Varför tar så många föräldrar barnfrias val som kritik?
Varför är det så?
-
-
Svar på tråden Varför tar så många föräldrar barnfrias val som kritik?
-
Du har jag brutit ner driften att skaffa barn i sina beståndsdelar och sedan påstår du att den därför inte finns. Med ditt resonemang skulle framtagandet av effektiva preventivmedel leda till mänsklighetens utplåning. Om det inte vore för att vi tyckte att bebisarna är så söta, för det är därför vi skaffar barn nu för tiden (men inte förr, för få blev vi bara lurade att skaffa barn). Wtf? Get real.Snnnnnnna skrev 2017-01-11 22:11:29 följande:
Så mycket skitsnack i denhär tråden. Jag vill ha barn (tror jag, en dag).
Det finns inte en så kallad "barnskaffande drift" som många påpekar. Bullshit. Vi människor är skapta med en SEXdrift. Vi letar partners för att få så bra avkommor som möjligt, det i sig är en drift. Men aldrig att själva barnet är en drift. Och det är fakta. Googla första ordentliga vetenskapliga artikel (med riktiga källor) så finner ni svaret.
Grunden att barnen ser "söta ut" (speciella ihoptryckta ansikten) och liknar oss, är för att vi ska utveckla starkare känslor för dem och vilja ta hand om dem. Likaså den känslan som utsöndras när mammor föder barn. (Händer inte pappor).
Så NEJ. Det finns inget som heter drift av att skaffa barn. Det finns en stark kåthet och sedan en beskyddarkänsla av att barnets utseende och beteende påminner om dig som triggar igång dessa känslor.
Varför ni många pratar om drift, är för att ni antingen har en känsla av att känna er viktiga (ni har aldrig haft en så viktig känsla som förälder), ni vill kunna älska någon/bli älskade villkorslöst, ni är inte nöjda med ert liv och vill att barnet ska bli en bättre version av er själva. Välj ett av de tre alternativen, men är det inte ett ligg som gick snett så stämmer ni in på ett av alternativen eller de alla.
Men för Guds skull - sluta ljug om att det är en så kallad "drift".
Jag vet att alternativen är egoistiska och inte lika fina att uttrycka som förälder, men det är sanna. Hur mycket du än som förälder vill förneka dem och påpeka att du minsann hade någon så kallad "drift". Jag har inget emot att folk skaffar barn (såklart) men ja, det är av "själviska" anledningar. Att påpeka något annat är ju bara ren idioti.
Genom tiden har ju barn fötts som resultat av sex. Tills på senare tid i människors livspann när det blev status och rent ut sagt viktigt för att få gården gå runt (också själviskt).
Tack för mig.
Alla djur (inklusive människan) reproducerar sig. Vad vi betrakar som våra privata små motiv är helt ointressanr ur biologiskt hänseende. Och att moralisera över repoduktionen och kalla den "egoistisk" är då befängt att det nästan är roligt.
Du kan föra precis samma resonemang gällande driften att äta. Du skulle kunna säga att det visserligen finns hunger - men att tillaga ett gott mål mat, den är ren skär egoism. -
Det är svårt att diskutera detta med någon som inte varit med om det själv uppenbarligen. Ja, du anser att bli vd är större än att bli förälder. Medan vd:n som är förälder säger att bli förälder är större ;). Tro mig. Eller inte. Det är du som inte får uppleva det, inte jag.Anonym (Linn) skrev 2017-01-11 22:21:41 följande:
För dig kanske att bli förälder är det största du hsr gjort. Som även 98% av befolkningen kan utföra.
Däremot kanske inte alla kan bli vd för ett stort företag, som en barnlös kanske har som livsmål och givetvis ÄR större än att skaffa barn.
Du måste förstå att skaffa barn (som även resten av världen KAN göra) är det största för dig ;)
Men för en annan kanske vd position är det största, och det kan driftbidrag INTE alla göra ;)
Du måste inse att bara för att något är stort för dig, så kanske det är en pyttesak för en annan. Och helt ärligt talat så är barn viktiga i samhället, men de borde inte vara "det största" som hänt i folks liv. Ganska synd om vuxna som anser att det största som de kan uppleva är något så otroligt vanligt?
Jag har en hög utbildning och ett "fint", väl ansett arbete. Är otroligt stolt och tacksam över hur långt jag kommit och vad jag presterar rent arbetsmässigt. Mitt arbete är jätteviktigt för mig. Men ställs föräldraskapet emot arbete så behöver en normalt funtad förälder inte tänka särskilt länge på vad som verkligen betyder något.
