• Äldre 3 Mar 13:53
    8508 visningar
    18 svar
    18
    8508

    Oron eller sorgen kommer ikapp mig

    Hej

    Jag har skrivit om liknande tidigare. Då var jag inte orolig. Vet inte om jag är det nu heller eller om jag "bara" är ledsen.

    Min lille L är nu 18 mån och går inte. Står inte utan stöd. Korta stunder kan han men inte utan att snabbt greppa taget igen om något. Några få steg utan stöd har han tagit. Om han "tvingats". Typ 1-2 steg. Och hur kul är det? Tvinga honom?! Jag vill verkligen inte alls det. Jag mår nästan mest dåligt av det i allt detta. Detta ständiga "motiverande/tvingande" att han ska gå, stå. Men han VILL verkligen inte. Jag tror faktiskt att han kan mer iaf något steg extra eller stå lite längre men han verkar osäker och verkar inte vilja.

    Vi har inte haft 18 mån besöket än då han är 2 mån för tidigt så de kallar oss när han är strax 19 mån ist. Om ca 1,5-2 veckor ska vi dit. Han lär inte gå till dess. O de kommer säkert ge honom 1-2 mån till iom att han är född för tidigt.

    Vi har tidigare varit i kontakt med sjukgymnast. Inte "hittat" något avvikande. Funderar på att kontakta samma sjukgymnast igen.

    Jag blir bara så ledsen när alla frågar och alla ska mana på honom: "kom ogen. Du kan ju. Kom nu. Gå. Stå upp" jag blir så ledsen. Han blir ledsen också när folk ska ta upp honom och typ leka att nu går vi. "Seså ta min hand så går vi". Då sätter han sig bara ner. Direkt.

    Vad ska jag göra? Finns det något att göra?? Kan man stärka hans bål på något sätt? Hur kan man träna balans? För det är nog där det sitter mkt, plus motivation.

    I övrigt; han förstår ALLT. Han pratar en ca 10-15 ord och sätter ihop vissa av dessa till 2 ords meningar (titta ma (titta mat), äta ma, titta där, den där)). Han pekar ut i princip alla föremål man ber honom om eller i pekböcker. Lägger åldersadekvata pussel. Älskar böcker.

    Klättrar upp för soffan o ner. Kan ställa sig upp med minimalt stöd. Går längs med möbler. Gungar på sina ben när han står.

    Tycker han är äldersadekvat i det mesta förutom gåendet och stående.

    Vissa dagar känns bara jobbiga. Som idag. De flesta dagar är jag positiv och tänker inte alls på det.

  • Svar på tråden Oron eller sorgen kommer ikapp mig
  • Äldre 3 Mar 21:16
    #1

    Vår son var inte sen så, men han var lite lustig då han lärde sig klättra innan han kunde gå. Förhoppningsvis kommer det på er son också. Men sök hjälp via bvc och be dem gå vidare om du är orolig, tänker jag spontant. Lycka till!

  • Kattfl­ickan
    Äldre 3 Mar 23:24
    #2

    Oroa dig inte, han verkar vara framåt på så många andra sätt. Sjukgymnasten har ju kollat honom. Säg åt folk omkring er att inte stressa er son.

    Jag har en tendens att oroa mig, särskilt när jag är trött.Försök att sova bra. Rör sig sonen genom att åla eller krypa? Använder ni lära gå stol? Den kan försena den grovmotoriska utvecklingen.

    Om han kryper eller ålar så tränar han ju sina muskler.

  • Äldre 4 Mar 00:10
    #3
    Kattflickan skrev 2017-03-03 23:24:09 följande:

    Oroa dig inte, han verkar vara framåt på så många andra sätt. Sjukgymnasten har ju kollat honom. Säg åt folk omkring er att inte stressa er son.

    Jag har en tendens att oroa mig, särskilt när jag är trött.Försök att sova bra. Rör sig sonen genom att åla eller krypa? Använder ni lära gå stol? Den kan försena den grovmotoriska utvecklingen.

