Så jävla rädd för abort

Efter många om och men och velande fram och tillbaka bestämde vi oss för abort. 

Är i v. 9 (8+1). Igår hade vi tid för att svälja första pillret. Grät på vägen till sjukhuset, grät där, och grät ännu mer när vi satt inne i rummet. Sambon frågade flertal gånger om han skulle vända bilen, om vi skulle åka hem etc. 

Valde iaf att inte svälja några piller utan har en ny tid i morgon. Dock blir jag gråtfärdig av bara tanken. Jag såg hjärtat på den lilla och igår var den 14mm lång. Dumt kanske att titta på skärmen, men jag kunde inte låta bli. 

Varför vi tänkt göra abort är för att vår relation har varit väldigt upp och ner senaste tiden och vi inte planerade graviditeten. Sambon säger sig inte heller vara redo. Jag tycker att man får göra sig redo. 

Vi bor i en trea som han har köpt, han har jobb, tjänar bra och jag håller på att söka nytt jobb då jag inte trivdes på mitt tidigare jobb. 

Vet faktiskt inte vad jag ska göra. Är så jävla rädd att jag ska ångra aborten om jag gör den, och ungefär lika rädd att allt kommer skita sig. Sambon är svår att prata med och blir lite som en vägg när jag tar upp det. 

HJÄLP OCH RÅD mottagen tacksamt!!!