En väldigt förvirrad plastpappa som behöver råd i vardagslivet!

Hej! Första meddelandet och första tråden här. Så ha lite överseende om jag gör nå fel????

Nu till mina funderingar och problem????.

Sedan två år tillbaka ca så har jag haft en relation med min flickvän. Som dessutom har ett barn på drygt tre år med en annan man sen tidigare. Det där med att hon har barn med en annan kille är inga problem längre, det va lite speciellt i början men nu har man kommit in i det.

Det jag har problem med är brist på kärlek, och sex. Hela den intima biten och närkontakten. Hon har oerhört svårt för att visa kärlek. Tex. Det har hänt kanske tio gånger på dessa två år att hon har kollat mig i ögonen och sagt att hon älskar mig utan att jag har sagt det först. Och det sårar mig lite att jag ska behöva kläcka det först innan hon säger nåt tillbaka.

Och den här vardagsbiten när man sitter i soffan och kollar på tv eller en film. Hon tar aldrig initiativet till närkontakt utan det är jag som får lägga mig mot henne eller typ dra henne till mig för att det ska hända nåt. Likadant när man kommer hem från jobbet eller dyligt så kommer det inte på fråga att det är hon som kommer och säger hej och ger mig en puss. Det är alltid jag.

Och när det kommer till sex så har jag nästan gett upp. I början så hade vi mycket och bra sex (som vanligt) men när vi flytta ihop så dog det totalt typ. Liksom det är jag som ständigt tar initiativet till att ha sex och närkontakt dvs mys.

Jag känner mig helt enkelt oälskad vissa stunder och detta har jag påpekat men det verkar som att jag bara ska acceptera att det är som det är. Jag är en kille som ger jäkligt mycket kärlek och ställer alltid upp oavsett vad det är och då förväntar jag mig att få lite tillbaka, men det händer inte.. jag vet fan inte hur jag ska göra längre. För ger jag upp så kommer vi sitta i varsitt soffhörn på kvällarna utan att prata med varandra och allt kommer bli grått och tråkigt i relationen.

Hjälp mig! Vad kan jag göra?

När flyttade ni ihop?

Hur såg erat sexliv ut innan ni flyttade ihop? Hur ofta hade ni sex? Vem tog initiativ då? Hur ofta har ni sex nu och hur går det till?

Har ni någonsin kunnat prata om sex?

Vad gör hon? Jobbar? Har hon hand om barnet på heltid, eller har ni barnfria veckor eller helger?

Alltså, ser samlivet ut sådär efter två år redan, så är det nog kört.

Det låter som att det inte finns någon passion alls imellan er.

Jag hade tagit mig en rejäl funderare på om jag hade stannat i det förhållandet.

Det låter precis som tidigare nämnts, hon ser dig som en trygg försörjare, och bjussar på lite sex imellanåt.

Och när hon får jobb och hittar nån annan hon finner intressantare, då dumpar hon dig...

Vi flyttade ihop för ca ett år sedan. Vi hade sex 4-6 gånger i veckan. Lite mindre dom veckorna barnet va hos henne men det vart väl en 3-4 gånger på dom veckorna iaf. Det va jag som tog initiativet för hon sa att hon har svårt att ta initiativ. Nu har vi sex en gång i veckan och det är på hennes intiativ ibland. Det går väl till som så att hon säger "nu vill jag ha sex" och så har vi förspel rätt länge med lite oralt för att sedan köra på tills vi kommer.

Ja vi kan prata om sex utan några konstigheter, fast det är alltid jag som tar upp ämnet. Hon är arbetssökande just nu. Är dåligt med jobb på den småländska landsbygden. Hon har barnet varannan vecka.

Okej, sex en gång i veckan när man har en treåring är väl inte så lite egentligen (kan jag tycka), men visst jag förstår. Att det minskar så redan efter ett år är väl lite anmärkningsvärt och under veckorna när hon är utan barn borde ju möjligheterna till sex öka. (kan man tycka)

Du säger att ni kan prata om sex, men vad säger hon då?

Du tar upp ämnet sex. På vilket sätt?

Det var alltså du som tog initiativ till sex i början. Vad händer om du tar initiativ i dag?

Tror du att hon älskar dig? Visar hon det på något sätt?

Jag har inga problem med att det bara blir av en gång i veckan, problemet är att så fort hon blir sugen så ska vi ha sex. När jag är sugen däremot så blir jag avisad oftast. Hur jag än gör. Jag brukar prata lite smått om hur man kan krydda sexlivet tex med olika leksaker och sånt. Och var och hur man kommer åt vissa sköna punkter som man kan stimulera på oss kvinnor och män tex, jag pratar om allt möjligt som rör ämnet sex så att säga. Nej alltså hon säger väl inte så mycket när vi pratar om sex. Inte mer än att hon gillar oralt och att vissa ställningar är skönare än andra.

