Jag vill, han vill inte. Vad blir rätt och vad blir fel?

Han har alltså redan gjort dig gravid?

Behåll om du nu vill det . Jag satt i exakt samma båt som dig för några månader sen . Han ville inte alls . Jag lyssnade på min kropp valde att behålla barnet mot hans vilja jag hade aldrig personligen kunnat leva med mig själv annars . Han gjorde slut och ville att ja skulle flytta . I mitt fall tog det 4 veckor sen ändra han sig när han fick följa med på ett ul i v 11 när man faktiskt kan se att det är ett liv på gång sen fick vi tråkigt nog missfall i v 13 men jag hade fortfarande aldrig ändrat mitt beslut om jag fick välja igen

Han tänker ju att du har barn med en annan. Visserligen duger du till att ha ett förhållande med, men att få barn med någon som har barn med en annan man sen tidigare är inte önskvärt. Dels för att hans unge får syskon som han själv ej är far till, men också för att du inte kommer dela den där första känslan med honom . Den är inte ny för dig. Hans förstfödde blir liksom ännu en unge i din kull. Han ser dig som förbrukad

Är du gravid? FU skriver att ond i behåller mot hans vilja men fäst låter det som om att han inte vill ha barn.

Jag har varit ungefär i din sits, fast i mitt fall är det min sambo som har ett barn sedan innan och inte vill ha ett till.
Jag gjorde tyvärr abort, vilket jag sörjt sedan dess. Hade jag fått chansen igen hade jag utan tvekan behållit barnet. Vi är fortfarande tillsammans, men jag har börjat överväga insemination. Jag fyller strax 35år och är också rädd att mitt skepp har seglat...
bara du vet vad som är rätt beslut att ta. Glöm inte att han varit med och skapat detta, oavsett vad han säger är han minst lika "medskyldig" som du.

Varför skriva en sån här kommentar?! Idioti.

Och mitt ständiga tips är - gå till Kvinnoklinikens kurator och prata, helst tillsammans om du kan få dig din partner.

Man ska enbart lyssna till sig själv! Om det inte råder stora hinder som kan påverka barnets livskvalitet. Efter ett liv av längtan efter barn så är det fruktansvärt svårt att göra en abort för att någon annan vill det. När man väl gör som någon annan vill får man leva med det beslutet resten av sitt liv. Jag gjorde en abort förra året i v:a 5, men då på grund av att jag inte var fast anställd och precis hade flyttat ihop med sambon. För två månader sedan blev jag gravid igen och ville verkligen INTE någonstans ta bort barnet. Då jag inte såg några hinder. Men han ville inte bli pappa och sa att han slänger ut mig om jag inte gör abort. I v:a 12 tvingades jag göra det jag aldrig ville. Det kommer jag ångra resten av mitt liv. Gör BARA som du känner. Det är din kropp och din vilja. Ingen annan har rätten att välja åt dig. Punkt!

Om du inte har problem med att göra abort så hade jag gjort det sen tagit en funderare över relationen. Det verkar finnas brist på känslor och gemensamma framtidsplaner.

Jag tycker inte att man tar sig rätten att bestämma en sån viktig sak åt någon annan om det inte finns starka orsakar till det, så som att man skulle må riktigt dåligt över att göra en abort.

Det är omöjligt att veta innan en abort hur en kommer att må och känna för det efteråt...
Men visst är det lika illa åt båda hållen om två vill olika i denna fråga. Någon måste offra sig och leva med det beslutet resten av livet.

Tack och lov så har kvinnan mandat att ensam besluta, om att behålla ett embryo eller inte, i sin kropp.

Ja det är klart man kan bli överraskad över sin reaktion efteråt. Men man vet ju trotts allt hur man ser på en abort och ett ofött barn i tidiga stadium. Jag tror det är få som är helt oberörda efter att ha gjort en abort.

Men min personliga åsikt kvarstår. Ett barn ska vara önskat av båda föräldrarna i den största möjliga mån. Ett nej i barnplaneringen väger tyngre än ett ja, inte bara för den parts skull som inte vill men också för det framtida barnets skull. Det förtjänar att man skapar de bästa förutsättningar man kan utefter förmåga och det innefattar för mig ett minimum av att få vara välkommen och önskad av båda sina föräldrar.

Därför har båda parter ett lika stort ansvar att skydda sig ifrån graviditet, även om den ena vill ha barn. Fram tills båda är överens om att skaffa barn.

Skulle man trotts detta bli gravid så har kvinnan enligt mig ett ansvar att tänka över ifall hon kan tänka sig en abort ifall mannen inte vill ha barn. Hon får då överväga om sitt eget dåliga mående triumfar konsekvenserna bland alla inblandade om hon väljer att behålla.

Den som är villig att köra över sin partner kommer nog göra det oavsett vad främlingar online säger hur som helst.

Hur har det gått TS? Kommit fram till något beslut?

Låt för all del barnet leva.

Det värsta som kan hända är väl att barnet får en frånvarande far? Kanske inte optimalt, men visst är det väl bättre än att vara död? Ingen har väl föreslagit att hon slår ihjäl de tidigare barnen bara för att de har en inte helt optimal familjesituation?

Ja det låter rätt illa i mina öron i alla fall. Speciellt om man har stora syskon av samma pappa som han älskar och vill träffa. Helt onödigt att utsätta en annan människa för i onödan.

Jag tänker inte argumentera för abort, det är var kvinnas ensak. Men jag tänker argumentera för att inte med flit bli gravid när partnern har sagt att denne inte vill ha fler barn, vare sig man luras, väljer att slarva eller slutar skydda sig och säger att det får han sköta själv. Det är ett barnsligt, egoistiskt beteende som inte hör hemma i en relation.

Och jag tänker argumentera för att kvinnan ska tänka över ifall abort är ett alternativ om hon blir gravid och vet om att partnern inte vill ha barn, därmed inte sagt att jag ser abort som en självklarhet för alla.

Nej du säger själv att ingen har föreslagit det, så va?