    Om han kryper eller ålar så tränar han ju sina muskler.


    Jo så är det ju. Sömn!!!

    Men jo då. Han kryper i raketfart och går längs med möbler och väggar. O det kan gå snabbt också om han är på humör. Speciellt längst med väggarna. Sidleds då. Riktigt snabbt. Ingen lära gå stol. Den tog vi bort då han var 10-11 mån. Han var aldrig mkt i den när den ens var framme. Använde den max 1,5-2 mån. Innan han började krypa.

    Jag är på folk jämt känns de som. Talar om för dom att det finns viktigare saker att bekymra sig om i livet o undrar ibland hur deras liv skulle förändras för att min son går?? Då brukar de bli tysta. Men det är jobbigt ändå!

    Han har dessutom haft en ganska tuff start i livet. Eller ganska... han HAR haft en tuff start. Med operation och legat på intensiven och sen neonatal i ca 7-8 veckor. Så han får ta all tid i världen! Och det känner jag innerligt också. Men så kommer de där spökena emellanåt... som idag. O framförallt när jag skrev inlägget.

    Tack för ditt svar dock
  • Äldre 4 Mar 00:14
    #4
    mammalovis skrev 2017-03-03 21:16:43 följande:

    Vår son var inte sen så, men han var lite lustig då han lärde sig klättra innan han kunde gå. Förhoppningsvis kommer det på er son också. Men sök hjälp via bvc och be dem gå vidare om du är orolig, tänker jag spontant. Lycka till!


    Ja men lite samma här ju! Han klättrar upp o ner på soffor o sängar osv. Förvisso ganska nyligen lärt sig detta. Sen typ 2 veckor tillbaka. öppnar dörrar aom är stängda. Lång liten en här. Lyckas med en massa saker som man tänker att han borde kunna först efter att han kan gå oxh stå helt stabilt. Men nä... han gör på sitt sätt antar jag haha!

    Ska se vad bvc säger när vi ska dit. Min son är ju kopplad till massa läkare pga sin tuffa start i livet så det är ju ganska kontinuerligt läkare som kallar oss för rutin kontroller. Inkl sjukgymnast som vi träffade senast då han var 12 mån. Inga konstigheter där. "Man får ge honom tid. Han är för tidigt född. Haft tuff start. O är framåt i så mkt annat. Det kommer."
  • Äldre 4 Mar 01:10
    #5

    Jag tänker att alla barn är olika och det är helt normalt. Prata med BVC på 18-månaders kontrollen och säg som du känner. Ni har ju redan kollat en gång att det inte är något "fel" på honom så försök att inte oroa dig för mycket. Kan förstå din oro och stress lite då vår son alltid varit lite " efter" i utvecklingen när jag jämför med "alla andra" barn vi känner och umgås med som är exakt lika gammal som han. Han satt sist, han kröp sist och nu tycker jag alla redan är uppe o går men inte våran son, han är 1 år nu. Men va fan, vem bryr sig om 100 år tänker jag. Det är inte ofta jag ser en fullt frisk 10-åring som kryper, de kommer lära sig de också :)

  • Äldre 5 Mar 01:54
    #6

    Hej,

    Jag jobbade som nanny i 7 år, med små barn, jag har ingen medicinsk bakgrund på nåt sätt så det jag säger nu är bara baserat på egna observationer.

    Det jag sett och upplevt är att barn har en tendens att börja i en ände, att är de väldigt snabba med motoriken och koordinationen så är de lite efter med språket, när du nämnde att han pratar på en ganska hög nivå och verkar ligga långt fram i sin språkutveckling dessa barn har jag upplevt blir lite senare i det andra då. Jag skulle inte oroa mig ett dugg särskilt om en sjukgymnast tittat på honom, sett precis det du beskriver i flera barn och föräldrar har varit så orolig och oftast så går det från ena dagen till den andra sen är det sådan fart på dom att man inte längre har en lugn stund. Har sett variationer i att börja gå från de som knatat på som 9 månaders, till de som varit över 18 månader innan de kom i gång.

