Samtal med SCB, ha 12.000 till oväntad utgift?

Tack för svaren. Känner mig dock fortfarande "safe".

Ja, jag bor i hyresrätt, så jag behöver inte tänka på tvättmaskinen, diskmaskinen, kyl etc. Om jag valde att  bodde annorlunda (hade råd) så skulle jag förmodligen räkna med ett par tusen i buffert utifall att nått skulle gå sönder.
Dator/tv etc ser jag inte som ett problem. Det är lyxvaror och skulle nått sånt gå sönder så får vi väl stå ut utan tills vi sparat ihop till nytt även om det skulle ta lite tid. (Nu har vi 3 lite äldre datorer hemma så vi klarar oss). Känner inte behov av tv etc. Likadant om ev kläder skulle bli förstörda i tvätten, vi har så mycket att det skulle kräva att åtminstone 20 maskiner blir förstörda, risken är minimal.

Tandvård blir ej dyrt för mig då jag har "nödvändig tandvårds-kort". Dvs, jag betalar vanlig sjukvårdstaxa typ 100:- per gång för det som är nödvändigt att göra. Även där hade jag förmodligen prioriterat annorlunda om jag inte haft det. (Hade jag inte varit sjuk så hade jag inte haft kortet, men då hade jag också kunnat jobba och haft en bättre inkomst och kunnat spara).

Jag försöker skydda saker med koder etc så att barnen inte kan köpa någonting varken via datorn eller mobilerna, kan inte ringa utomlands och har en spärr på max månadskostnad. Har inga släktingar långt bort, de som finns bor i samma stad.

Terminsavgifter på 3500 sätter jag mig inte i, eftersom vi inte har råd.
Barnen har 2 aktiviteter i veckan. Kostar oss totalt 400:- per år.

Har pratat med FK och skatteverket så det dras mer än vad det ska till skatten, så varje år får jag tillbaka omkring 2000-3000:-.

Jag tänker att allt som rabblas upp är saker man faktiskt kan se och förebygga. Ja det vore väl om man drabbas av en brand och hela bostaden brann ner. Då skulle man ju behöva de där extra pengarna.

Sant. Du har en poäng.

Jag lägger kanske 30 minuter i kö där för att kolla det 1 gång om året.
Jag har omkring 5000:- kvar efter räkningar varje månad och det ska gå till kläder, nöjen, mat (med allergier). Så för mig är det ett val jag gör att förebygga istället för att dra ner på t.ex nöjen. Jag vill kunna unna mina barn att gå på bio någon gång och sånt. Det hade vi inte haft råd med om jag skulle lagt undan säg 300:- i månaden.

Jag förstår vad dom ska ha uppgifterna till.
Jag förklarade enbart varför jag undrar vad som gör att folk skulle kunna hamna i en sådan situation. Dvs. Den här tråden handlar inte om Scb, utan om att jag vill vidga min förståelse för andra människor.

Jag tänker att jag skulle tacka nej om en sådan inbjudan dök upp, även om jag rent ekonomiskt skulle ha råd att lägga undan de pengarna (dra in på nöjen, fredagsgodiset, äta billigare etc så skulle jag nog kunna spara 2500 i månaden).

Men jag tänker också att jag rent socialt oftare umgås med människor som är i en liknande ekonomisk klass som mig själv varför risken är minimal att det sker.
I min bekantskapskrets/släkt tror jag att de flesta har relativt låg/medel inkomst. Även om nu någon av de närmsta skulle få ett uppsving i ekonomin och bjuda till någonting sådant så får man väl hoppas på att förståelsen är större än egot?
Jag har ganska svårt att se att jag eller någon av mina närmsta skulle bjuda in till någonting (vad det än är) som skulle kosta mer än en låg eller obetydlig summa för sällskapet. Runt 100:- som max kanske. Jag vet att vi haft grillfester vid några tillfällen där man "ska" betala 200:- per person för mat och dricka men har man inte ekonomisk möjlighet så har man fått lägga den summan man ansett sig ha råd med. Jag vet att ingen av oss har krav på att komma med födelsedagspresenter på barnens dagar t.ex. Hellre bara dyka upp utan nått än att skita i det för att det kostar.

Ja det tycker jag. Jag förstår att bilen kan rasa, djur kan behöva veterinär, men nu när jag fått flera förslag på saker som kan inträffa så förstår jag också att det är svårt att förutse om ett flertal av de sakerna skulle inträffa samtidigt även om man har en buffert.