Det handlar givetsvis inte om själva prestationen att avla fram ett barn. Det är ju rätt enkelt fixat för de flesta. Det är känslan av att bli förälder. Stoltheten, beskyddarinstinkten.. Det går inte att beskriva och det går såklart inte förstå för någon som tror att känslan av att ha ett bra jobb är större än att få se en nytt liv växa upp. Och att vara den som är ansvarig för detta liv. DET är stort. Det största.
En förälder som anser sitt barn vara en "pyttesak" är såklart inte en sund förälder. Det finns tyvärr många av den sorten också,
Ska du tycka synd om alla som anser att det största de varit med om är sina barn..ja då får du jävligt många att tycka synd om ;). Det är också något som ligger naturligt.
Jag ifrågasätter verkligen ingens val att inte skaffa barn. Det känns som att mänga går i försvarsställning. Jag menar bara att ni faktiskt inte har en aning om vad ni argumenterar emot.
Härligt att ni är nöjda med ert val.
Hade barn endast varit ett resultat av sexuell drift så hade det inte funnits varken ivf-eller inseminationer. -
Precis. Det roliga är att det endast är frivilligt "barnfria" här som slår bakut när man talar om en biologisk drift och barnlängtan. Undra varför?Anonym (undrar) skrev 2017-01-11 23:28:04 följande:
Du har jag brutit ner driften att skaffa barn i sina beståndsdelar och sedan påstår du att den därför inte finns. Med ditt resonemang skulle framtagandet av effektiva preventivmedel leda till mänsklighetens utplåning. Om det inte vore för att vi tyckte att bebisarna är så söta, för det är därför vi skaffar barn nu för tiden (men inte förr, för få blev vi bara lurade att skaffa barn). Wtf? Get real.
Alla djur (inklusive människan) reproducerar sig. Vad vi betrakar som våra privata små motiv är helt ointressanr ur biologiskt hänseende. Och att moralisera över repoduktionen och kalla den "egoistisk" är då befängt att det nästan är roligt.
Du kan föra precis samma resonemang gällande driften att äta. Du skulle kunna säga att det visserligen finns hunger - men att tillaga ett gott mål mat, den är ren skär egoism.
-
Du får det att låta som att det är en negativ egenskap att vilja ha barn? De flesta som längtar känner väl framför allt att ett barn skulle berika ens liv och fylla det med mer glädje och kärlek. Det behöver inte alls betyda att man har ett dåligt/misslyckat/kärlekslöst liv innan.Snnnnnnna skrev 2017-01-11 23:28:02 följande:Men jag håller med dig. Det är en längtan folk har. Personer som behöver något slags "bevis" som skaffar barn. Vare sig det är känslan att behöva känna sig viktig, känslan av att älska/bli älskad, känslan av att man vill skapa något som lyckas bättre än en själv.
Att man tror ett barn är ett slags bevis på kärleken partners emellan.
Antar att du själv inte har barn och aldrig kännt nån längtan. Då skulle du inte uttrycka dig så. -
Det är bara något barnfria fått för sig. Nästan alla skiter i hur du lever ditt liv, så viktig och intressanr är du liksom inte..... Men du vill känna dig speciell och att andta inte förstår dig. Typiskt tonårsbeteende.
-
Jag tar det absolut inte som kritik. Jag hade själv aldrig tänkt skaffa barn. Men när jag(oplanerat) fick mitt första barn blev jag helt chockad över hur magiskt det var. Jag fick en liten knäpp och ville nästan dra ut på korståg och berätta för alla barnlösa vad de missade. Tjatade lite på alla om att kanske tänka om, endast de som jag visste var frivilligt barnlösa förstås. Jag kunde gråta för mig själv över hur synd det är om alla som aldrig kommer uppleva detta. Nu efter tre barn har lag lagt av med det beteendet men när någon blir gravid och blir orolig hur det ska gå, så kommer jag igång igen och predikar hur fantastiskt det kommer bli. Och jag blir alltid överlycklig varje gång som någon berättar att de väntar barn. Det är en sån glädje jag unnar varje (vettig) människa.
-
Jag känner inte igen något av det där. Mig veterligt hade jag varken något behov av att bli ovillkorligt älskad eller någon som skulle leva ett mer "lyckat" liv än jagSnnnnnnna skrev 2017-01-11 23:28:02 följande:Men jag håller med dig. Det är en längtan folk har. Personer som behöver något slags "bevis" som skaffar barn. Vare sig det är känslan att behöva känna sig viktig, känslan av att älska/bli älskad, känslan av att man vill skapa något som lyckas bättre än en själv.
Att man tror ett barn är ett slags bevis på kärleken partners emellan.
Jag levde ett bra liv med min man och hade inga konkreta tankar på barn förrän i mitten av de trettio. (Min förste sambo levde jag ihop med i tolv år och funderade inte ens på barn.) För mig började det då kännas som ett "hål i bröstet" i brist på bättre uttryck. Då började det iofs finnas fler bebisar i min omgivning men jag hade sett bebisar sedan tonåren utan att det påverkat mig.
