Trött att höra dessa ord "att jag är en utmärkt kille"
Snart fyllda 45 årig man, som blev ensamstående med barn på heltid sedan 2002, som har haft två kortvariga relationer sedan dess. Nu är mina barn 16 och 19 år gamla, som är självgående, ser att livet leker fast ensamheten är stor. När jag blev ensamstående på heltid, flyttade jag tillbaka till hemstaden, där invånar antalet är ca 40000-45000, torde det skulle bli en bra nystart för mig och barnen, så blev inte fallet på grund av att jag var ensamstående man, i ett samhälle som består av kärnfamiljen.
Fick kontakt med en barndomskompis början av 2016, som min syster umgicks mest med när vi var små. Vi började med vänskaplig kontakt via Facebook och hade trevliga diskussioner om allt och inget ting. Efter några veckor blev känslorna mer och mer på alla plan, då berättar hon att jag hade givit henne en kärleks dikt när vi var små, som jag inte har något minne av, vi bestämde att vi skulle träffas på en dejt.
Dejten blev inte som jag hade föreställt mig, blev upphånglad på tågstationens perrong mer än sagt, vi var och åt på en trevlig restaurang och en trevlig natt, sen blev det inte så mycket mer med det. Hade dagliga kontakter via sms, chatten och telefon.
Under två månader så utvecklade vi våra träffar, tillsammans med barn och utan, tillslut så bekräftade vi varandra med att vara i relation.
Hennes barn är nästan lika gamla som mina fast hon har ett barn till "12, 16 och 18 år gamla", de är hos sin pappa varannan vecka och inte riktigt självgående som mina, när jag var hos dom så umgicks dom inte med sina vänner, utan mer lim och klister till sin mamma.
Vi umgicks på helgerna för vi bor ca 7 mil ifrån varandra, jag jobbar som undersköterska på akut kirurgisk avd på sjukhuset och hon som förskollärare. När vi var hos henne varannan helg, så jobbade jag helg, då åkte jag till dom och umgicks vi i ett dygn, fast en hel helg under femveckors period, de andra helger så umgicks vi här hemma hos mig, där vi var mer för oss själva samt någon stund med mina barn. Hon kunde när hon ville att umgås med jobb och vänner, då träffades vi inte, vist det blev ett långt uppehåll till nästa gång vi träffades, fast känslorna blev mer starkare.
Sommaren försökte vi pussla ihop lite aktiviteter tillsammans med barnen och det gick skapligt bra, fast det är då man får insikt om det skulle fungera mellan oss och det verkade så att det gick, för vi planerade en resa till Paris till hösten.
Paris resan märkte vi olikheter vi hade, hon var mer intresserad att vara där vid olika sevärdheterna, medan jag ville njuta av vad staden har att erbjuda.
Efter Paris märkte jag att hon blev mer frånvarande och osäker, fast vi red ut det genom diskuterade våra olikheter, för man är ju olika som individer.
Under hösten och vintern så uppvaktade vi varandra med överraskningar av de olika de slag och vi trivdes med varandra.
Jul och nyår kom, där vi inte var tillsammans över julen, för hon hade sina barn halva julen och jag hade mina barn hela julen, vi kom överens att vi köper julklappar bara till varandra och de skulle vi ge när vi träffade på nyår.
Nyår blev trevlig med tre rätters med olika viner och då visste jag att år 2017 skulle bli magiskt och äventyrligt, för ett års jublet efter våran första dejt kom upp och nu var jag säker att det skulle bli vi under många år.
Våran sexuelle sida så utforskade och experimentera vi hela tiden under våran relation, fast det var mer hon som var mer utvecklande åt det hållet och fick med mig och våga lite mer utav det ovanliga.
Trettondag jul så planerade hon en vinprovning med oss och hennes föräldrar, där fick jag känningar av att något inte var som det skulle, men en då inte. Min dotter var med och hon kände inte av något dåligheter med våran relation, fast efter helgen så blev det mer uppmärksamt av mig, fast hon sa hur mycket hon älskar mig och saknar mig och några dagar efter det, så ville hon göra slut och hon vill att vi ska vara vänner.
Orsaken var att hon inte var redo för relation efter sitt sista relation med en man, som hotade henne både psykiskt och fysiskt under den tiden hon var med honom och efter deras upp bryt, där det har varit kontaktförbud i flera omgångar. Samt hon ville lägga mer tid på sina barn.
Som jag känner mig nu, är att Nyår var mer kk än att utveckla våran relation till nästa nivå, då hade jag inte lagt ner så mycket mer energi på henne, om jag hade vetat att hon planerade att göra slut, för jag var redo att påbörja nästa kapitel i livet.
Min personlighet har alltid varit att mina barn ska ha en bra relation till sin mor, jag står för mina misstag och erkänner dom, samt tar lärdom av de. Blir sällan irriterad fast jag säger i alla fall till, än har det inom mig, alltså inte långsynt.
Så vad hände i denna relation? Får bara reda på hur utmärkt kille jag är, samt när man frågar om det var något annat, så får man inte fram något annat och hur många gånger har man hört det.
Tycker fortfarande om henne och har lite sporadisk kontakt via sms.
Mitt jobb som är kvinnodominerat yrke är nästan ensamma killen på, tycker det var konstigt med en sådan helomvändning från hennes sida och hon borde ha vetat detta för länge sedan, fast de kanske är för snälla mot mig, fast de vet att jag tål ärlighet, än bara smyga bakom ryggen på mig.
Så nu är jag bara trött att höra dessa ord "att jag är en utmärkt kille" om det är så vad är då felet?
MVH guldklimpen