ska kunna bestämma och hålla oss till det som vi bestämmer. Men det tycker inte pappan. Om pojken ringer efter skolan då det är "min vecka" och säger att han vill gå hem till pappa så har han många gånger sagt ja utan att fråga mig.
De tycker om varandra och jag tror att pappan är kärleksfull och förmodligen vill det bästa för sitt barn.
Hemma hos sin pappa behöver han inte hjälpa till med något, men jag tror att det är bra med att få lära sig göra hushållssysslor och ha vissa regler. Tex 2 timmar skärmtid per dag. Hemma hos pappa har han en fin speldator och jag tror att han får spela nästan obegränsat. Jag har sagt att : "Ok hemma hos pappa har du det så, men hemma hos mig har vi det så här". Ingen speldator ,men laptop och mobiler.
När vi får vara med varandra med några dagar blir allt bättre mellan oss och vi har det bra och mysigt men det känns alltid som om jag behöver "vinna" tillbaka honom varje vecka. Med åren så har han börjat tycka illa om mig, min familj, alltså sin egen mormor och morfar. Min lägenhet , området vi bor i (som egentligen är helt underbart, med bland annat strand på gården och massor med trevliga människor och kamrater) mitt yrkesval, ja allt egentligen och min kille. Han börjar bli nedvärderande mot kvinnor (mig då först och främst)
Nu vill pojken bestämma att han ska vara hos mig varannan helg.Och i helgen tog pappan pojken ifrån mig efter en konflikt om detta och efter att han inte följde med mig hem då han hade varit hos sin pappa under dagen.
Jag har börjat i terapi och vill veta. Är jag en dålig mamma? Och jag har sagt till dem båda: OK om du vill bo hos din pappa så får du det, OM du FÖRST går till en psykolog och den personen säger att det är det bästa för dig. Det vägrar de: Inga myndigheter säger pappan.
I våras bad jag om ett familjerättsamtal men pappan vägrade . Nu har jag bett om ett igen och han gick tydligen med på det. Men hade visst sagt att han vill att barnet ska få följa med och säga sin mening och det är ett inbokat den 21 dec. Jag har alltid velat tänka gott och förlåta, men nu känner jag att det har gått till en gräns. Pappan kanske inte medvetet hjärntvättar sonen ,men kanske är det så att han påverkar honom i att tycka illa om mig och det som jag står för, mitt liv. Jag börjar tänka på att gå till tingsrätten och kanske begära enskild vårdnad. Eller försöka få det till i alla fall att han endast får vara där varannan helg för att stoppa den här indoktrineringen (Och kanske köpa en speldator till pojken, men att han max får spela 2 timmar om dagen)
Lite andra små detaljer:
Han spelar GTA (som är barnförbjudet eller hur? , hos sin pappa. Han är bannad där för att han har lärt sig hacka. Det här är tredje gången och hans att händer det igen så får han inte spela det alls. När jag då frågade om han verkligen ska hålla på och hacka så sa han : Äsch vad spelar det för roll? Det är ju bara att skaffa ett nytt konto, om han blir helt utestängd.
I måndags startade pappan utveckligssamtalet i skolan utan att säga att jag skulle komma dit, 5-10 minuter innan utsatt tid. Och han ljög inför mentorn och sa att han inte visste att jag skulle komma.
Nu inför jul och nyårshelgerna så kan jag inte planera in något för han vill låta pojken bestämma.
Vad säger ni?
Jag vet inte om jag har någon direkt fråga, men om vi vill komma med några synpunkter, egna erfarenheter eller råd så är jag tacksam.
