-
16 mån, går inte och står knappt.
Hej!
Vill höra; är det fler som har barn som varken går själv eller står självständigt kring 14-16 mån? Mitt barn är 16 mån, men 14 korrigerat. För tidigt född.
Jag är inte orolig, men aningen frustrerad.
Min son lärde sig krypa runt 12 mån, innan dess ville han stå jämt. Hela tiden. Vi skulle hålla honom så han kunde stå och gå runt dit han ville, eller så skulle vi bära honom dit då hans ålande frustrerade honom för det gick inte snabbt nog. Han kan gå med oss som stöd, och kan även gå med möbler som stöd, men gör det inte alls ofta nuförtiden. Han var lite sen med att börja dra sig upp mot möbler osv. runt 13-14 mån (11-12 korrigerat), men gör det obehindrat idag NÄR han VILL.
Han är väldigt aktiv, väldigt med och nyfiken. Rör på sig HELA tiden. Men han kan inte stå själv. Jag TROR att han kan stå själv, iaf kortare stunder, men han gör inte det. Han greppar tag om mig direkt! Jag har sett honom vid något tillfälle stå vid bord för att släppa, klappa händerna en kort stund för att sedan greppa bordet igen. Men, hursomhelst, så står han inte självständigt. O går inte heller själv.
Det som numera gör mig frustrerad är inte att han inte går nu. Han är egentligen inte mer än 14 mån för det första och för det andra så utvecklas alla olika och jag tycker att han är framåt på en massa annat. Det som dock är frustrerande är att hans vilja att vilja stå och gå är typ borta nu när han kryper i raketfart hit och dit. Ju snabbare han lärt sig krypa desto mindre vill han stå eller gå ens med hjälp av oss. Ställer jag honom på golvet och håller i en hand så står han bara still eller så sätter han sig ner för att krypa. Likaså om jag håller i båda hans händer. NÅGON få gång kan han börja gå men inte alls ofta.
Enligt hans läkare som han haft så har de alltid sagt att han varit väldigt stabil och stark i sina ben osv sen han var liten. Därför tror jag inte att det har med någon direkt muskelsvaghet att göra egentligen. Även en sjukgymnast har kollat honom när han var 12 mån (10 mån korr), och hon tyckte också att han var väldigt stabil och stark och menade då att hon knappt höll i honom när han stod, utan han höll henne väldigt lätt. Hon menade således att han i princip stod själv.
Men ja, han gör ju det fortfarande ändå inte. Och går inte. Och någonstans börjar jag tänka att det kanske har mer med motivation att göra än oförmåga. Iaf att stå.
Är det någon som känner igen sig? Någon som har tips? Någon som kan ge några lugnande ord?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-02-20 00:38
Uppdaterar lite.
Nu är han 18 mån (igår), men 16 mån korrigerat. Han går fortfarande inte. Står självständigt korta stunder. Kan stå men självförtroendet sviktar tror jag, och då greppar han snabbt något att hålla eller sätter sig ner. Han har tagit något steg mot oss, men frågan är om det egentligen kan kallas att ta steg då han mer eller mindre tagit steget/stegen och kastat sig över oss. Han går bättre och bättre när man håller honom i en hand. Men han har fortfarande inte världens intresse för att gå. Han trivs med att krypa. Han går bättre och hellre om vi tar på hans favoritskor och går ut på gården och utforskar växterna och träden, så det gör vi en stund varje dag.
Jag önskar ju så klart att han snart ska ta sina riktiga första steg, men det får ta den tid det tar helt enkelt. Vi övar med honom hemma varje dag så mkt han orkar och önskar, mer kan vi inte göra. Men om någon mer har tips eller någon som känner igen sig så får ni gärna skriva hur det varit för er osv
-
Svar på tråden 16 mån, går inte och står knappt.
-
Bimbim79 skrev 2017-01-02 02:58:22 följande:
Min son gick inte ordentligt förrän han va 16 månader! Hoppade på rumpan i en jäkla fart, började inte ta sig fram själv förrän han va 10-11 månader. Han va nöjd där han va. Det kommer! Samma med yngsta dottern tog sig fram ålandes, hoppandes på rumpan ibland. Stod upp tog några steg när hon va 11 månader men storebror ( är bara 15 månader mellan dem) puttade omkull henne vid ett par tillfällen sen tyckte hon det va bättre att åla några månader till!
"Skönt" att man inte är ensam. Alla hans jämnåriga och yngre har ju börjat gå för en bra tid sedan... men min lille trivs i sitt krypande
Det bara känns som att gåendet är väldigt långt borta just nu (och jag vet att det kan vända på 2 dagar, 2 veckor, 2 månader egentligen) eftersom han inte heller står stabilt självständigt än. Idag höll han i någon leksak o jag släppte taget om honom, han var för upptagen för att märka direkt. Tog några korta sekunder (men längre sekunder än tidigare) tills han upptäckte att jag hade släppt honom o han slängde sig i min famn o VÄGRADE släppa... Han kan ju stå egentligen, tänker jag då. Men ja, det kommer väl!
