Så fruktansvärt lat sambo
Jag börjar ge upp nu! Min sambo måste vara den lataste människa som finns och jag vet inte hur jag ska göra.
Vi har varit tillsammans i över 13 år med de högsta toppar och djupaste dalar. Vi har 2 barn ihop, en på 10 och en på 3. När 10 åringen var runt 2 gjorde vi slut och han var varannan helg pappa i typ 4 år innan vi blev ihop igen och väldigt snart blev gravida med 3 åringen. Jag har alltså uppfostrat vår äldsta så gott som ensam.
I början när vi blev ihop så var allt på topp. Sen när vår minsting föddes gick det utför. När jag var föräldraledig gjorde jag sånt som en "ska", dvs gick dagliga barnvagnspromenader, tog hand om hemmet och allt det där. När vi byttes av så gjorde han ingenting. Inte ens promenader. Hans första föräldralediga dag (då jobbade jag ständigt natt) kallade han mig för ett jävla svin som inte gick upp och hjälpte till med frukosten till barnen...
Jag har nu i flera år tjatat och tjatat om att han MÅSTE göra mer hemma. Han tycker jag är dum i huvudet som inte kan ta du lugnt och är på honom hela tiden om allt. Och han för all del rätt! Jag ÄR på honom hela tiden. Grejen är att om inte jag "påminner" om att han fan får ställa in sin smutsdisk i maskinen efter vi ätit så står det smutsig jävla disk på bänken (om jag har turen att han dukat av från bordet vill säga...) i åratal om inte jag antingen säger åt honom som en jävla tjatmorsa eller själv gör det åt honom. Jag lagar 90% av all mat hemma för att han inte kan. Att lära honom gav jag upp med redan innan vi fick barn. Och det är okej för mig att stå för all matlagning, men då vill jag att han har ansvaret för något varje dag. Och när jag frågar honom om vad han vill ta istället så använder han sin favoritfas; jag vet inte. Jag har valt att jobba deltid och jag tycker att det är helt okej att jag därför gör mer än honom hemma, MEN FAN INTE ALLT! Och jag HATAR att stå bredvid och säga typ varje dag; det behövs byta i diskmaskinen, det kanske du kan göra idag? Eller; nu svämmar det visst över med tvätt, när var det du tvättade senast? Ja ni fattar.
Att sexstrejka har jag gjort länge. Sen 3- åringen kom har vi haft sex 2 gånger, senast sommaren 2015 och innan dess var det en gång 2014. Om jag själv skiter i att städa, laga mat, handla, gå ut med hunden så slutar det med svältande och skitiga barn, ett hem som ser ut som en knarkarkvart och hundpiss i hörnen och hundskit på mattan. Detta i ett försök till att få honom att inse hur jävla mycket jag gör och att han själv kanske skulle tröttna på att ha veckogamla matrester i diskhon och skit överallt. Det funkade inte.... Jag stod tillsist inte ut med skiten mer så jag gav upp och städade upp.
Han påstår att han är typ utbränd från sitt förra jobb som han hade för ett år sedan. Han menar att det är jag som är den mest stökiga av oss och att han inte ser någon anledning till att plocka upp efter mig ( vilket är sant, jag är stökig, men vi är 4 personer som bor under ett tak, och jag tvättar ju hans skitiga kalsonger). Ska han natta minstingen så spelar han candy crush istället för att läsa saga. Han LOVADE att han skulle bli bättre som sambo och pappa om han började fiska ingen. Han behövde egentid och sänka stressen sa han...Jag sa okej, det blev inte ett dugg bättre.han lovar grejer hela tiden men håller du aldrig, och blir sen sur när jag säger att jag har noll tillit till det han säger.
Säger jag att NU JÄVLAR STÄDAR VI så städar han i 10 minuter sen låser han in sig på toa och påstår att han bajsar i 45 min. VARJE JÄVLA GÅNG!!!!om jag då tar paus medan han är på toa så händer ingenting. Då går han på toa igen. Ibland hittar jag honom i sängen smygspelandes på telefonen och halvdöende säger att han måste vila.
Jag hatar den människa han blivit! Jag tycker han är en sån jävla sopa och hade det inte varit för att jag själv satt mig i den berömda kvinnofällan och således knappt har pengar så hade jag dragit.
Innerst inne vill jag bara att det ska bli som förr när vi hade det bra. Jag älskar den person som finns bakom den där lata jävla äckliga fasaden. Jag HATAR det där jävla tjuvbajsandet som är varje gång vi ska städa ihop. Jag blir så jävla ledsen av att han säger att det är mitt fel att han inte hjälper till.
Just nu ligger han i sängen och tycker synd om sig själv för att han sov dåligt inatt för att minstingen kom och knödde in sig hos oss inatt. Hela jävla dagen har han legat som ett jävla offer och fattar inte varför jag är så förbannad för att jag tack vare det inte kunde åka och titta på en bil till mig för att han inte ville ta hand om sina egna barn den stunden.jag själv får aldrig en hel natts sömn pga att han snarkar så jävla mycket, så när ska jag få spela offer en hel jävla dag?
Om jag vill prata så svarar han bara "jag vet inte". På typ allt. Vad får en människa till att bli sån? Är han deprimerad? Gör han det här för att straffa mig för att jag inte vill ha sex längre? Vad kan jag göra? Är det kört? Är den killen som var rolig, omtänksam och HYFSAT jämställd död för alltid?
Behövde skriva av mig. Tack för att ni läste. Dubbelt tack om ni har nån input.