  • Äldre 5 Mar 23:27
    #7
    Unaangelita skrev 2017-03-04 01:10:24 följande:

    Jag tänker att alla barn är olika och det är helt normalt. Prata med BVC på 18-månaders kontrollen och säg som du känner. Ni har ju redan kollat en gång att det inte är något "fel" på honom så försök att inte oroa dig för mycket. Kan förstå din oro och stress lite då vår son alltid varit lite " efter" i utvecklingen när jag jämför med "alla andra" barn vi känner och umgås med som är exakt lika gammal som han. Han satt sist, han kröp sist och nu tycker jag alla redan är uppe o går men inte våran son, han är 1 år nu. Men va fan, vem bryr sig om 100 år tänker jag. Det är inte ofta jag ser en fullt frisk 10-åring som kryper, de kommer lära sig de också :)


    Jo så är det. Alla är olika. Och han är väldigt framåt i annat, tycker jag. Och tänker som du, vem fan bryr sig när han är 30 om han började gå när han var 1 år eller 2 år. Men just i vissa stunder blir man bara så ledsen, och jag tror att han börjar känna av att man liksom försöker locka honom. Försöker tänka nu att vi inte ska göra det mer. Vill han ställa sig upp och gå med oss eller gå vagn så gör han det och vi ska inte "tvinga" honom. För jag tror att det får motsatt effekt då, han stålsätter sig liksom.
  • Äldre 5 Mar 23:41
    #8
    Jsv17 skrev 2017-03-05 01:54:58 följande:

    Hej,

    Jag jobbade som nanny i 7 år, med små barn, jag har ingen medicinsk bakgrund på nåt sätt så det jag säger nu är bara baserat på egna observationer.

    Det jag sett och upplevt är att barn har en tendens att börja i en ände, att är de väldigt snabba med motoriken och koordinationen så är de lite efter med språket, när du nämnde att han pratar på en ganska hög nivå och verkar ligga långt fram i sin språkutveckling dessa barn har jag upplevt blir lite senare i det andra då. Jag skulle inte oroa mig ett dugg särskilt om en sjukgymnast tittat på honom, sett precis det du beskriver i flera barn och föräldrar har varit så orolig och oftast så går det från ena dagen till den andra sen är det sådan fart på dom att man inte längre har en lugn stund. Har sett variationer i att börja gå från de som knatat på som 9 månaders, till de som varit över 18 månader innan de kom i gång.


    Tack för ditt svar! Det kändes skönt och lugnande att läsa och egentligen "vet" jag ju att det är som du säger. Jag ser ju också själv att han verkligen haft intresse och fokus på böcker, saker, språket. Väldigt nyfiken. Vill veta vad allt är. Och lägger det även på minnet. Kunde redan då han var ca 14 mån (då 12 mån egentligen då han är prematur född två mån) urskilja former och siffror (lärde sig säga och förstå "ett" när han var 12 mån). Frågade man var triangeln var så pekade han rätt, cirkel, hjärta likaså. Från ca 11-12 mån ålder så kunde han peka ut väldigt många olika djur och i olika sammanhang, och har kunnat peka och visa att han såg likheter (t ex den tigern jag har i handen är samma som den på tvn eller i boken) sen typ 14 mån. Nu idag förstår han i princip alla instruktioner man ger honom, och uppmaningar. Han ser samband, han kan peka ut vissa färger, kan peka ut i princip alla siffror till 9, kan en hel del ord, och två ords meningar, väldigt duktig finmotoriskt (pincettgreppet är och har varit sedan 7-8 mån ålder klockrent), känner igen olika maträtter vid dess namn (kryper i ilfart in i köket när han hör att det är spagetti köttfärssås haha, inte lika snabbt när mamma gjort fisk men även det går ner haha!). Han är en fröjd lillen, så charmig! Och kan så mkt att gåendet egentligen inte borde vara något alls att bekymra sig om eller iaf vara ledsen över. Och egentligen är jag ju oftast inte det heller.

