I hur hög grad låter du dig påverkas av vad andra tycker och tänker?

Bumping!

I rätt låg grad jag med. Men jag lär mig hela tiden nya saker om när jag ska hålla käft om värderingar och åsikter, och inte. Lyckas inte alltid.

Menar du lättpåverkad som i att lättpåverkad av andras åsikter, värderingar, normer, vad de gör eller att det blir öht en reaktion eller tanke, något man funderar på?
Det första stämmer inte men det sistnämnda gör.

.

Menar du på FL?
Har ingen koll på vem du är i forumet.
Ibland får jag känslan av att jag vill att vissa folk ska hålla käften för att de helt enkelt är så tröga men jag försöker ifrågasätta istället även om jag kan verka hård i ibland, vissa försöker sätta punkt för att de inte kan argumentera,, andra är väldigt bra på att argumentera, andra ignorerar det som inte passar.

Det spelar ju ingen roll om du är dum eller vis, har dumma åsikter eller bra, det blir ingen som lyssnar på den som faktiskt har en poäng och den som inte fattat kommer aldrig att förstå och man kommer inte att förstå varandra om alla håller käften när det inte passar, vem som har rätt är ofta bara subjektivt.
Men det innebär ju att man måste fundera på vad andra tycker även när man "vet" att man har rätt och kunna argumentera.

Den som inte kan argumentera och sätta punkt, något har fastnat för det känns rätt men har inga argument för det, en känsla bara "hypotetiska åsikter" de kan vara så envisa att de tror "rätt" hela livet. Väldigt envisa men de är ju några av de mest lätt påverkade efter som de går efter en känsla och kan vara väldigt lättmanipulerade så länge det passar. Ungefär när PK och rasisten argumenterar och PK och rasist är deras enda argument för att de har rätt, men båda kan ha lika fel.

Den som har lätt för att låta sej tystas "käften, jag kan det här bättre" är ju också lättpåverkade.

Det är ju ändå ett diskussionsforum, ska andra vara tyst är det som att endast diskutera med likasinnade och det ger inte lika mycket.

Det kanske inte är helt genomtänkt att beskylla någon för att vara konspirationsteoretiker men när alla viktiga fakta eller argument saknas utan man använder halmstrån istället för att stödja en tes som någon tror stenhårt på så är det inget annat heller.

Har avgjort blivit sämre på att bifoga källor på äldre dagar vilket har att göra med att jag helt enkelt inte bryr mig så mycket om någon annan tror att jag har fel.

Inte så mycket som behöver bevisas. Dessutom blir det roligare diskussionsdynamik.

Konspirationsteori-vinkeln är speciellt roande för jag har funnit att den inte alltid är orimlig men många antar att något är falskt för att det är orimligt för dom och deras världsbild, vilket är oerhört korkat enl. mig. 

Har inte direkt diskuterat något med dej.
Utan något vettigt som stödjer den kan det vara väldigt svårt för andra att ta den till sej om man inte kan argumentera för den.
Feminism är inte ett könsneutralt ord därför är inte feminism för jämställdhet så de kommer att ta över, det finns en dold agenda som de kanske inte ens är medvetna om själva är inte så mycket mer än en konspirationsteori oavsett om den stämmer eller inte.
"Jag har en känsla av, jag tror att det kan bli så" är inte riktigt samma sak, man får vara orolig över saker men det betyder inte att man har rätt. Man ska ifrågasätta om man är orolig, men det blir ju både svårt att vara ifrågasättande och argumentera för den om man utgår ifrån att den känslan är fakta.

Jag har ett värdesystem som jag haft med mig sedan väldigt unga år. Det handlar om att jag dels formats av min uppväxt och dels av att jag varit politiskt och socialt intresserad hela mitt liv. Mitt värderingssystem är en kompass som hjälper mig att ta ställning och ha åsikter. Men jag är också en sådan person som lyssnar på resonemang och faktiskt också kan omvärdera, förutsatt att det inte strider mot
mina grundvärderingar. Det innebär dock att jag i väldigt låg grad påverkas av vad andra har för åsikter.

Personer jag känner privat, som delar de flesta av mina grundläggande värderingar kan helt klart få mig att lyssna och fundera på att ändra min åsikt i vissa frågor. De kräver dock att de kan underbygga sin åsikt med logiska argument och fakta. De som argumenterar mer känslomässigt påverkar mig mindre och får mig ofta att bli mer stärkt i mina befintliga åsikter istället.

Har haft en del kul diskussioner på senare tid om 6-timmars arbetsdag, där det synns rätt tydligt vilka i bekantskapskretsen som argumenterar logiskt och vilka som "känner" att de har rätt. Ingen har hittills fått mig att ändra min åsikt i frågan.

Nä, menar i verkliga livet. (På FL bryr jag mig inte alls.)

Det känner jag igen, hela uppväxten.
I ett forum är det ju något man diskuterar just nu, i livet är det mer som att man får vänta i 1,2 eller tre år innan man kan säga vad var det jag sa eller att någon annan får göra det.