• Anonym (Empat­ilös?)
    Äldre 17 Jan 21:06
    13901 visningar
    81 svar
    81
    13901

    hur vet man att man fortfarande älskar sina barn?

    Kan man sluta älska sina barn? Jag har 2 barn som är i skolåldern, deras pappa finns bara med lite ibland. Vi ligger i en vårdnadstvist och han har inte varit snäll, alls. Det har varit en låååång process och barnen har såklart farit illa både innan och medans och fortfarande. Tyvärr har vi inte fått någon hjälp någonstans trots att jag dragit i varje litet halmstrå som jag kunnat. Varken soc, familjerätt el bup har plats för oss el iaf barnen. Det är framförallt ett av barnen som jag känner att jag kanske inte längre älskar, barnet gör allt för att få mig att må dåligt och är inte nöjd förren jag är arg el ledsen. Om jag känner mig glad så trycker barnet ned mig så mycket barnet kan ända tills jag tappar mitt humör och antingen börjar gråta el blir arg. Jag ser många egenskaper hos barnet som påminner om pappan. Pappan har efter skilsmässan hamnat i nån form av depression och utvecklats till en psykopat som har gjort allt för att trycka ner mig och ett av barnen.

    Allt detta har tagit hårt på mig och efter ett antal år nu så börjar jag känna att jag tvivlar på min kärlek till barnet som behandlar mig illa. Om jag är ledsen är barnet glad, om jag är glad försöker barnet trycka ner mig till att bli ledsen och arg. Lyckas inte barnet så är barnet argt och ledset. Det är helt sjukt faktiskt hur likt barnet beter sig som pappan. Nu har jag börjat avskärma mig från barnet så som att jag inte vill sitta nära i soffan, jag vill inte ge godnatt kram jag vill liksom inte vara nära barnet alls. Hur ska jag återfå kärleken till mitt barn? Jag vet med huvudet att det är fel hur jag känner men jag kan liksom inte hejda min känsla av irritation när barnet kommer i närheten. Idag efter skolan så gick jag bara och la mig. Orkade inte laga mat el prata med barnen så dom tog någon frukt och tittade på tv. Jag vill göra likadant imorgon igen och dagen efter det och dagen efter det i all evighet tills dom blir stora. Ska jag soc anmäla mig själv? Trots att det då kommer gagna pappan i tingsrätten senare? (Han slår dom, mobbar och kränker dom)

  • Svar på tråden hur vet man att man fortfarande älskar sina barn?
  • Anonym (F)
    Äldre 17 Jan 21:14
    #1

    Vilken fruktansvärd situation du är i, TS! Sorgligt att det inte finns plats för er någonstans, för det låter som att ni verkligen behöver det. Hur länge har barnet betett sig på det viset? Kan det vara något övergående? Det låter så hemskt att tvivla på kärleken till sitt barn, och att hela denna situation är så tärande. Och hos pappan kan ju barnen inte bo om kränkningar och slag sker. Då låter ju fosterhem som ett betydligt lämpligare alternativ.

  • Anonym (409)
    Äldre 17 Jan 21:17
    #2

    Hur gamla är barnen?

  • Anonym (Empat­ilös?) Trådstartaren
    Äldre 17 Jan 21:24
    #3
    Anonym (F) skrev 2017-01-17 21:14:29 följande:

    Vilken fruktansvärd situation du är i, TS! Sorgligt att det inte finns plats för er någonstans, för det låter som att ni verkligen behöver det. Hur länge har barnet betett sig på det viset? Kan det vara något övergående? Det låter så hemskt att tvivla på kärleken till sitt barn, och att hela denna situation är så tärande. Och hos pappan kan ju barnen inte bo om kränkningar och slag sker. Då låter ju fosterhem som ett betydligt lämpligare alternativ.


    Vet inte om det är något övergående, kanske är det så men jag tror att jag känt såhär ganska länge nu utan att riktigt förstå det. Så svårt att förklara.

    Barnet har varit såhär i ca 3 år, för ca 2 år sedan berättade dock barnet att pappan sagt att jag ej älskar barnet lika mycket som det andra. Jag förstår ju att det ligger och gror i barnet även om jag förklarat och visat att så absolut inte är fallet. Dock har barnets beteende i alla dessa år börjat göra att pappan kanske till slut får rätt på det påståendet.

    Jag har funderat på fosterhem många gånger och läst lite om hur det funkar men det finns så många skräckhistorier på nätet om hem som inte varit bra.
  • Äldre 17 Jan 21:25
    #4

    Ansök om stöd via socialtjänsten, igen och igen. Så kan du inte ha det! Kontakta även vårdcentral och be att då en samtalskontakt!

  • Anonym (Empat­ilös?) Trådstartaren
    Äldre 17 Jan 21:26
    #5
    Anonym (409) skrev 2017-01-17 21:17:42 följande:

    Hur gamla är barnen?


