Hej,
Att säga att ni är för unga och så vidare tänker jag inte göra - det finns de som har varit gifta i 15 år och har schyssta jobb där det "ändå" på något vis skiter sig med relationen, inkomsten eller liknande när de fått barn.
När det gäller det praktiska skulle jag inte valt att skaffa barn utan att ha en stabil sjukpenninggrundande inkomst, men i övrigt tycker jag du får en massa orättfärdig kritik i denna tråd. Visst är det vanligare att möta problem med inkomst, boendesituation och liknande vid tidigt barnafödande, men det finns likväl de som det går alldeles utmärkt för och jag tycker att det låter som att ni tänkt och planerat väl!
Utifrån dina inlägg förstår jag inte riktigt vad det är som du undrar dock. Du skriver att ni har "velat ha barn sedan ett och ett halvt år tillbaka nu" och att när ni "sökt och försökt söka hjälp". Vad är det för typ av hjälp ni sökt och var? Har ni aktivt försökt att bli gravida? När det gäller fertilitetsbehandling krävs oftast att ett par försökt i minst ett år, och positivt är att under den tiden aktivt sexa på de mest fertila dagarna. Vissa landsting och regioner har åldersgränser för fertilitetsutredning och behandling (hos oss är det om jag inte missminner mig 23) i offentlig regi. Samtidigt finns det privata alternativ. Jag föreslår att ni kontaktar flera olika offentliga alternativ, prata med 1177, exempelvis både närmaste och ett par andra kvinnkliniker/fertilitetskliniker/mödravårdscentraler i ert landsting/region. Antagligen kommer flera att möta er med skepsis, men om ni är så stabila och mogna som du förefaller här tror jag ändå att ni har god chans.
Om det inte finns någon åldersgräns och de inte hjälper er är det de som gör fel. Du kan exempelvis kontakta högre chef, politiker eller inspektionen för vård och omsorg om ni nekas vård. Du kan även överväga diskrimineringsombudsmannen då ålder är en av diskrimineringsgrunderna. Det kräver dock att det inte finns en medicinsk bedömning till grund.
Om ert landstigng/region visar sig ha tydliga åldersgränser som det är långt till att ni når, eller är ovilliga att hjälpa er kan ni även fundera på privata alternativ. I storstäderna finns det mängder av fertilitetskliniker och ofta även i mindre städer. Själva utredningen kostar om jag minns rätt oftast under 10 000, men eventuell behandling kan kosta mer. En vän betalade 42 000 för privat IVF, ett försök.
Om ert landsting exempelvis har 25-årsgräns är det kanske mer värt att söka hjälp privat? Sök vård, men spara samtigit. Om ni får ihop 100 000 har ni finansiering för flera försök även om den offentliga vården nekar, och skulle ni få hjälp utan kostnad eller bli gravida utan hjälp under tiden det sparar har ni en glad grundplåt till föräldraskapet.
Lycka till!
