Hur få hjälp av vården??

Hej och hjälp!! Hur får man hjälp av vården när man försöker bli med barn? Utan att behöva vänta på att det ska ha gått ett år för utredning, när man 'vet' att något är fel?Jag har en menscykel på i snitt 30 dagar, men ibland längre. Nu senast hade jag ägglossning på CD 26. Jag har enlutealfas på bara 8 dagar. Det är ju inte normalt! I en 'perfekt' cykel har man ju ägglossning mitt i.Har nyligen varit hos en gynekolog här i Stockholm. Jag fick ett bra bemötande, hon undersökte och kollade äggstockar med ultraljud och allt såg normalt ut. Och that's it. Då hade jag försökt i 8 månader (nu snart 9). Hon sade bara att det är svårt att kolla progesteron och att man inte vet om kort lutealfas är ett problem. Och tyckte att eftersom jag ju är så ung (jag fyller snart 32!) och allt ser normalt ut (hon var säker på att jag har ägglossning) är det bara att vänta. Men varför ska man behöva vänta om något uppenbarligen inte stämmer? Nu under senaste cykeln har jag kört med progesteronkräm (inköpt på eget bevåg). Tror dock jag kommer få mens idag då min basaltemp var lägre i morse (8 dagar efter ägglossning igen, CD 34..). 

Jag har kört såå många ägglossningstest men endast fått utslag två gånger (på olika tider i mensscykeln (sist CD21 enligt NC). Kör alltså med Natural Cycles och käkar B-vitamintillskott. 

Så snälla - vad är era bästa tips för att få hjälp av vården? Ska man behöva tjata och stå på sig? Jag får intrycket att man inte riktigt blir tagen på allvar och att mätning av temp och ägglossningstester inte smäller särskilt högt för dem.

Försöker att inte bli påverkad men jag blir så deppig, och det börjar kännas hopplöst rent ut sagt :(

Har din partner kollat sig? Kan felet kanske ligga hos honom?

Tack snälla för ditt svar! Jag har ju fått utslag två gånger, och då för att jag testat många dagar i rad och även varierat tiden lite. Men ägglossningen är ju inte regelbunden, någon gång har den nog inte skett osv. 

Jag förstår absolut varför det finns en gräns och ifrågasätter inte den om man inte har några uppenbara problem som man känner till. Det hade såklart varit stor skillnad om jag var 25 (men är nu som sagt snart 32 vilket jag inte tycker är särskilt ung för att få mitt första barn) eller om jag hade haft en helt regelbunden menscykel. Men kort lutealfas verkar ju ställa till det för många (har såklart läst på mycket om detta) men eftersom det inte verkar finnas någon forskning som helt klart visar på att det är problem så får man ingen hjälp för det av vården. Det är ju ganska logiskt egentligen - har man kort lutealfas är det svårt för ägget att hinna fästa. Och kan dessutom tyda på låga progesteronnivåer = svag ägglossning. Jag vill absolut inte ta sjukvårdens 'resurser' men nu funkar ju inte allt som det ska i mitt fall. Har dessutom diabetes typ 1 men det ska inte spela någon roll vad jag hört.

Det var just en privat gynekolog jag gick till, och hon var jättetrevlig men jag känner ju inte att jag fick så mycket problemlösning utan vart mer lämnad lite för vinden.. Jo jag tänker kontakta dem i typ slutet av april och höfta lite för att få en utredning. Men hoppas såklart det löst sig innan dess :)