Vad gäller ovan diskuterade "drift" har i mitt personliga fall det upplevda behovet av barn - när det väl kom - varit betydligt starkare än min sexdrift. Jag har aldrig mått dåligt utan sex, än mindre haft några ONS, kk eller korttidspojkvänner som singel. Längtan efter barn var något mycket djupare. När jag först fick missfall gick jag in i det första i mitt liv som liknat en depression, klarade vardagen mest som en robot, gick ner ett antal kilon etc.
Jag älskar mina barn men skulle inte påstå att barn automatiskt har positiv koppling till livskvalitet. Har en kompis som valt bort barn av sociala skäl (gick inte ihop med hennes studier, särboförhållande och äldre partner tyckte hon) trots barnlängtan. Hon lever såvitt jag vet ett gott liv. Men i motsats till din listning har jag - oväntat som det var - upplevt min barnlängtan som mer av ett biologiskt behov än ett psykologiskt/socialt. (inte för att det spelar någon roll praktiskt).
Skall kanske säga att min längtan var efter barn som sådant, inte just efter att bära det. Jag gissar att en adopterad bebis hade fyllt samma behov. (Att detta inte rimmar med drift att fortplanta sig är en annan historia.) -
Ja har du också missat biologilektionerna?Anonym (3barnsfarsan) skrev 2017-01-11 20:56:04 följande:Missat biologilektionerna? :)
Reproduktion ä r den starkaste drivkraften för alla djur. Så även för Homo Sapiens.
Troligtvis därför det är en så stark norm.
Och ja, det finns naturliga variationer även inom vår art.
Fick du inte lära dig om primära och sekundära instinkter?
Vanligt att folk som inte riktigt hängt med på biologilektionerna sitter och förväxlar vilka våra djupaste instinkter är baserat på att vi har så gott om tillgång till mat/vatten så att man inte behöver oroa oss för detta.
Nej reproduktion är inte alls den "djupaste" instinkten ett djur har.
Reproduktion är faktiskt en sekundär instinkt och är helt beroende av den primära och den absolut djupaste instinkten alla djur har; överlevnad.
Den djupaste instinkten alla djur har (inklusive människan) är (sin egna) överlevnad.
Kan man inte tillgodose sig själv med mat/vatten och det går lång tid mellan (olika beroende på djurart) så stänger kroppen självmant av funktionen för reproduktion, då reproduktion kostar mycket energi för kroppen.
Har man tillgång för mat och vatten (olika beroende på djurart) så man kan få ett "litet överskott" med av näring och energi så blir reproduktion möjlig.
-
Å en som googlat, charmerande. ;)EnAnonumius skrev 2017-01-12 11:29:28 följande:
Ja har du också missat biologilektionerna?
Fick du inte lära dig om primära och sekundära instinkter?
Vanligt att folk som inte riktigt hängt med på biologilektionerna sitter och förväxlar vilka våra djupaste instinkter är baserat på att vi har så gott om tillgång till mat/vatten så att man inte behöver oroa oss för detta.
Nej reproduktion är inte alls den "djupaste" instinkten ett djur har.
Reproduktion är faktiskt en sekundär instinkt och är helt beroende av den primära och den absolut djupaste instinkten alla djur har; överlevnad.
Den djupaste instinkten alla djur har (inklusive människan) är (sin egna) överlevnad.
Kan man inte tillgodose sig själv med mat/vatten och det går lång tid mellan (olika beroende på djurart) så stänger kroppen självmant av funktionen för reproduktion, då reproduktion kostar mycket energi för kroppen.
Har man tillgång för mat och vatten (olika beroende på djurart) så man kan få ett "litet överskott" med av näring och energi så blir reproduktion möjlig.
I den här tråden förekommer det antagligen inte människor som lider av sådan svält. Trivialisera inte, tack.
Åter till saken; människans vilja att reproducera sig handlar i första hand om instinkt, endast sekundärt om normer. Och naturliga variationer finns.
Med det sagt, ingen ska dissa folk som inte vill reproducera sig. Fastän de (naturligtvis) inte har en aning om vad de missar - det är deras val.
Lycka åt alla! -
Efter att ha läst hela tråden verkar det ganska uppenbart vad som är provocerande med frivillig barnfrihet: Att tro att ens liv är lika rikt och meningsfullt som en förälders.
Så många föräldrar både här och ute i verkligheten som påstår att dom inte stör sig det minsta på barnfria personer, men ändå måste nedvärdera dessa liv genom att påtalar att dom inte vet vad dom går miste om och att ingenting kan jämföras med känslan av föräldraskap.
Väldigt konstigt beteende.
