• Anonym (Mamma­)
    Äldre 14 Jan 20:52
    10934 visningar
    40 svar
    40
    10934

    Någon mer med särbegåvat barn?

    Tänkte höra om det finns någon mer här på forumet som har ett eller flera särbegåvade barn? Ett av mina barn är särbegåvat och det kan ju låta lyxigt med ett supersmart barn - men det har varit en krokig väg fram till att få vårt barn välfungerande i skolan. Nu har hen hoppat över ett år i skolan och har vissa lektioner med tre år äldre elever och det börjar fungera riktigt bra, men särbegåvade barn kan ha andra problem som tex konflikter med kamrater och vuxna så det vore intressant att diskutera med någon annan.

  • Svar på tråden Någon mer med särbegåvat barn?
  • Anonym (huy)
    Äldre 14 Jan 20:55
    #1

    Jag har inte ett särbegåvat barn, men jobbar i en klass där det finns en särbegåvad elev så vissa frågor kanske jag kan svara på ändå

  • Anonym (Mamma­) Trådstartaren
    Äldre 14 Jan 21:05
    #2
    Anonym (huy) skrev 2017-01-14 20:55:53 följande:

    Jag har inte ett särbegåvat barn, men jobbar i en klass där det finns en särbegåvad elev så vissa frågor kanske jag kan svara på ändå


    Funderar på om det bara är en tillfällighet att det finns en personal som heter samma sak som din signatur på mitt barns skola? Heter du så?
  • Anonym (Jonna­)
    Äldre 14 Jan 21:17
    #3

    Jag har inga direkta erfarenheter ännu att dela med mig av, men har däremot funderingar kring om mina småbarn är särbegåvade. Hur märkte ni det till att börja med? Min man tycker att våra barn är helt normala men han har inte så mycket att jämföra med och jag märker ju att andra reagerar på deras verbala förmåga tex.

  • Anonym (qwert­y)
    Äldre 14 Jan 21:49
    #4
    Anonym (Jonna) skrev 2017-01-14 21:17:56 följande:
    Jag har inga direkta erfarenheter ännu att dela med mig av, men har däremot funderingar kring om mina småbarn är särbegåvade. Hur märkte ni det till att börja med? Min man tycker att våra barn är helt normala men han har inte så mycket att jämföra med och jag märker ju att andra reagerar på deras verbala förmåga tex.
    Har ett barn som säkert kan räknas som särbegåvat. Började också prata väldigt tidigt, vid 6 mån kom de första fullt begripliga orden (mamma, pappa, titta) och vid 10 mån kom 2-ordsmeningar.
    Även annat som tex att räkna kom tidigt.

    Så det är kanske ett tecken på särbegåvning?


  • Anonym (Ellie­)
    Äldre 14 Jan 22:00
    #5

    Vet inte riktigt vad som är definitionen på "särbegåvat" men kan tänka mig att jag var ett sådant barn. Hade extremt lätt för allting i skolan. Detta märktes tidigt och såhär i efterhand har jag fått reda på att man pga detta satte mig i en 1-3 klass (nåt sorts experiment de gjorde på den tiden att ha 1or, 2or och 3or i samma klass) På så sätt kunde jag få fortsätta umgås med mina jämnåriga vänner men kunde utmanas mer i skolan. Minns dock fortfarande att jag i lågstadiet blev förbjuden att räkna vidare på 6ans mattebok. De tyckte jag hade kommit för långt... Så mina föräldrar köpte massa extra matteböcker till mig jag hade både hemma och i skolan. Jag älskade matte kan väl tilläggas. Jag är otroligt tacksam att mina föräldrar alltid stöttat mig och låtit mig arbeta vidare i min takt. Fram till gymnasiet kan jag bara minnas att jag varit "extralärare" i mina klasser. Självklart har man blivit kallad plugghäst. Blivit retad etc. Men har även varit duktig i sport (är tjej) och det har på nåt sätt ändå fått folk att se upp till mig och jag har fått respekt. Så tycker ändå inte det bara varit dåligt.