Ibland känns det som hon älskar mig och ibland så tvekar jag, när hon tittar på mig så ser man att hon älskar mig, hon får nåt speciellt i blicken :) men hon är inte tjejen som överöser en med kommentarer eller kommer med frukost på sängen, eller en massage då och då. Sånt får man be om det kommer aldrig automatiskt.

Okej, så hon vill alltså bara ha sex om hon redan är sugen.

(När man är nyförälskad tänder man oftast lättare på olika saker, smekningar, kyssar. Det krävs mindre)

Är hon inte sugen säger hon alltså nej.

Problemet när man själv inte är sugen, men den andre är det, kan vara att man känner osäkerhet inför om man kan tända. Det kan kännas lite pinsamt, eller pressande att påbörja något om det visar sig att kroppen inte vaknar. "Rädslan" att behöva avbryta allt när ens partner är (än mer)sugen på sex kan göra att man måste välja mellan att ha sex fast man inte är sugen, eller att avblåsa alltihopa. Risken är att partnern som ville ha sex blir ännu mer besviken, frustrerad och känner sig oattraktiv, otillräcklig än vad han(eller hon) skulle gjort om man sa nej på en gång. Det är lätt hänt att man därför inte "vågar" prova. Olyckligt kan jag tycka.

Vad man kan göra åt det är ju att prata om det. Dvs prata om möjligheten att ägna sig åt njutning så som intim njutning utan att det leder till sex.

Sedan måste man förstå att den andre inte kan rå för att den blir kåt. Lika lite som att man inte kan rå för om man inte blir kåt. Försök att förstå varandras känslor och fundera på hur man kan lösa det. Blir man inte kåt kan man kanske lättare kan smeka, eller ge varandra oralsex.

Vårat sexliv har blivit väldigt rikt i och med denna inställning, och har man väl gjort sex lättsamt och okomplicerat är det också lättare att lätta på spärrarna visa sin lust och ta ut svängarna, tror jag.

Vad svarar hon när du pratar om leksaker? Det kan vara så att hon inte alls känner sig sugen att prova leksaker. Även om din vilja är att hon ska njuta, så är det bra att komma ihåg att det inte behöver upplevas positivt.Eller så blir hon kanske är rädd att leksakerna blir för bra och att hon kommer lättare av dem. Det kan faktiskt kännas obekvämt. Försök lyssna på henne, i stället för att bara komma med förslag. Prova att vara lite mer avvaktande. (om du inte redan är det) Fråga om hon vill att ni ska titta på leksaker tillsammans. Om hon bara är tyst och verkar ogilla idén så fortsätt inte.

Det kräver dock att hon faktiskt fortfarande har känslor för dig. Är det känslorna som brister spelar det ingen roll vad man gör.

Om du gjort olika försök till närmanden och samtal, men att hon inte vill möta dig tycker jag att du ska fundera på om det är värt att stanna. Att leva med någon när man inte känner dig älskad kommer bara bli sämre.

Man lever bara en gång...

Tack för seriösa och bra svar :)

Jag har försökt på alla sätt och vis utan att det händer nånting, hon gör på sitt sätt och vill inte mötas halvvägs. Jag kan tycka att när man är i ett förhållande och bor ihop så får man försöka att mötas halvvägs. Ge och ta så att säga, men vill hon inte så får jag helt enkelt hoppas på en förbättring. Dock är jag säker på en sak och det är att jag inte kommer gå och vänta i oändlighet. Jag är fortfarande ung och har en satans livsgnista! Jag kan inte låta en annan människa göra min vardag grå och tråkig hur länge som helst..

Det är bra och jag förstår att du upplever att du försökt allt, och kanske har du det. Men ta en liten funderare på om du kan låta dina behov och önskningar stå tillbaka lite i samtalen. Fundera på det. Det är ofta svårt, men det kan vara värt det.

Nu menar jag inte att du ska stå tillbaka med dina behov i själva relationen, bara att du släpper dina behov under samtalen för att bättre kunna möta henne.

Jag har haft samtal med många människor när jag märkt hur detta kan vara totalt förlösande tex i olika typer av konflikter. (Dock inte i ämnet sex i relationer)

Kanske har du faktiskt gjort allt och då måste du fundera på om det är värt att stanna. Vänta inte för länge på spontan förbättring.

Vi pratade mitt på dagen idag och beslutade oss för att bli särbos. Förhoppningsvis blir det bättre nu! Jag håller tummarna :)