    Vill bara inte att man missar något, att det kanske är något som faktiskt egentligen hindrar honom från att gå... får se vad bvc säger om det.

    Tack igen för ditt svar.
  • Äldre 6 Mar 22:39
    #9

    Min äldsta dotter är född 4 v för tidigt. Hon gick inte förrän hon var 19 mån. I övrigt utvecklades hon " normalt" ( vad som nu är normalt).

  • Kattfl­ickan
    Äldre 7 Mar 10:42
    #10
    LejonSa skrev 2017-03-05 23:41:31 följande:
    Tack för ditt svar! Det kändes skönt och lugnande att läsa och egentligen "vet" jag ju att det är som du säger. Jag ser ju också själv att han verkligen haft intresse och fokus på böcker, saker, språket. Väldigt nyfiken. Vill veta vad allt är. Och lägger det även på minnet. Kunde redan då han var ca 14 mån (då 12 mån egentligen då han är prematur född två mån) urskilja former och siffror (lärde sig säga och förstå "ett" när han var 12 mån). Frågade man var triangeln var så pekade han rätt, cirkel, hjärta likaså. Från ca 11-12 mån ålder så kunde han peka ut väldigt många olika djur och i olika sammanhang, och har kunnat peka och visa att han såg likheter (t ex den tigern jag har i handen är samma som den på tvn eller i boken) sen typ 14 mån. Nu idag förstår han i princip alla instruktioner man ger honom, och uppmaningar. Han ser samband, han kan peka ut vissa färger, kan peka ut i princip alla siffror till 9, kan en hel del ord, och två ords meningar, väldigt duktig finmotoriskt (pincettgreppet är och har varit sedan 7-8 mån ålder klockrent), känner igen olika maträtter vid dess namn (kryper i ilfart in i köket när han hör att det är spagetti köttfärssås haha, inte lika snabbt när mamma gjort fisk men även det går ner haha!). Han är en fröjd lillen, så charmig! Och kan så mkt att gåendet egentligen inte borde vara något alls att bekymra sig om eller iaf vara ledsen över. Och egentligen är jag ju oftast inte det heller.

    Vill bara inte att man missar något, att det kanske är något som faktiskt egentligen hindrar honom från att gå... får se vad bvc säger om det.

    Tack igen för ditt svar.
    Oj! Jag som tyckt mina barn varit tidiga med språkförståelsen men de ligger i lä jämfört mot din son. Det är mycket tidigt att förstå siffror, former och färger.

    Eftersom han kryper så tränar han kroppen, oroa dig inte. Snart går han!
  • Äldre 7 Mar 10:51
    #11

    Inte oro dig :) Och speciellt inte om han kan stå lite utan stöd, och redan tagit några steg. 
    Mina tvillingar föddes 6 veckor för tidigt. Dottern började gå vid 19-20 månader, och hon var ca 18 månader innan hon stod utan stöd en liten stund.

    Nu är hon 2 år, 5 månader och både springer och hoppar och dansar och klättrar :)

    Prematurer är oftast inte ikapp innan runt 2 års åldern. Mina båda var sena med många saker till två års åldern, då bara tog det fart.

    Och du ska faktiskt räkna bort 2 månader när det kommer till utvecklingen med din son, då han är 2 månader för tidigt född. Det gör honom likvärdig en 16 månaders. Och inte alls ovanligt att en 16 månaders inte går ännu.

    Och eftersom han nu tagit några steg så lossnar det säkert nog inom kort.