    Minns också i högstadiet när jag inte nöjde mig med MVG utan skulle ha alla rätt för att vara nöjd med mitt resultat.

    Det stora negativa jag kan komma på är att min självkänsla har utvecklats till att bli riktigt dålig. Jag har alltid varit duktig på saker jag tagit mig för och har kommit att identifiera mig själv med att vara duktig. Mår väldigt dåligt när jag misslyckas och känner mig värdelös som person då. Detta har lett till att jag nu i vuxen ålder inte ens försöker mig på saker som jag tror att jag är dålig på.

    Har du nån fundering eller fråga från ett barns perspektiv kan jag försöka svara så gott jag kan och det jag minns.

  • Anonym (Mamma­) Trådstartaren
    Äldre 14 Jan 22:13
    #6
    Anonym (qwerty) skrev 2017-01-14 21:49:13 följande:

    Har ett barn som säkert kan räknas som särbegåvat. Började också prata väldigt tidigt, vid 6 mån kom de första fullt begripliga orden (mamma, pappa, titta) och vid 10 mån kom 2-ordsmeningar.

    Även annat som tex att räkna kom tidigt.

    Så det är kanske ett tecken på särbegåvning?


    Vårt barn var inte extremt tidig med något, har dock alltid varit väldigt verbal. Det gjordes tester för något halvår sedan, vårt barn är snart 10 år.
  • Anonym (Mamma­) Trådstartaren
    Äldre 14 Jan 22:17
    #7
    Anonym (Ellie) skrev 2017-01-14 22:00:28 följande:

    Vet inte riktigt vad som är definitionen på "särbegåvat" men kan tänka mig att jag var ett sådant barn. Hade extremt lätt för allting i skolan. Detta märktes tidigt och såhär i efterhand har jag fått reda på att man pga detta satte mig i en 1-3 klass (nåt sorts experiment de gjorde på den tiden att ha 1or, 2or och 3or i samma klass) På så sätt kunde jag få fortsätta umgås med mina jämnåriga vänner men kunde utmanas mer i skolan. Minns dock fortfarande att jag i lågstadiet blev förbjuden att räkna vidare på 6ans mattebok. De tyckte jag hade kommit för långt... Så mina föräldrar köpte massa extra matteböcker till mig jag hade både hemma och i skolan. Jag älskade matte kan väl tilläggas. Jag är otroligt tacksam att mina föräldrar alltid stöttat mig och låtit mig arbeta vidare i min takt. Fram till gymnasiet kan jag bara minnas att jag varit "extralärare" i mina klasser. Självklart har man blivit kallad plugghäst. Blivit retad etc. Men har även varit duktig i sport (är tjej) och det har på nåt sätt ändå fått folk att se upp till mig och jag har fått respekt. Så tycker ändå inte det bara varit dåligt.

    Minns också i högstadiet när jag inte nöjde mig med MVG utan skulle ha alla rätt för att vara nöjd med mitt resultat.

    Det stora negativa jag kan komma på är att min självkänsla har utvecklats till att bli riktigt dålig. Jag har alltid varit duktig på saker jag tagit mig för och har kommit att identifiera mig själv med att vara duktig. Mår väldigt dåligt när jag misslyckas och känner mig värdelös som person då. Detta har lett till att jag nu i vuxen ålder inte ens försöker mig på saker som jag tror att jag är dålig på.

    Har du nån fundering eller fråga från ett barns perspektiv kan jag försöka svara så gott jag kan och det jag minns.


