Särbegåvad tvååring, info o erfarenheter

Tyvärr ingen erfarenhet men kan ni inte kontakta Mensa? Det borde väl finnas nån slags "stödgrupp", typ, och det borde väl de veta om i så fall :)

Jo, vi har gjort det, det lilla vi vet är tack vare dem via mail. Vi skulle återkomma till dem vid tre år, eftersom det är då först dem har mallar och mer information.

Tack snälla för svaret förresten, hoppas fler tar sig tid och svara

Jag har erfarenhet av att vara en särbegåvad 2åring, har ingen själv. Satsa på att lära henne läsa bra. Det öppnar en oändligt stor värld och hon kommer ha både nytta av det och dessutom inte bli uttråkad/bråkig lika lätt som särbegåvade barn kan bli. Jag lärde mig läsa som 2åring så det går absolut om hon är så intresserad som det verkar.

Sedan så tänk mkt på att hon (förmodligen) emotionellt är just bara 2 år. När barn är mkt intelligenta är det lätt att råka behandla dem som äldre och det kan bli problem sedan. Låt henne inte bara umgås för mkt med äldre barn etc.

Satsa på att öva på att hon ska lära sig förstå sina känslor och uttrycka dem men även förstå andra människor och att alla är olika, empati och mentalisering helt enkelt :)

Jag tycker inte att det låter som skryt utan mer som en kärleksfull förälder som har svårt att se sitt barn ur ett mer objektivt perspektiv. Det kryllar av trådar med särbegåvade barn men det kryllar inte av dem i skolan. Jag säger inte det för att vara taskig utan för att ge dig lite perspektiv därför att det finns en inte så liten risk att du kommer att behandla henne annorlunda och det kommer storasyster att märka.

Än så länge rör det sig om ett mycket litet barn och ingen av er är hjälpta av att du försöker stimulera henne att ständigt lära sig nya saker. Det kommer hon att göra själv än så länge och i den takt hon är redo för. Det är först när barnet närmar sig skolåldern, om - år, som det kanske kommer att ställas helt andra krav på att man måste stimulera lärandeprocessen.

Så mitt råd är att chilla ett par år till och se till att hon får leka med det hon tycker är stimulerande och i övrigt vara noga att behandla och betrakta  henne på samma sätt som storasyster, som det lilla barn hon är och inte som ett potentiellt geni.

Ghaaa, numlock var aktiverat...
om 2-3 år skulle det stå...

Jo, det är just det jag menade med att hon är som en tvååring.. Jo och det är ju den känslosamma biten som är svår.. Som jag beskrev ovan, blev hon riktigt ledsen när hon inte kunde rita morotsnäsan på sin snögubbe t. Ex.

Tycker hon funkar bra med den empatiska biten. Kramar och stryker på kinden och frågar om det går bra om någon ramlat osv. Reagerar väldigt starkt på att storasyster blir ledsen, och vill gärna hjälpa till.

Men det är mycket avvägning i vardagen med att inte behandla henne som äldre för att hon är kapabel.

Fast det kanske bara handlar om att hon är känslig för att misslyckas?
Är hon så utvecklad dom du säger kommer du troligen få problem med omgivningen, att de kommer att behandla henne som mycket äldre på ett sätt som hon inte riktigt är mogen för.  Att ha ett särbegåvad barn är som att dansa på slak lina - de klarar mer än förväntat men är inte alltid känslomässigt mogna för det...

Jag försöker verkligen inte racka ner på dig utan komma underfund med vad som är vad.
Mitt äldsta är särbegåvat medan de andra inte är det så jag vet verkligen vad det handlar om och hur svårt det kan vara - speciellt i skolan...

Svårt säga att någon är särbegåvade vid så ung ålder. Min ena son hade vi också sådana  funderingar om när han var liten. Han var så tidig med precis allt. Man måste vänta några år eftersom barn utvecklas i så olika takt, det är inte säkert att det bedöms så om några år kring ert barn.
Sedan undrar jag vem som "bestämt" att hon är särbegåvade? Du skriver "enligt de flesta definitioner"- Det tolkar jag som att ni läst om det och tycker att det passar in på henne?

Det är jättetrevlig och skönt för föräldrar om ens barn verkar klara sig bra och är tidig med saker. Det betyder inte nödvändigtvis att det handlar om en särbegåvning. Vänta tills skolan startar, är mitt förslag. 

Hur gick det med min son då? Tja, han var superduktig i skolan med det mesta, sen kom puberteten och det uppstod många problem, vilka ledde till utredning och så småningom en diagnos (asperger). Han är ff den mest snillrika kille och otroligt skärpt, men särbegåvad är han inte. Däremot är han otroligt framåt och duktig på några intresseområden (så som det ofta är med autism) 

Det där med att rita känner jag igen från min son. Han blev riktigt ledsen när han inte kunde rita en fågel så som den var på ett foto. Tror det var då nån gång jag förstod att han inte riktigt tänkte som vi andra. 

Åh, men det är inte främst vi som påtalat att hon är särbegåvad, utan förskolan till att börja med och BVC nu på tvåårskontrollen. Vi har ju en till flicka som är två år äldre, så det är ju inget man önskar att börja tänka på sådana saker nu...

Förskolan hade på utvecklingssamtalet, tagit upp att hon skiljer sig markant från övriga barn.

En av pedagogerna hade haft ett särbegåvat barn själv och kände direkt igen många punkter både karaktärsmässigt och kunskapsmässigt som klickade för henne. Vi var mest orolig gällande om hon kanske hade en diagnos eller liknande till att början med

När sedan BVC även reagerade och tipsade oss att malla till mensa har det gått framåt för oss hemmavid. Jag startade denna tråd för att se om det finns fler i samma situation.

BVC tyckte inte hennes sociala utveckling visade på någon diagnos, utan att detta var mest troligt... Vi trodde, som jag nämnt här ovan att det var något sånt.