-
-
Gå på knäna såg jag lillen göra idag med! Sidleds dock. Man blir ju aningen frustrerad och när jag talar om det med andra så tar dom det för oro. Men orolig är jag inte egentligen. Han kommer ju att gå! Det ser jag ju på honom. Bara frustrerad att intresset för det avtagit och vad jag än gör för att locka eller motivera så vägrar han... :/kokos skrev 2017-01-02 08:57:29 följande:
Jag har en här som inte går och blir 18 mån om två veckor!
Han står och tar tre steg sedan dunsar han ner och kryper i en jäkla fart
Han har börjat gå på knäna också....
-
a no nym skrev 2017-01-02 10:24:05 följande:
Om barnet rör sig på ett normalt sätt, exempelvis kryper med både ben och armar och kryper korsvis, ställer sig upp snarare än drar sig upp, vänder sig i liggande läge och kan sitta självständigt så tror jag det är lite du behöver oroa dig för när det gäller förmågan att kunna gå framöver. Om sjukgymnasten du träffade är utbildad på barn, så skulle hen ha sett om ditt barn haft ett avvikande rörelsemönster.
Gissningsvis behöver din son bara lite mer tid. En tuff start kan göra att man behöver lite mer tid än normalbarnet, och 16 månader är fortfarande inom normalspannet för att börja gå.
Att han väljer att krypa än att gå är ju inte så konstigt, det går ju mycket snabbare
Ja, så är det. Avvikande rörelsemönster har han inte. Det ser jag också. Han kryper fint, vänder sig fint och gjorde det tidigt också, sitter bra men blev inte helt stadig i sittandet förrän han var närmare 10 mån (8 mån korrigerat) vilket läkarna och sjukgymnasten trodde berodde på att all hans fokus låg på andningen (som var ganska ansträngd när han var liten) så han la inte fokus på att hålla balansen...
Jo, tuff start hade han. Dels för tidigt född och dels Opererades 3 dagar gammal så han har ju startat i uppförsbacke. Så han får ta den tid han behöver att gå. Men lite frustrerande är det ändå att intresset avtagit för att gå och stå. Han ställer sig upp med hjälp av möbler/drar sig upp. Men kan inte ställa sig upp utan stöd...
-
Det skulle inte vara helt osannolikt faktiskt... Han snappar upp saker väldigt snabbt!Poppy75 skrev 2017-01-02 11:25:21 följande:
Han kanske är en smart lite kille som gjort kopplingen att han kan slå sig när han försöker gå och stå. Då väntar han med att gå tills han kan göra det utan att trilla.
-
Snurraminjord skrev 2017-01-02 23:02:31 följande:
Vår dotter var drygt 18 månader. Vägrade gå och släppa taget när vi höll henne. Hoppade dock fram på rumpan i en väldans fart. Ville aldrig ligga på mage och lärde sig aldrig att krypa.
En dag kom hon ut från sitt rum gåendes som hon aldrig gjort annat. Gick stabilt hela kvällen . Dagen efter "sprang" hon med en boll!!
Jag och min man var aldrig oroliga, däremot våra föräldrar. Gå på magkänslan! Som du berättar känns allt helt okey. :)
Hade tappat hakan av den åsynen
vad roligt! hihi... Får se när vår lille gör en sådan här hemma
Ja, en del av de närstående ställer ju frågan stup i kvarten typ. Tack och lov inte mina föräldrar...eller iaf min mamma. Som jobbar som förskolelärare för barn mellan 1-3 år. De har 5 stycken barn där nu som är mellan 14-16 månader. 2 går. Resten tar sig fram på sitt egna vis
Så hon vet ju att alla barn faktiskt inte magiskt går så fort de passerat 12 mån. -
Lite så det känns faktiskt. Han gillade ju aldrig att man höll i honom när han väl skulle gå. Han ville att man skulle släppa så han kunde gå fritt. Problemet var ju bara att han då föll pladask, men just då var han väl lite för liten för att se det sambandet. Så nu när han kan krypa så är det ju frihet för honom; han tar sig fram och slipper att någon måste hålla i honom medan han ska utforska.cosinus skrev 2017-01-02 23:04:46 följande:
Mina har gått sent och krypt länge, varför byta ut ett vinnande koncept :)
Den som var värst kröp från drygt 7 månader till 15,5 då han började gå. Idag är han 8 år och den av syskonen som är vassast motoriskt. Cyklade vid nyss fyllda 3 år (utan stödhjul) t ex
haha
-
v i r r a skrev 2017-01-03 01:27:17 följande:Så var det med min son. Jag la ut en bäddmadrass till en dubbelsäng på golvet och den gick han på trots att det var vingligt..
Testa TS!
