Abort mot sin vilja men kommit igenom?
Hej!
Jag skulle vilja få kontakt med andra i liknande situation som mår "bra" idag efter en abort. Jag blev gravid för 8 månader sedan och min dotter va då 5månader.
Lite kort om vår situation
Min sambo va inte redo för ett barn till och då menar jag, det fanns inte hans värld att få ett till barn så tätt. Det var inget lätt beslut för honom heller. Utan han är bara .. mer realistisk än vad jag är, medan jag är en sån människa som: allt löser sig! Ofta gör de det, men i vårt läge så vågar jag inte riskera hela vår familj. Och jag kan inte vara den människan som sviker den jag älskar mest! För allt han säger är rätt, och det vet jag. Men skulle jag behålla mot hans vilja? jag tror och vet.. att det råder inga tvivel på att han inte skulle älska detta barn! Men hur skulle vårt förhållande se ut?
Det skulle spricka, totalt. Det hade blivit en soppa av precis allting.. och att stå där ensam med två barn, förlorat den killen man älskat över precis allt och annat. Jag skulle aldrig klara av det!
Det här har inte varit lätt, har nog inte gråtit så här mycket någonsin. Aldrig känt något liknande, och jag vill aldrig mer behöva genomgå ett sånt här beslut. Aldrig!
Åter till min fråga
Jag har jätte svårt att acceptera det som hänt och känner en sådan skuld för allt. Känner även att jag har åsidosatt mig själv och mina känslor kring att inte göra en abort. Jag pressade mig själv i den graden att jag inte kan acceptera det jag gjort. Har svårt att finna lyckan igen och känner bara tomhet. Jag är även väldigt ledsen för att jag varit så deprimerad under denna tiden och tappat mycket fokus på min dotter och sambo. Finns det någon där ute som varit med om liknande situation och mår bra igen? Slutat vara deprimerad, slutat gå hos psykolog, panikångest, ältande? Behöver verkligen få bekräftelse på att det går att leva vidare efter ett sådant här tragiskt beslut? Eller tips på hur man kan hantera sina känslor och tankar kring sorgen.