Vår son fick när han var 8 först diagnosen körtelbuk, vilket är besvärligt och kan vara längre men vanligen brukar ge med sig efter någon månad.
Han kräktes inte, hade bara ont, vid naveln och lite snett runt/neråt. Han var helt orkeslös av smärtan trots smärtstillande 24/7. Och fick svåra smärtanfall någon gång i veckan så vi var sex gånger till akuten, de bara uteslöt blindtarmen varje gång och skickade sen hem oss när det klingade av.
När jag fick frispel efter sju veckor med apatiskt barn, noll skolgång, hysteriska lärare och smärtstillande dygnet runt åkte jag in på barnakuten och krävde ultraljud buk. Då hittade en mycket erfaren röntgenläkare på vuxenakuten en sällsynt medfödd cysta i urinvägarna, det kallas urachus-cysta.
"Minsann, det här ser man inte varje dag!" sa han (och jag höll på att få spader då men han lät inte negativ i tonen så då fortsatte jag andas).
Detta är en vävnad som inte ska finnas där, för den ska tillbakabildas redan när barnet är i mammas mage och barnets "ledningar" kopplas om från att göra av med avfall via navelsträngen till självständigt kissande osv. Denna extra vävnad ger för det mesta inga besvär men om man har otur kan den inflammeras ungefär som en blindtarm, och det var det som hade hänt min son.
en.wikipedia.org/wiki/Urachal_cyst
Behandlingen blev samma som för blindtarmen nuförtiden- först dubbla antibiotika, sen operation där vävnaden tas bort. Detta för att den har högre risk än normal vävnad att utvecklas till en typ av cancer, adenocarcinom.
Säger inte att det är vad som hänt er för det är jätteovanligt (bara 1 på 2000 personer har den där vävnaden, och sen ska den bli inflammerad ovanpå det) , men det är nog dags att be vården göra en ordentlig undersökning av din son.
Fortfarande när jag satt på barnakuten efter sju veckor så sa några käcka unga läkare att "det är bara förstoppning ska du se" och gick motvilligt med på undersökning. Men sen fick de ta fram skolböckerna och ringa närmaste universitetssjukhus istället.
Ställ krav för ditt barns skull snälla, så här ska han inte behöva ha det. Och du vill inte bli den här mamman, som miste sitt barn pga att hon litade på dagens överstressade och ibland tanklösa vård.
www.aftonbladet.se/nyheter/article12466949.ab