Han är fortfarande vid 8 års ålder mycket "riskmedveten".Kanske ska ta och testa detta! Men problemet är ju att han i princip VÄGRAR stå nuförtiden. Han var inte så innan han började krypa, men ställer jag honom på benen nu så liksom "kanar" han med benen så att han ska kunna sitta istället för att sedan krypa, och lyfter jag då upp honom igen så protesterar han och jag vill ju inte tvinga honom att gå/stå. Då gör han det ändå inte. Han försöker bara slingra sig ur ens grepp. Han har visat att han KAN gå om vi håller i båda händer, eller en hand (lite vingligt men blir bättre för varje gång han gör det), men han vill dock inte göra det. Idag stod han upp vid köksskåpsluckorna ett bra tag, släppte taget en kortis, klappade händerna och höll snabbt fast igen. Jättekul tänker jag! För jag tänker att han då övar på att få stabiliteten, men han gör ju inte detta varje dag eller ens varannan dag. Precis som om han "tröttnar" på att göra samma sak hela tiden. För 3-4 veckor sedan ställde han sig fint upp mot väggar och tog steg dit han ville, släppte väggen för att greppa annat och ta sig vidare, greppade saker högt och lågt osv. Senaste veckan vill han inte ens ställa sig upp mot möbler, ställer sig på knän ist... Kanske en period nu som han går igenom, ingen aning. När han väl står mot något så kan han dock stå länge (som t ex idag vid köksluckorna, öppna och stänga och ställa sig på tår och kika över kanten osv) innan han tröttnar och sätter sig ner.
Men ja, jag kan faktiskt tänka mig att han är en av dom som kommer att gå ganska stabilt direkt, han observerar ganska bra och det känns som han gör det tills han behärskar det helt och sedan visar han sin nya färdighet
-
Oj, såg nu att jag svarade i föregående inlägg till både dig och v i r r a men fick inte med ditt inägg som citat :/ Men där är svar till dig medHaiduchi skrev 2017-01-03 01:35:46 följande:
Min dotter gick först vid 16 månader. Vid först tolv månader började hon ta sig fram, innan satt hon på rumpan och var nöjd. Hon kunde länge gå om hon höll oss i handen, även enbart en hand men upplevde med att hon inte ville gå förrän hon kände sig riktigt säker. För när hon väl började gå så var det väldigt stabilt, ramlade knappt nångång. Och än idag, 6 år i år, så göra inget om hon inte känner att hon kommer klara det.
-
haha! Ungarna alltså!! Men då kan ju din grabb faktiskt gå, min kan inte. Även om jag skulle smälta in i väggarna hahahkokos skrev 2017-01-03 06:51:39 följande:
TS min vägrar gå om man tjatar och försöker locka! Igår tittade jag lite i smyg och han kom gåendes från köket
så fort han såg att jag såg satte han sig rackaren! Haha
Idag stod han dock och klängde på mig. Jag tog ett steg försiktigt bakåt och han gick efter, ett steg till och han gick efter osv utan att sätta sig. Han "höll" ju i mina byxor, men släppte snabbt vid några tillfällen antingen med båda eller med en hand. Lite framsteg iaf...
-
-
Ja, iaf har vi ju hört det från x antal läkare sen han var väldigt liten (har ju varit en hel del läkare kring honom första året av hans liv). Alla har alltid varit lite små förvånade över hans styrka i benen framförallt men även att dra sig uppåt från ryggläge när man höll i hans händer som liten.elyse skrev 2017-02-20 01:00:33 följande:
Påminner lite om min dotter. Hon var tidig med att sitta, ville stå och/eller hoppa i våra knän redan vid 2-3 månader. Men kröp aldrig. Hon hasade fram på rumpan tills hon var 16 månader. Sedan började hon gå efter några veckor på förskola. Stabilt från början - hon hade redan väldigt välutvecklad motorik och styrka i benen, precis som din son verkar ha, men behövde lite extra motivation för att börja gå.
O jag tror ju (första barnet så jag har inget att jämföra med) att han faktiskt kan gå och stå men att han är rädd för att trilla. Känner sig osäker. Han har ju tagit något steg mellan möbler och står även utan att hålla sig när han blir distraherad av något eller vill klappa händerna men så fort han upptäcker att han inte håller i något så greppar han första bästa möbel/vägg eller liknande. Han går inte på förskola än pga sin historik. Vi har valt att ha honom hemma lite längre och han har pga sitt bagage inte heller vistats så mkt kring barn första 9-10 mån. Så det kanske också gör sitt. Inte riktigt funnits andra småttingar att studera och härma kring honom.
Idag går han, lite stapligt tycker jag, om han får hålla i ett finger. Ibland håller han knappt fingret. Men vill väl känna något stöd iaf. Så det är definitivt framsteg sen någon månad tillbaka, så det kommer väl när man minst anar
-
-
-
Tack så mktv i r r a skrev 2017-09-21 15:52:51 följande:
Härligt att läsa!
vad roligt! hihi... Får se när vår lille gör en sådan här hemma