    Inte tillräckligt gamla för att flytta hemifrån än tyvärr
  • Anonym (Empat­ilös?) Trådstartaren
    Äldre 17 Jan 21:28
    #6
    Pedalen skrev 2017-01-17 21:25:40 följande:

    Ansök om stöd via socialtjänsten, igen och igen. Så kan du inte ha det! Kontakta även vårdcentral och be att då en samtalskontakt!


    Har gjort det, min privata samtalskontakt som jag betalar enormt mycket för har tom ringt runt till alla olika handläggare och krävt att jag ska få hjälp men det finns ingen plats någonstans tyvärr. Finns för många barn som lider i sverige för tillfället
  • Anonym (Tuva)
    Äldre 17 Jan 21:28
    #7

    TS, sök hjälp via BUP snarast!
    Inget barn förtjänar att må så dåligt. Inte du heller. Men du har makten i dina händer. Barnet kan inte själv förändra sin situation.

    Gör mig ont att höra att ni alla lidit så länge. Låt inte detta vänta. Barnen behöver definitivt samtalskontakt via BUP. De måste få bearbeta sina känslor och bli trygga och stabila individer.
    Men bara du kan sätta igång detta åt dem.

  • Anonym (M)
    Äldre 17 Jan 21:39
    #8

    Det spelar ingen roll om du tror eller inte tror dig älska barnen, du ska banne mig inte få dem att tro något annat än att du älskar dem mest i hela världen. Du ska se till att de får en trygg och stabil uppväxt. Hur kan du ens fundera på fosterhem? Hur tror du barnen kommer må i vetskapen att deras ena förälder slagit dem och den andra övergett dem. Jag tycker inte ett dugg synd om dig, ta dig i kragen och gör det till din uppgift att göra tillvaron bra för dina barn. Berätta för dem att du älskar dem, även om du inte tror dig mena det, ge dem kramar och pussar, hitta på roliga saker tillsammans.. Och att låta de sova hungriga är inte ok! De är beroende av dig och du har satt de till världen!!! De har inte valt dig, du har valt dem. Det är din skyldighet att deras liv blir bra! Sluta tycka synd om dig. Förstår du inte att barnet är dum mot dig för att hen känner och vet om att du inte älskar hen? Hur skulle du känna om du var hen tror du? Hen söker uppmärksamhet från dig!

    Livet är orättvist, jag kan inte ens få barn trots att jag inte önskar mig något annat...

  • Anonym (Empat­ilös?) Trådstartaren
    Äldre 17 Jan 21:42
    #9
    Anonym (Tuva) skrev 2017-01-17 21:28:56 följande:

    TS, sök hjälp via BUP snarast!
    Inget barn förtjänar att må så dåligt. Inte du heller. Men du har makten i dina händer. Barnet kan inte själv förändra sin situation.

    Gör mig ont att höra att ni alla lidit så länge. Låt inte detta vänta. Barnen behöver definitivt samtalskontakt via BUP. De måste få bearbeta sina känslor och bli trygga och stabila individer.
    Men bara du kan sätta igång detta åt dem.


    Har kontaktat 2 olika bup mottagningar. Dock vill dom inte ta emot oss då dom anser att barnet/barnen inte har tillräckliga problem. Dom hänvisade mig till någon form av familjerådgivning istället.

    Problemet är att jag kontaktat
    Komet, skilda världar, vc barnpsykolog, bup, skolans kurator och nu senast familjerådgivning. Alla dessa instanser påstår att antingen finns det ej plats eller så måste den andra föräldern godkänna att barnen kommer dit, eller så har inte barnen och jag tillräckliga problem. Tyvärr är det såhär det ser ut i samhället nu
  • Anonym (S)
    Äldre 17 Jan 21:46
    #10
    Anonym (M) skrev 2017-01-17 21:39:53 följande:

    Det spelar ingen roll om du tror eller inte tror dig älska barnen, du ska banne mig inte få dem att tro något annat än att du älskar dem mest i hela världen. Du ska se till att de får en trygg och stabil uppväxt. Hur kan du ens fundera på fosterhem? Hur tror du barnen kommer må i vetskapen att deras ena förälder slagit dem och den andra övergett dem. Jag tycker inte ett dugg synd om dig, ta dig i kragen och gör det till din uppgift att göra tillvaron bra för dina barn. Berätta för dem att du älskar dem, även om du inte tror dig mena det, ge dem kramar och pussar, hitta på roliga saker tillsammans.. Och att låta de sova hungriga är inte ok! De är beroende av dig och du har satt de till världen!!! De har inte valt dig, du har valt dem. Det är din skyldighet att deras liv blir bra! Sluta tycka synd om dig. Förstår du inte att barnet är dum mot dig för att hen känner och vet om att du inte älskar hen? Hur skulle du känna om du var hen tror du? Hen söker uppmärksamhet från dig!

    Livet är orättvist, jag kan inte ens få barn trots att jag inte önskar mig något annat...


    Instämmer helt i detta. Det är ju uppenbart att barnet beter sig så för att DU beter dig fel mot barnet. Stackars stackars barn.
Svar på tråden hur vet man att man fortfarande älskar sina barn?