Ställ frågor till en hemmafru!
Något du undrar?
Svarar inte på frågor jag upplever som elaka eller provocerande.
Något du undrar?
Svarar inte på frågor jag upplever som elaka eller provocerande.
Hur tänker du klara dig när barnen är utflugna och du inte har så mycket att göra hemma längre, alternativt om din man lämnar dig?
Hur tänker du klara dig när barnen är utflugna och du inte har så mycket att göra hemma längre, alternativt om din man lämnar dig?
Saker att göra kommer jag nog alltid att ha, alltid massa att fixa med, men vem vet, kanske jag börjar jobba lite på min mans företag eller så om jag känner att jag behöver mer stimulans.
Vi har ett stort sparande i mitt namn och han sparar inför min pension, så jag kommer inte hamna i någon kris om det mot förmodan skulle hända att han lämnar mig. Skulle ju givetvis behöva börja jobba, men skulle ha tillräckligt för att kunna hålla en hög standard tills jag fått jobb.
Hur sparar han till din pension?
Är sparkontot i ditt namn din enskilda egendom?
Jag var också hemma ett längre tag, men jag kände mig till slut "tom på indentitet".
Alltså att jag var en god fru och hade mina vänner/hobbies som att måla och skriva. Men det fattades något.
Som att jag behöver ett jobb för att själv känna mig självständig och det med att jag alltid strävar framåt.
Detta var nog diffust inlägg men det speglar nog hur jag själv tycker om hemmalivet. Jag både tycker det är roande samtidigt som jag ganska snabbt blir uttråkad pga mina ambitioner i livet.
Så jag undrar väl hur du tacklar sådant. Och tror du att hemmalivet hade kunnat passa en ambitiös person som mig? Eller kanske bara för ett ?
Tilläggsfråga. Trots att jag levde på mina egna pengar och inte sambons till största del så kände jag mig inte självständig att ha det så.
Lever du med en känsla av att vara osjälvständig och mindre vuxen och om inte - hur sjutton inte?
(Frågar ur min egen frustration så detta är ingen kritik eller så:))
Jag var också hemma ett längre tag, men jag kände mig till slut "tom på indentitet".
Alltså att jag var en god fru och hade mina vänner/hobbies som att måla och skriva. Men det fattades något.
Som att jag behöver ett jobb för att själv känna mig självständig och det med att jag alltid strävar framåt.
Detta var nog diffust inlägg men det speglar nog hur jag själv tycker om hemmalivet. Jag både tycker det är roande samtidigt som jag ganska snabbt blir uttråkad pga mina ambitioner i livet.
Så jag undrar väl hur du tacklar sådant. Och tror du att hemmalivet hade kunnat passa en ambitiös person som mig? Eller kanske bara för ett ?
Tilläggsfråga. Trots att jag levde på mina egna pengar och inte sambons till största del så kände jag mig inte självständig att ha det så.
Lever du med en känsla av att vara osjälvständig och mindre vuxen och om inte - hur sjutton inte?
(Frågar ur min egen frustration så detta är ingen kritik eller så:))
Känns det inte som kvinna i Sverige 2017 pinsamt att ha "väldigt lite koll på hur sånt fungerar"?