    Slappna av och njut av din son, och sluta oro dig :)

  • Äldre 7 Mar 10:51
    #12

    Inte oro dig :) Och speciellt inte om han kan stå lite utan stöd, och redan tagit några steg. 
    Mina tvillingar föddes 6 veckor för tidigt. Dottern började gå vid 19-20 månader, och hon var ca 18 månader innan hon stod utan stöd en liten stund.

    Nu är hon 2 år, 5 månader och både springer och hoppar och dansar och klättrar :)

    Prematurer är oftast inte ikapp innan runt 2 års åldern. Mina båda var sena med många saker till två års åldern, då bara tog det fart.

    Och du ska faktiskt räkna bort 2 månader när det kommer till utvecklingen med din son, då han är 2 månader för tidigt född. Det gör honom likvärdig en 16 månaders. Och inte alls ovanligt att en 16 månaders inte går ännu.

    Och eftersom han nu tagit några steg så lossnar det säkert nog inom kort.

    Slappna av och njut av din son, och sluta oro dig :)

  • Äldre 7 Mar 12:56
    #13
    Kattflickan skrev 2017-03-07 10:42:05 följande:

    Oj! Jag som tyckt mina barn varit tidiga med språkförståelsen men de ligger i lä jämfört mot din son. Det är mycket tidigt att förstå siffror, former och färger.

    Eftersom han kryper så tränar han kroppen, oroa dig inte. Snart går han!


    Ja, jag har inget att jämföra med. Vi har bara försökt haka på i det han visar intresse för. Vilket tidigt har varit böcker och dess innehåll. Märkte ganska tidigt (tror det är tidigt iaf) att han inte nöjde sig med att bara bläddra utan ville veta vad det var han tittade på och att han också la det på minnet. Det är jättekul och vi hoppas så klart att det håller i sig att inte intresset/nyfikenheten för böcker svalnar även om intresset är större och mindre i perioder (nu ska han ju helst bara ställa sig och öppna dörrar och stänga dom, och släcka alla lampor i huset).

    Du har rätt, och senaste dagarna har jag inte heller oroat mig. Men även det går i sina perioder.

    Tack för svar!
  • Äldre 7 Mar 13:00
    #14
    Zoe03 skrev 2017-03-06 22:39:19 följande:

    Min äldsta dotter är född 4 v för tidigt. Hon gick inte förrän hon var 19 mån. I övrigt utvecklades hon " normalt" ( vad som nu är normalt).


    Ja exakt. Vad som nu är normalt. Man matas med för mkt men egentligen hade jag velat slopa det ordet helt! Att man istället fokuserar sig på att barnet utvecklas och följer sin egna utveckling! Klart att man ska hålla koll ifall något avviker alldeles för mkt, men jag tänker egentligen att det viktigaste är att se till barnets individuella utveckling, hur han/hon följer den, och om han/hon avviker från den. Inte utifrån en standardmall. Men tyvärr ser det ju inte ut så, och så dyker den mänskliga faktorn upp när oron kommer krypandes. Trots stt den inte borde. :-/
  • Äldre 7 Mar 13:12
    #15
    1234568 skrev 2017-03-07 10:51:23 följande:

    Inte oro dig :) Och speciellt inte om han kan stå lite utan stöd, och redan tagit några steg. 

    Mina tvillingar föddes 6 veckor för tidigt. Dottern började gå vid 19-20 månader, och hon var ca 18 månader innan hon stod utan stöd en liten stund.

    Nu är hon 2 år, 5 månader och både springer och hoppar och dansar och klättrar :)

    Prematurer är oftast inte ikapp innan runt 2 års åldern. Mina båda var sena med många saker till två års åldern, då bara tog det fart.

    Och du ska faktiskt räkna bort 2 månader när det kommer till utvecklingen med din son, då han är 2 månader för tidigt född. Det gör honom likvärdig en 16 månaders. Och inte alls ovanligt att en 16 månaders inte går ännu.

    Och eftersom han nu tagit några steg så lossnar det säkert nog inom kort.

