Enligt en ny undersökning av BRÅ så har otryggheten bland svenska kvinnor ökat dramatiskt på senare tid. Nästan 1/3 av alla kvinnor känner otrygghet när dom går ut på kvällen och 12% är så rädda att dom inte vågar sig ut alls kvällstid. Så vad beror ökningen på och vad går det att göra åt det?
svt.se/nyheter/inrikes/bra-otryggheten-okar
Nej jag är inte rädd.
Orkar inte vara rädd, tar energi och jag har ingen lust att begränsa mig.
Man behöver inte vara överbegåvad för att begripa att den ökade otryggheten beror på alla nyanlända flyktingar. I vår stad har otryggheten ökat i alla grupper, gängbråk, skadegörelse och inbrott har stigit dramatiskt under 2016.
Japp, jag är rädd. Har iof alltid varit rädd av mig, men är räddare nu. Undviker så långt det går att gå ute själv när det är mörkt och i skogen går jag aldrig själv, vare sig på dagen eller kvällen.
Har även blivit räddare att vistas i storstäder, folksamlingar och är räddare för att resa...men det beror ju på terror.
Parts of all of the above.
Som vanligt är svarsalternativen åt helvete vinklade.
Bästa försvaret är att inte vara där.
I stan skulle jag inte gå själv på kvällen, finns så många fulla (manliga) idioter. Men nu är vi nästan alltid i sällskap, går man ut med make och vänner så är man ju flera och går jag ut med kollegor eller vänner så ska alltid någon åt mitt håll.
Annars tar jag taxi.
Senast jag skulle hem från en vän i Malmö råkade jag ut för en full idiot som skulle ha "hjälp" med att köpa biljett- dvs han letade efter någon som skulle köpa biljetten åt honom då han supit upp alla pengar. När jag sa nej började han skrika hora etc och sen direkt på nästa tjej tre meter bort och börja om??
Lycka till...
Så nej, jag går inte ut i onödan i en större stad på kvällen. Berättar alltid för familjen när jag lämnar ett ställe, vilket tåg/buss jag tar och när jag ska vara framme.
Skulle inte heller springa på kvällen ensam ute där jag bor. Tror inte risken är så stor men en kollega hittade en våldtagen och chockad kvinna i somras på sin löparrunda utanför lilla Ängelholm och då börjar man fundera lite.
Har blivit utsatt, men aldrig ute bland folk. Är inte rädd för att gå runt ensam, kanske har blivit härdad. Sen tränar jag kampsport också och kan förhoppningsvis försvara mig om något händer.
Jag känner mig alltid trygg när jag är ute på kvällar och nätter. Media sätter skräck i människor och blåser upp många av de problem som finns. Tycker att män generellt sett har större skäl att vara oroliga när de är utomhus för det är fler män som blir utsatta för misshandel och rånförsök än kvinnor. Höll på att sätta i halsen när en manlig bekant insisterade på att följa mig till bussen för att "det kan ju hända någonting på vägen". Jag tog det som en förolämpning då och såg det som att han omyndigförklarade mig på något vis. Viker man sig för obefogad rädsla så gör man sig själv till en väldigt liten människa tycker jag.
Jag har blivit utsatt för överfall, det var nästan 20 år sedan, men det sitter i ännu. Undviker vissa platser vissa tider. Men efter nästan 20 års tränande av självförsvar så kommer nästa ev. angipare inte att få något gratis utan det kommer att kosta honom.
Nej, jag är inte rädd. Men jag undviker vissa områden samt rör mig sällan själv ute sent på kvällen eller natten.
Det är svårt att veta om den ökande oron och rädslan bland kvinnor beror på att de har varit med om fler incidenter på senare år, eller om det beror på vad de har läst i media. Där en ökad mängd övergrepp - inte sällan kopplat till invandrarmän i allmänhet och nyanlända i synnerhet - ju har diskuterats livligt det senaste året, ända sedan den ödesdigra natten i Köln förra nyårsafton.
Inte mer än jag alltid har varit. Ingen skillnad mot för 10, 20 eller 30 år sedan.