Lämna den man älskar
Hej!
Jag är 25 år, bor med min sambo sen 2.5 år tillbaka och i Juni har vi varit tillsammans i 3 år.
Han är en otroligt trygg och stabil person som jag litar på till hundra procent.
Han hade hus när vi träffades som jag flyttade in i. Han har världens finaste katt som jag älskar så extremt mycket och han håller om mig när vi ska sova.
Men där är det stopp.. han har ett extremt stort behov av egentid, vi är i princip alltid hemma tillsammans men han sitter vid datorn, spelar gitarrr eller tränar. Han är överlag ganska negativ och har svårt att se det roliga i småsaker, till skillnad från mig som kan bli exalterad över minsta lilla.
Han har knappt något närhetsbehov, det har han aldrig haft och det har blivit mindre och mindre. Jag har inte tagit initiativ på några dagar nu och har inte fått en puss på 3 dagar!
Och han skulle bli förvånad om jag sa det, för han reflekterar inte över det.
Vi har en väldigt bra kommunikation, vi har löst många problem men nu har jag insett att det här problemet med att jag vill ha mer sex och närhet än han kommer vi aldrig kunna lösa. Jag har ändrat väldigt mycket på mig själv, blivit mer självständig och lärt mig att inte vilja ha sex och närhet så ofta. Men jag kan inte gå lägre än såhär.
Jag har väl egentligen bestämt mig för att jag måste lämna honom, jag behöver någon jag kan ha roligt med i vardagliga saker, och som har ett ungefär lika stort närhetsbehov som jag.
Men fy fan vad jobbigt det är! Jag älskar honom, vårt hus, våran katt, att han får mig att skratta, att han är så trygg.
Han kommer att bli så ledsen, han är ju nöjd med det vi har. Vi har det verkligen bra, men jag saknar den där glöden. Jag är en väldigt energisk och passionerad person medan han är tvärtom. Och jag känner att jag blir frustrerad så många gånger om dagen när han bara går förbi mig utan att krama eller pussa mig, eller när han inte kan uttrycka känslor ordentligt.
Och som sagt, det känns fruktansvärt tungt att behöva såra honom, samtidigt som han kanske egentligen hade mått bäst av att leva ensam några år till..
Hur gör jag detta? Jag hoppas och tror att vi kan fortsätta vara vänner, men så fort han ler vill jag bara kasta mig över honom och krama honom.
Vi älskar ju varann och har köpt en säng ihop och byggt ett liv ihop, känns så jävla tungt..
Samtidigt kan jag ändå känna att jag längtar lite efter singellivet just för att det har tagit mycket energi att gå hemma och känna mig osedd.
Jag har gjort allt i min makt för att han ska vilja uttrycka mer känslor men han är den han är och det måste han ju få vara. Vi har pratat om detta så många gånger, hade han velat ändra sig hade han gjort det.
Men hur gör man rent konkret för att komma över att både såra och förlora den man älskar?