Förlossningsrädsla- andra barnet
Någon mer som har förlossningsrädsla inför andra barnets ankomst?
Någon mer som har förlossningsrädsla inför andra barnets ankomst?
Nä, men inför fjärde :/ känns jättejobbigt. Är i v.31. Vilken vecka är du i?
Jag är i vecka 28. Har börjat tänka mer och mer på förlossningen och det skrämmer mig. Kanske för att jag vet vad som väntar på mig.... Första gången visste man på ett ungefär hur hela förlossningsprocessen såg ut men inte riktigt. Nu vet man i princip vad som väntar härnäst...
Fast ur det värsta så kommer det absolut bästa! Min förlossning var lång men jag ser ingen rädsla i framtiden ifall det blir något syskon. All lycka till!
Jag har bf 29/12 alltså väldigt snart.
Jag har fått hjälp via aurora som jag träffat flera gånger. Med första barnet vägrade jag
Vaginal förlossning och fick planerat snitt. Dock kom jag in flera timmar tidigare och va öppen 8cm. Och därefter gick det inte bra någonstans. Förutom med sonen som va frisk och mådde toppen. Men dom stack fel alldeles för många gånger när jag skulle få bedövningen och värkarna tilltog medans dom höll i mig och vad mig ligga helt stilla osv. Så denna gång har vi kommit fram till att jag ska försöka föda vaginalt. Dock så sviker våran barnvakt som valde att berätta detta idag så jag kommer få föda själv då pappan behöver vara med sonen. (Nackdelen med att ha flyttat långt) men familjen sviker gång på gång så är i te säkert dom hade ställt upp även fast vi bodde kvar i närheten. Men de gör ju att jag just nu bara vill dra täcket över huvudet och slippa vara med längre! Är fruktansvärt nervös och förvärkarna starkare och starkare så snart kan jag nog inte neka till att det blir som det blir.
Jag har bf 29/12 alltså väldigt snart.
Jag har fått hjälp via aurora som jag träffat flera gånger. Med första barnet vägrade jag
Vaginal förlossning och fick planerat snitt. Dock kom jag in flera timmar tidigare och va öppen 8cm. Och därefter gick det inte bra någonstans. Förutom med sonen som va frisk och mådde toppen. Men dom stack fel alldeles för många gånger när jag skulle få bedövningen och värkarna tilltog medans dom höll i mig och vad mig ligga helt stilla osv. Så denna gång har vi kommit fram till att jag ska försöka föda vaginalt. Dock så sviker våran barnvakt som valde att berätta detta idag så jag kommer få föda själv då pappan behöver vara med sonen. (Nackdelen med att ha flyttat långt) men familjen sviker gång på gång så är i te säkert dom hade ställt upp även fast vi bodde kvar i närheten. Men de gör ju att jag just nu bara vill dra täcket över huvudet och slippa vara med längre! Är fruktansvärt nervös och förvärkarna starkare och starkare så snart kan jag nog inte neka till att det blir som det blir.
Nä inte direkt. Hade säkert gå att lösa om det inte skett med så kort tid innan då min mamma kom hit och hon skulle ju stanna tills bebis kommit. Men vi fick veta idag att hon åker igen.
Kan förstå att det känns jobbigt och framförallt stressigt att man inte har kunnat lösa med barnvakten. Själv har jag inte heller någon familj här i staden och de bor 5 timmar bort från oss. Har dock min mans familj i samma stad men som jag total vägrar att lämna vår dotter hos då det ej känns bekvämt med de. Kommer nog vara mer stressad av att ha lämnat henne där än att gå till förlossningen känns det som. Vår dotter är mjölkproteinsallergiker och det har svärmor ingen respekt för trots att man förklarat det flera gånger för henne... Sen är inte heller vår dotter van vid att vara vid de då de träffats väldigt få gånger. Tanken är att min syster ska komma hit så fort jag känner att nu är det dags men risken är att allting går så mycket snabbare än första gången och att jag kanske får mina värkar på natten då finns det ingen möjlighet för henne att ta sig hit. Har dock en vän som har sagt att hon kan ställa upp men jag känner mig inte riktigt bekväm med det. Känns som att jg kommer att vara jätte orolig över hur det går hemma när jag egentligen vill släppa dessa tankar och bara fokusera på förlossningen...
Jag är i vecka 28. Har börjat tänka mer och mer på förlossningen och det skrämmer mig. Kanske för att jag vet vad som väntar på mig.... Första gången visste man på ett ungefär hur hela förlossningsprocessen såg ut men inte riktigt. Nu vet man i princip vad som väntar härnäst...
Jag har förlossningsskräck, hade en hemsk och sjukt långdragen förlossning med mitt första barn. Har sen inte vågat bli gravid. Har varit på ett samtal på Felicia kliniken. Har ett nytt inbokat om en månad. Kommer nig inte skaffa fler barn om jag inte får ett planerat kejsarsnitt. Mår sjukt dåligt av detta.
Du kan läsa om det i :
franskadoula.wordpress.com/
Det finns hjälp att få !
Hur går det med er förlossningsrädsla? Väntar andra barnet och är livrädd för förlossningen, blev planerat kejsarsnitt med mitt första barn då hon låg i sätes. Denna gång vet jag inte hur jag ska vågs mig genom detta.