Ni som har lite pengar att röra er med varje månad, blir ni deprimerade av detta?

Visst är det trist! Min egen sjukdom blev tyvärr inte ens helt bra och jag blev sjukpensionär på 50%. Detta gör att 50% av min arbetstid ersätts med ca 5000 vilket gör att det alltid kommer att vara fattigt. Akademiska studier och många års kämpande till trots. Lite bitter är jag nog. . . för inte fasen är det kul.

Se det som en fas som går över! Jag tänker inte komma med en massa klämkäcka råd om att "vara glad och det lilla" och annat trams. Men håll blicken stadigt framåt så ska det nog gå!

Ja, så klart att jag är deprimerad. Det är inte roligt att leva på bara 4000 efter räkningarna är betalda. Det går ju att leva på lite om det är tillfälligt, några månader eller ett halvår, men år ut och år in. Jag sparar i månader för att få handla lite på årets höjdpunkt, bokrean, och lika länge för att få årets semester, en dygnskryssning med någon av finlandsbåtarna. Varje gång jag unnar mig de två sakerna så ifrågasätter jag mig själv och mina prioriteringar. Den där kryssningen kanska borde ha blivit en vinterjacka istället, de där böckerna borde jag kanske inte ha köpt, för jag behöver skor, eller något.

Spontanshoppa för mer än 50 kr är uteslutet. Jag grämer mig lite för att jag köpte en ny, fin kokbok för 20 kr häromveckan. Fikat på stan var det länge sen jag gjorde och biobesök kostar mycket mer än det smakar, för först måste jag ta bussen dit, som kostar, det är mer än 5 km till bion, och sedan själva bion, som kostar, och sen ska jag hem också.

Jag vänder på varenda krona, ifrågasätter allt jag gör som kostar pengar och sliter hellre lite till på kläder och möbler, i hopp om att det ska hålla. Jag behöver en ny sängbotten, det är hål i tyget och minst en bräda är av, men den får hålla lite till. Mitt skrivbord är 25 år gammalt och saknar några knappar, fronter och bakstycken, men än håller det. Av hörnsoffan finns bara mittdelen kvar, utan ben, med den går att sitta i, i alla fall. Idag har jag ätit fläskkotlett till middag, vilket är onödigt dyrt, men någon gång måste man väl unna sig?

Jag har en sak i mitt liv som många skulle tycka är onödigt och dyrt, här på forumet är det alltid första rådet att göra sig av med, en hund, men hon är billig i drift och skänker mig sådan glädje. Utan henne hade jag gått under för länge sen.

Tack för att jag fick klaga av mig lite. Hoppas ni andra får det bättre snart.

Ja, så klart att jag är deprimerad. Det är inte roligt att leva på bara 4000 efter räkningarna är betalda. Det går ju att leva på lite om det är tillfälligt, några månader eller ett halvår, men år ut och år in. Jag sparar i månader för att få handla lite på årets höjdpunkt, bokrean, och lika länge för att få årets semester, en dygnskryssning med någon av finlandsbåtarna. Varje gång jag unnar mig de två sakerna så ifrågasätter jag mig själv och mina prioriteringar. Den där kryssningen kanska borde ha blivit en vinterjacka istället, de där böckerna borde jag kanske inte ha köpt, för jag behöver skor, eller något.

Spontanshoppa för mer än 50 kr är uteslutet. Jag grämer mig lite för att jag köpte en ny, fin kokbok för 20 kr häromveckan. Fikat på stan var det länge sen jag gjorde och biobesök kostar mycket mer än det smakar, för först måste jag ta bussen dit, som kostar, det är mer än 5 km till bion, och sedan själva bion, som kostar, och sen ska jag hem också.

Jag vänder på varenda krona, ifrågasätter allt jag gör som kostar pengar och sliter hellre lite till på kläder och möbler, i hopp om att det ska hålla. Jag behöver en ny sängbotten, det är hål i tyget och minst en bräda är av, men den får hålla lite till. Mitt skrivbord är 25 år gammalt och saknar några knappar, fronter och bakstycken, men än håller det. Av hörnsoffan finns bara mittdelen kvar, utan ben, med den går att sitta i, i alla fall. Idag har jag ätit fläskkotlett till middag, vilket är onödigt dyrt, men någon gång måste man väl unna sig?

