SSRI under graviditet. Erfarenheter?

Har inte tagit det själv men är lite insatt.

Jag tror att stressen från din ständigt återkommande ångest gör större skada för barnet än vad medicinerna skulle göra. Affekthormoner som adrenalin t.ex passerar ju över vis moderkakan. Tycker definitivt att du ska börja medicinera om du mår så dåligt dom du beskriver. Lycka till!

Jag har ätit SSRI i 10 år nu, i förebyggande syfte för att inte hamna i nya depressioner. Nu när jag och min partner planerade en graviditet bokade jag in ett möte med min läkare för att kolla hur vi skulle göra med medicineringen.

Han sa att riskerna med medicinen är mindre än att mamman mår dåligt under graviditeten. Jag tycker inte du ska vara rädd för medicinering om det verkligen behövs. Prata med din läkare!

På janusinfo.se kan man läsa om fosterpåverkan av mediciner. Om SSRI står det bland annat:

"I det svenska Medicinska födelseregistret finns 23 395 barn vars mödrar uppgivit användning av SSRI-preparat i tidig graviditet. Av dessa hade 506 barn en missbildningsdiagnos (2,2%), vilket i stort sett överensstämmer med den förväntade frekvensen (2,1%). Vidare var 1664 barn (7,1%) mot 1456 förväntade (6,2%) för tidigt födda, vilket är en aning höjd frekvens. Det fanns 568 barn (mot 332 förväntade) som hade låg Apgarpoäng vid 5 minuter. Den höga andelen barn med låg Apgarpoäng kan förmodligen, åtminstone till en del, förklaras av en fetal läkemedelspåverkan. Dock fanns det ingen överrisk för dödföddhet eller död under neonatalperioden bland barn till mödrar som använt SSRI (110 barn mot 126 förväntade)."

Det står också:

"Flera studier har visat att barn födda av kvinnor som i sen graviditet använt SSRI eller andra antidepressiva medel har en något ökad förekomst av olika neonatala symptom som respirationsproblem och tecken på neurologisk påverkan (till exempel uppfödningsproblem, irritabilitet och kramper). Dessa tycks i regel relativt snabbt försvinna men kan resultera i att barnet behöver neonatalvård. Idag diskuteras om underliggande psykiatriska sjukdomstillstånd kan bidra till de neonatala symptomen och även till ökad risk för prematurfödsel, vilket har visats hos gravida kvinnor med obehandlad depression."

(min fetmarkering)

Sertralin kan tas under graviditet.

Hur långt gången är du i din graviditet?

Jag åt Venlafaxin (då hette den Efexor) under de första 3 månaderna av graviditeten och sedan Citalopram under resterande 6 månaderna. 

I samråd med läkare beslutade vi att byta över till Citalopram eftersom den är mer beprövad under graviditet. 
Alltihop gick jättebra och dottern föddes med finfina apgarpoäng. 
Det är nu 8,5 år sedan och ännu har inga biverkningar dykt upp hos henne. 

Just detta med Apgar, syresättning osv efter förlossning skrämmer mig.

Jag är snart ur första trimestern. Har fått tid till Mvc psykolog idag.

När jag födde mitt tredje barn för 6 månader sedan på Huddinge sjukhus så sa dom att dom hade slutat göra särskilda kontroller på barn till mödrar som tagit antidepressiva under graviditeten, för att det tydligen inte behövdes då man inte upptäckt något allvarligt fel på alla de barn som testats. Jag har tagit antidepressiva under alla tre utav mina graviditeter, och alla mina barn mår bra ????

Hejsan alla som behandlar sig med SSRI - hjälp mig!  

Jag lider nu under graviditeten av stress/ångest/depression och har inte innan gjort det mer än att tycka livet suger i största allmänhet cirka ett par dagar i månaden (PMS). Jag överväger just nu SSRI av den enkla anledningen att jag inte orkar mer panikångest, aggressioner, stress och oro. och jag får noll hjälp av vården trots besök på akut psykiatri och har inte råd att gå till KBT på egen hand. 

Ni som har börjat behandla er - vad är nackdel/fördel? 
Är det någon som slutat? Hur har det gått? 

Jag är så rädd att jag ska fastna, och aldrig bli av med tabletterna. 

Tacksam för svar! 

Bra tråd, jag hakar på!