    Slappna av och njut av din son, och sluta oro dig :)


    Du har rätt!!

    Sa bvc och liknande något när de inte gick innan 18 mån? Här skickade bvc oss till sjukgymnast när vår son inte kunde sitta utan stöd vid 7 mån ålder (då egentligen bara 5 mån) och jag är ganska så tuff av mig och säger ifrån när de håller på för mkt med undersökningar osv men har ändå gått med på remisserna till sjukgymnasterna som vid 3 tillfällen inte visat något. Och att sitta utan stöd vid 7 mån är ju verkligen inte något konstigt. Och DEFINITIVT inte vid 5 mån!

    Ändå minns jag vid 6 mån läkarkontrollen att läkaren där sa att han tvärtom upplever vår son som tidig för sin ålder. Detta är vårt första barn och han har varit igenom en resa många inte behöver (rack och lov) genomgå under en hel livstid så vi är/var dels "nya" i rollen och dels oroliga pga hans start. Ville att ALLT skulle kollas och inte missa något osv och det sa vi till bvc också. Samtidigt som vi var tydliga i början med att vi aldrig ville stressa honom. Dels pga prematuriteten men också för den övriga starten med operation osv. Att han fick/får ta den tid han behöver. Det viktigaste för oss är att man håller koll att det inte finns fysiska hinder för honom t ex att klara av saker. Har man uteslutit det så är vi nöjda och då kommer allt när han är redo.

    Så tänker jag 99 % av tiden. Ibland har jag dock mina moments of weakness eller vad man ska säga.
  • Äldre 7 Mar 20:54
    #16

    Jag bor i Finland, och jag måste säga att vi har helt underbart bra bvc här (världens bästa lär det vara enligt studier).

    Nej, dom sa ingenting om att dom var sena med något. Bara påpekade att prematurer så måste man korrigera åldern på, och det finns inget att oroa sig för :)

    Jag vill minnas hon sa att om dom inte går på 2 års kontrollen så kan vi kolla upp saken. Finns ju även dom barnen som är födda normal tid, och inte går innan dom är 2, utan att det är något fel. Och räknar man då till prematur tiden så kan det tom bli så att ett prematur barn börjar gå först efter att det passerat 2 års-sträcket, och det utan att något är fel.

    Jag tror mina började sitta utan stöd omkring 9-10 månader om jag minns rätt. Inte heller det var något som dom såg som anledning till oro.

  • Äldre 7 Mar 21:10
    #17

    Hej

    Har inte läst vad andra skrivit. Men jag anser att han är super tidig i språket! Man brukar säga att barn fokuserar på en sak i taget. Han verkar fokusera på annat än att gå SJÄLV. För gå gör han ju onekligen, även om han håller i väggarna. Jag tror inte du behöver oroa dig alls.

    Jag har två barn. Med första var jag orolig för allt. Åh vad jag ångrar det idag, önskar att jag bara njutit av vårt lilla mirakel.

    Men jag förstår ATT du oroar dig. Man vill ju bara sitt barn det bästa.

    Men försök se hur duktig han är (trots så mkt för tidigt född) han går längst väggar och klättrar och så är han jätte tidig med att prata! Kram på dig och grattis till en fin pojke ????

  • Äldre 12 Mar 20:06
    #18

    Hej!

    Jag förstår exakt vad du menar, vi har haft det på liknande sätt att omgivningen stressar en med sina frågor och uppmaningar. Men er kille verkar ju vara väldigt duktig och långt framme med språkutvecklingen. Vi var hos en logoped som sa att vissa barn fokuserar mest på att börja gå medan andra lägger lejonparten av sitt fokus på språket, båda är krävande processer. Så nu kanske han först fokuserar på språket men han kommer också börja gå när ham är redo. Jag vet att det är svårt men försök blockera omgivningens uppmaningar, ge honom tid. Allt gott.

Svar på tråden Oron eller sorgen kommer ikapp mig