Jag har en sak i mitt liv som många skulle tycka är onödigt och dyrt, här på forumet är det alltid första rådet att göra sig av med, en hund, men hon är billig i drift och skänker mig sådan glädje. Utan henne hade jag gått under för länge sen.

Tack för att jag fick klaga av mig lite. Hoppas ni andra får det bättre snart.

Ja, så klart att jag är deprimerad. Det är inte roligt att leva på bara 4000 efter räkningarna är betalda. Det går ju att leva på lite om det är tillfälligt, några månader eller ett halvår, men år ut och år in. Jag sparar i månader för att få handla lite på årets höjdpunkt, bokrean, och lika länge för att få årets semester, en dygnskryssning med någon av finlandsbåtarna. Varje gång jag unnar mig de två sakerna så ifrågasätter jag mig själv och mina prioriteringar. Den där kryssningen kanska borde ha blivit en vinterjacka istället, de där böckerna borde jag kanske inte ha köpt, för jag behöver skor, eller något.

Spontanshoppa för mer än 50 kr är uteslutet. Jag grämer mig lite för att jag köpte en ny, fin kokbok för 20 kr häromveckan. Fikat på stan var det länge sen jag gjorde och biobesök kostar mycket mer än det smakar, för först måste jag ta bussen dit, som kostar, det är mer än 5 km till bion, och sedan själva bion, som kostar, och sen ska jag hem också.

Jag vänder på varenda krona, ifrågasätter allt jag gör som kostar pengar och sliter hellre lite till på kläder och möbler, i hopp om att det ska hålla. Jag behöver en ny sängbotten, det är hål i tyget och minst en bräda är av, men den får hålla lite till. Mitt skrivbord är 25 år gammalt och saknar några knappar, fronter och bakstycken, men än håller det. Av hörnsoffan finns bara mittdelen kvar, utan ben, med den går att sitta i, i alla fall. Idag har jag ätit fläskkotlett till middag, vilket är onödigt dyrt, men någon gång måste man väl unna sig?

Jag har en sak i mitt liv som många skulle tycka är onödigt och dyrt, här på forumet är det alltid första rådet att göra sig av med, en hund, men hon är billig i drift och skänker mig sådan glädje. Utan henne hade jag gått under för länge sen.

Tack för att jag fick klaga av mig lite. Hoppas ni andra får det bättre snart.

Avslutar med mitt ordspråk.
Spara är livet(tiden) än att slösa bort livet(tiden).
// Fredrik

Ja, så klart att jag är deprimerad. Det är inte roligt att leva på bara 4000 efter räkningarna är betalda. Det går ju att leva på lite om det är tillfälligt, några månader eller ett halvår, men år ut och år in. Jag sparar i månader för att få handla lite på årets höjdpunkt, bokrean, och lika länge för att få årets semester, en dygnskryssning med någon av finlandsbåtarna. Varje gång jag unnar mig de två sakerna så ifrågasätter jag mig själv och mina prioriteringar. Den där kryssningen kanska borde ha blivit en vinterjacka istället, de där böckerna borde jag kanske inte ha köpt, för jag behöver skor, eller något.

Spontanshoppa för mer än 50 kr är uteslutet. Jag grämer mig lite för att jag köpte en ny, fin kokbok för 20 kr häromveckan. Fikat på stan var det länge sen jag gjorde och biobesök kostar mycket mer än det smakar, för först måste jag ta bussen dit, som kostar, det är mer än 5 km till bion, och sedan själva bion, som kostar, och sen ska jag hem också.

Jag vänder på varenda krona, ifrågasätter allt jag gör som kostar pengar och sliter hellre lite till på kläder och möbler, i hopp om att det ska hålla. Jag behöver en ny sängbotten, det är hål i tyget och minst en bräda är av, men den får hålla lite till. Mitt skrivbord är 25 år gammalt och saknar några knappar, fronter och bakstycken, men än håller det. Av hörnsoffan finns bara mittdelen kvar, utan ben, med den går att sitta i, i alla fall. Idag har jag ätit fläskkotlett till middag, vilket är onödigt dyrt, men någon gång måste man väl unna sig?

Jag har en sak i mitt liv som många skulle tycka är onödigt och dyrt, här på forumet är det alltid första rådet att göra sig av med, en hund, men hon är billig i drift och skänker mig sådan glädje. Utan henne hade jag gått under för länge sen.

Tack för att jag fick klaga av mig lite. Hoppas ni andra får det bättre snart.