Ja hittills har jag alltid lyckats lösa det mesta och då har jag haft eget boende i snart 20 år, och barn i 12 år. Har hänt nått enstaka tillfälle att jag delat hyran så jag betalt hälften nästkommande månad. Behövt sova hos vänner när det blivit översvämning hemma. Behövt köpa ny säng men sprang på en fräsch på en köp o sälj sida för en hundring. (Dom skänks dagligen på diverse sidor här och har man inte råd så why not).
Jag har aldrig tagit något på avbetalning, aldrig haft lån. Därav rätt låg förståelse för hur man kan hamna i olika situationer, och därför jag frågade. Jag vill nog utgå från att de flesta planerar, försöker förutse och förhindra.

Nu har jag inte direkt några odågor till barn (inte än iaf). Än så länge vet dom mycket väl skillnaden mellan rätt och fel och skulle inte få för sig att medvetet förstöra någon annans saker. Tvärtom är mina barn väldigt försiktiga jämfört med sina vänner, eftersom dom växt upp med att "om saker går sönder så kan vi inte köpa nytt".

Om något går sönder av misstag får man ju liksom lösa det. Men även där så kan jag garantera att mina barn inte ens får leka med grannens ipad/mobil när jag är närvarande. Vi bor nära skogen. De kan faktiskt gå ut och bygga en koja istället. Men är jag närvarande är det mitt ansvar, om jag inte är det så är det faktiskt den närvarande vuxens ansvar (grannes ansvar) att se till att en eventuell ipad hanteras riktigt. Närvarande föräldraskap kallas det.

Som jag skrev ovan så har mina vänner inte behövt betala ett rött öre för att vi fått övernatta hos dem. Och ja, jag skulle ha råd att låta någon låna min soffa Aka, agera jourhem, men då utgår jag ifrån att de precis som jag står för sina egna kostnader. Maten kostar inte mer för att man bor hos någon annan.

Onödigt att spara och lägger hellre pengarna på biobesök är lite väl övertolkat.
Jag lever alltså ungefär en tusenlapp under existensminimum varje månad och har gjort så i många år. Hur många biobesök tror du själv det blir på ett år?

Nej jag har inte ekonomiskt bistånd, men jag ligger under normen.
Får ut omkring 3000:- i sjukpenning.

Om sjukpenningen mot förmodan skulle bli indragen, vilket jag har svårt att tro då jag är under utredning för permanent sjukersättning, så skulle jag ta ut föräldrapenning...

På den skulle jag kunna gå ytterligare 2 år och under den tiden lösa problemet på ett eller annat sätt.

Sen tänker jag att om någonting skulle inträffa med min hyresrätt så skulle förmodligen värden gå in och stötta upp om man nu mot förmodan inte skulle kunna lösa problemet själv.

Var en brand i området för nått år sedan och redan några timmar senare hade samtliga drabbade 12 familjer, blivit erbjudna platser i tillfälliga ersättningslägenheter och vandrarhem.

Bra. Men finns risken att man hamnar i sådana lägen så SKA ju en buffert gå hand i hand med det tänker jag.

Jag skulle "ha råd" att skaffa en bil också. Skulle kunna betala bensin, skatt etc. Men jag skulle inte klara av om den rasar och ger mig en "oväntad utgift". Eftersom den oväntade utgiften för mig är en väntad eventuell utgift så skaffar jag mig inte bil. Verkar vara många som inte tänker så utan står helt handlingsförlamade när det kommer oväntade väntade utgifter.

Vardagssaker, som man enligt mig inte behöver ett sparkonto för att lösa.

1. Jag klarar mig även om jag skulle behöva köpa allt i kylen nytt. Jag har ett större lager av torrvaror hemma som gör att vi skulle klara oss minst 2 veckor utan att handla nytt över en natt.

2. Välling är det ingen av barnen som dricker, men när en av dem gjorde hade jag alltid minst 2-3 paket hemma samtidigt. Förebyggande, just utifall att ekonomin skulle vara sämre en månad eller om vi skulle va sjuka och inte orka åka till affären.

3. Vätskeersättning gör man själv och barnalvedon och diverse andra mediciner har jag ett lagom förråd av hemma, vilket gör att risken är liten att en sådan situation skulle kunna uppstå. Eventuell önskekost har jag råd att fixa, eftersom jag inte stoppat undan dom pengarna på sparkontot.

4. Jag har lustigt nog faktiskt lus-schampoo hemma också (vilket förvånar mig själv eftersom vi aldrig haft löss så jag vet inte varför jag köpt det). Men ja, jag skulle ha råd med det också. Samtidigt som allt det ovanstående.

Nej det har jag inte. Jag har sjukpenning.

Sjukersättning är f.ö betydligt högre. Då hade jag åtminstone legat över existensminimum.

När jag hade sjukersättning och bostadstillägg hade jag omkring 10.700 i månaden. Med sjukpenning+tillägg nu har jag ca 7.800, varav sjukpenningen är 3 869 kr.