Jag är halvvägs in i graviditeten och både jag och min psykolog (som jag fick kontakt med via mvc) känner att SSRI är aktuellt då jag mår så fruktansvärt dåligt. Jag är bara rädd för att tappa de få positiva känslor jag har kvar. Jag har både sambo och barn och de förtjänar verkligen all kärlek jag ids att ge dem, jag vill inte ta det ifrån dem :/

Jag ska träffa min (nya) läkare på torsdag och tänker ta upp frågan med henne, men tills dess skulle det vara skönt att höra från folk som har erfarenheter av SSRI.

Jag är inte så rädd för att fastna, just nu vill jag bara få må bra igen. Jag tänker att man förmodligen kan börja fasa ut medicinen någon månad efter förlossning. Ingen aning om hur det funkar dock.

Har inte din mvc någon psykolog? Vad säger din BM?

Jag har börjat från igår. Min BM sa "Om du hade haft diabetes, hade du övervägt insulin då?" och sen sa hon till mig att sluta fundera på hur jag ska sluta och fasa ut det och istället fokusera på att må bra nu. Och efter jag tog beslutet att börja (igår) så hände det något i kroppen, det kändes som jag tog ett steg framåt och äntligen kan börja gå mot ett bättre mående. 

MVC har psykolog men det är väl kö och jag uppfyller inte kriterierna - sucidaltankar, mått dåligt över 3 månader och äter inget. Fyller i de två förstnämnda dock.. Men jag tror att det här är bästa lösningen för nu, bättre det än att jag är helt nere vid förlossningen. Som någon ovan skrev: det är farligare att vara depremierad för barnet än att ta SSRI preparat. 

Skulle gärna höra några solskenshistorier från förlossning av de som använt SSR - hur gick det? 

Vanlig missuppfattning att antidepressiva dövar alla kånslor, även positiva. Rätt preparat för dig gör dig inte till en zombie, får du såna känslor ska du be att få prova en annan sort.

Jag är i v. 24 och har gått på Venlafaxin i 7 år. Det är så pass vanligt med SSRI/SNRI under graviditeten och så pass beprövat att varken min BM eller läkare ville avråda från det. Tar 75 mg/dag. Vill tillägga att jag försökte sluta innan jag blev gravid, men mådde inte bra utan medicin. Började igen.

Åh, skönt att höra! Nu känner jag mig än mer säker på att jag vill börja. Eftersom jag vet att det är hormonerna som gör mig deprimerad (drabbades även av förlossningsdepression efter första förlossningen) så tänker jag att behovet endast finns under graviditet och bebisens första månader.

Jag har ett säkerhetsklassat yrke och vet inte alls hur min arbetsgivare (eller företagshälsovården för den delen) ser på SSRI + jobbet, just därför vill jag inte äta det för länge heller. Jag tycker väldigt mycket om mitt jobb och har inget som helst intresse av att byta bana heller.

Jag blir helt tagen av hur folk resonerar.

Läkare säger att de är ok.

Är de en nyhet att man blir sjuk av hälften av alla medeciner och all ännu mer av antidepressiva.De är ju enorm vinst för vissa.Dessutom blir man beroende( vilket de vet) och även svagare i psyket,blir okänsliga osv av antidepressiva

De är klart de kan påverka fostret, när man kan mamman kan få sånna biverkningar och dessutom mår piss när man slutar.

De är känsligt för många,de har haft ångest och har smärtor.

De har jag med,mer än någon annan skal behöva gå igenom.

Men jag tror man många gånger pausar problemet.

De är inte lätt livet och man mår dåligt ibland, så in i helvete.

Men då är de ännu viktigare att man gör till roten med de.

Träna,skaffa hund,apännan intressen.bo på landet.hitta dig själv i några år

SEN kanske man kan tänka på de.

För vem tar klicka beslut som stressad och deprimerad?

De finns ju forskare som menar att de flesta inte ens behöver nevropsikiatiska medeciner,de är bara för de ska tjäna pengar,de finns mer poseritifa aspekter kring vilken miljö och vilket liv man lever

De finns mineraler som kan hämma osv

Att man mår bra under tiden,de gör knarkare me.

Men de är ju inte hållbart i längden för de

Bara under extrema förhållanden efter man prövat allt annat nyttigt och en bättre miljö,kost och livsstil.Men då ska de bara vara i en kort period.

Mvh