    Jag har också haft väldigt lätt för mig i skolan, tror dock inte jag varit/är särbegåvad. Om du är det är ju svårt att säga men det är också ganska stor skillnad på att vara högpresterande och särbegåvad. Att vara särbegåvad är på sätt och vis en gåva, men för tyvärr också med sig många svårigheter. På mensa.se finns en sida där man kan läsa om särbegåvade barn och den texten är väldigt bra tycker jag.
  • Anonym (Kille­)
    Äldre 14 Jan 22:17
    #8

    Jag var också särbegåvad när det gäller matte o logik. Fast man höll tillbaka mig fram till 7an. Då fick jag nya lärare som tillät mig att räkna snabbare. På 7ans matte lektioner räknade jag ut all matte fram till och med gymnasiets 1årskurs på 1år. Sedan vart det skittrist i 2 år på matten. Jag fick jobba med andra ämnen då, fanns inget kvar för mig att göra.

    Fast min begåvning gäller bara sådant som matte. Jag är inte speciellt socialt kompetent, har lite svårt att läsa folk, är även lite dålig på att stava med mera. Så jag är inget direkt geni genomgående. Fast jag fick i princip MVG i alla ämnen.

    Har ett jobb där jag sitter o räknar hela dagarna, och har gjort mig en mindre förmögenhet på aktier.

  • Anonym (Mamma­) Trådstartaren
    Äldre 14 Jan 22:23
    #9
    Anonym (Jonna) skrev 2017-01-14 21:17:56 följande:

    Jag har inga direkta erfarenheter ännu att dela med mig av, men har däremot funderingar kring om mina småbarn är särbegåvade. Hur märkte ni det till att börja med? Min man tycker att våra barn är helt normala men han har inte så mycket att jämföra med och jag märker ju att andra reagerar på deras verbala förmåga tex.


    Vårt barn hade svårt att fungera i olika sammanhang, kom i många diskussioner med vuxna på skolan, kom i bråk med andra elever. Har i stort sett alltid rätt i sak (om det till exempel blir bråk om regler) men hanterar det inte så bra. Vi fick hjälp med diverse utredningar av skolhälsovården och eftersom psykologen tidigt misstänkte att det var något helt annat än tex adhd eller något inom autismspektrat så gjordes det en hel del intelligenstester och då låg vår nioåring på över gymnasienivå. Men jag har fått veta nu i efterhand att en del barn med särbegåvning felaktigt får diagnoser som adhd, trotssyndrom eller tvångssyndrom så vi hade tur som träffade en klok skolpsykolog.

    Hoppas era barn "bara" har lätt för sig, samhället är tyvärr inte alltid så anpassat för barn med särbegåvning även om vi haft väldigt tur med personalen i skolan.
  • Anonym (qwert­y)
    Äldre 14 Jan 22:30
    #10
    Anonym (Mamma) skrev 2017-01-14 22:23:30 följande:
    Vårt barn hade svårt att fungera i olika sammanhang, kom i många diskussioner med vuxna på skolan, kom i bråk med andra elever. Har i stort sett alltid rätt i sak (om det till exempel blir bråk om regler) men hanterar det inte så bra. Vi fick hjälp med diverse utredningar av skolhälsovården och eftersom psykologen tidigt misstänkte att det var något helt annat än tex adhd eller något inom autismspektrat så gjordes det en hel del intelligenstester och då låg vår nioåring på över gymnasienivå. Men jag har fått veta nu i efterhand att en del barn med särbegåvning felaktigt får diagnoser som adhd, trotssyndrom eller tvångssyndrom så vi hade tur som träffade en klok skolpsykolog.

    Hoppas era barn "bara" har lätt för sig, samhället är tyvärr inte alltid så anpassat för barn med särbegåvning även om vi haft väldigt tur med personalen i skolan.

    Samma här. Men vårt barn har fått diagnosen ADD (ADHD).
    Det pratades inte om särbegåvning alls, även om barnet inte kunde få andra resultat än 18+ som uppskattad ålder på allt utom motoriken. Barnet låg alltså över mätbara gränsen på allt (utom motoriska tester) och testet var till för barn upp till 18 års ålder.
    Har funderat vidare själv om det kanske är särbegåvning eller autismspektra (ADD/ADHD) men hur testar man det?


    Är det andra test än de som gjordes när BUP utredde?

Svar på tråden Någon mer med särbegåvat barn?