Han förskjuter föräldraskapet - igen
Jag har känt mig så splittrad de senaste månaderna! Jag vet inte om jag ska lämna eller inte! Bolla lite med mig, snälla?! :(
Jag har ett fint förhållande ihop med en man sedan 4 år. Vi är varandras bästa vänner och det pirrar fortfarande ibland i magen när jag tänker på honom. Jag har en dotter sedan ett tidigare förhållande och hon är idag 10 år. Jag och dotterns pappa har en god relation. Dottern och min sambo tycker verkligen om varandra. Han är en fantastisk bonuspappa.
Jag är i dagsläget 27 år och min kille är 33. I år flyttade vi till hus på landet i hans hemtrakter, jag var inte riktigt för idéen egentligen, men iom att vi pratade om att bilda familj inom snar framtid så såg jag riktigt fram emot det!
Jag har velat ha syskon till dottern de senaste 4 åren och de senaste två åren så har längtan varit så stor att det känts som ett stort hål i magen. Vi slutade skydda oss efter årsskiftet(januari 2016), men attityden "blir det så blir det!".
Det blev det också i augusti i år. Jag kände glädje, men också en förväntan och oro. Jag hade ännu inte fått fast jobb, men var helt övertygad om att det skulle ordna sig med den biten. Sambon gjorde en 180 och ändrade helt åsikt :( Först var det stora problemet att jag inte hade ett fast jobb, men när jag väl fick det så blev problemet ett annat; han ville resa mer, han ville att vi skulle ha mer tid ihop bara vi och han vill renovera klart huset. Det kommer ta minst två år.
Så för hans skull så genomgick jag en medicinsk abort i september och jag har mått fruktansvärt dåligt över det. Jag har gråtit nästan varje dag sedan dess och ångrar mig något fruktansvärt. Jag har berättat för honom hur jag mår över det och allt han svarar är "vi har inte bråttom. Vi kan vänta några år till. Man är ingen gammal mor efter 30 heller. Alla andra väntar. NN blev ju gravid nu och hon är 34!".
Han kläckte tillslut ur sig att han vill vänta i cirka 5 år till! :( Min dotter kommer vara i tonåren och jag vill inte börja om då! Knappt att jag vill det nu ens. Jag vet stt jag fick barn tidigt, men nu när möjligheten dök upp och vi faktiskt har det mesta ordnat - då vill han inte längre fastän han sa att han ville det i början på året.
Jag känner så fruktansvärt sårad av detta och hans anledningar till att vänta har nästan vänt mig till att jag inte vill ha barn ihop med honom ALLS :( Huset har blivit en dålig grej. Hans hund har blivit ett irritationsmoment. Min lediga tid ligger jag mest i soffan och tänker på detta. Han kanske inte ens vill ha barn utan bara skjuter på det för att få ha kvar mig..?
Någon som varit i en liknande sits? Hur gjorde ni?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2016-12-14 19:12
Jag vill bara klargöra att man självklart får ändra åsikt gällande om man vill bli pappa eller ej, men då vill jag att man ska vara öppen med det. Jag vill inte bli snuvad på mina familjedrömmar, lika mycket som han kanske inte vill bli pappa.
En öppen, ärlig och respektfull diskussion helt enkelt.