Fruktansvärd abort - någon mer? VARNING för HEMSK abortberättelse.

Åh Gud vilken fruktansvärd upplevelse du haft! Lider med dig.

Stötte kram. Har inte genomgått en abort men däremot fått ett sent missfall i v 20. Finns många liknelser med din berättelse förutom att jag var ordentligt smärtlindrad. Vattnet gick på kvällen och när vi kom in levde vår lilla tjej men var utan vatten. Vi fick åka hem och några timmar senare kände jag hennes lilla för sticka ut. Åkte tillbaka och träffade en barnmorska som aldrig skulle ha fått jobba i denna värld. Enligt henne var det ingen pågående förlossning just då. Blev kvar och vid tio blir jag undersökt av en läkare som bekräftade min känsla av att foten var ute. Fick värkdropp och vid elva på kvällen föddes vår ängel på toaletten i en rondskål. Nåja har fått ett till barn efter detta i v 26 men det är en helt annan historia. Tips till er är gråt prata och skriv ner era tankar och känslor. Själv skrev jag länge i en bok brev till min dotter. Sjukhuset tog även en bild på henne som jag har vid min säng. Ta hand om er.

Du var just gjort en abort och verkar redan planerat att bli gravid igen, eller missförstår jag dig?

Det låter som att du inte alls var beredd på att det är rätt utvecklat foster som kommer ut i den veckan. Måste varit en chock.

Jag har inte gjort abort i den veckan men däremot haft hand om otaliga aborter och det du beskriver är ett helt normalt förlopp. Om än traumatiskt.

Ja abort är ju vad det är. Det är ju inte bara att ta ett piller och sen är det över. Önskar fler kvinnor och män insåg vad det faktiskt är och skyddar sig därefter..

Tråkigt att du fick en så traumatisk upplevelse och konstigt att du inte fick mer smärtstillande.

Har själv fått missfall en gång i v13.. Såg också en hel del som plågar min näthinna

Hej

Jag förstår din smärta gick själv igenom en sen abort i v. 13. Det tog mig 2 veckor på sjukhuset och är något av det värsta jag varit med om. Jag minns också att jag såg hur fostret kom ut och man såg tydligt fingrar och tår. :( detta var 2 år sedan och jag minns det som igår. Men jag tröstar dig med att det blir bättre och sorgen blir lättare med tiden. Tänk på orsakerna varför du gjorde abort och att det trots allt kanske var för barnets eget bästa! Jag gjorde abort därför att mannen var gift och jag ville inte låta barnet växa upp utan pappa , var arbetslös och hade massvis med skulder o inga bra förutsättningar. Idag studerar jag på högskola, är förlovad med en underbar man o är mycket mognare psykiskt och vi planerar nu att skaffa barn :) aborten kommer jag aldrig glömma men tiden läker alla sår .. stor styrkekram till dig <3

Tusen tack till er som skrev stöttande, och dela med er av era berättelser. Beklagar att ni gått igenom tunga aborter och/eller missfall. Glad att de verkar gått bra ändå för er - försöker tänka positivt. Jag fick nog starkare band till min karl än någonsin och fick insikt - vilken klippa han verkligen är! Men de var tungt. Nu försöker jag tänka att när de är rätt tid ska jag och han börja på nytt, då ska jag älska det lilla från första stund. Det var verkligen ett uppvaknande.. hur man kunde önska bort det, är helt oförstående mot mig själv hur jag kunde tänka så då (som jag kände redan dagen efter).. vill nu bli gravid igen, helst nyss! Men nu ska jag tänka på alla anledningar till att vi gjorde abort och ska försöka på nytt igen när de anledningarna har "gått över" (studier, ekonomi, boendet). Jag ska längta och välkomna det med öppna armar nästa gång <3 största skräcken är att man inte ska kunna bli gravid igen ! Men de ska väl gå hoppas jag...

Tillåt dig själv att vara ledsen och gråt ut är jätte viktigt. Jag minns hur jag efter aborten försökte låtsas som allt var bra och leva som vanligt, jobbade extra mycket men efter några månader gick jag in i väggen och plötsligt grät jag flera gånger om dagen och förstod att det var aborten som jag inte hade bearbetat.. så mitt bästa tips nu är att TILLÅT dig att sörja en period och vara ledsen!! Efter aborten har man också mycket hormoner kvar i kroppen som gör en väldigt ostabil i humöret... skriv ner dina anledningar till aborten på papper. Jag gjorde en lista i min mobil som jag brukar titta på när jag känner mig väldigt deprimerad. Ex: förhållandet var ostabilt, dålig ekonomi, inget jobb, fick inget stöd etc...och när du har "sörjt" klart kommer du må mycket bättre men räkna med att det kommer ta tid och stressa inte <3

min abort som var för 2 år sedan kan jag påminnas om fortfarande men jag ser det nu som att jag gjorde det som var bäst i situationen DÅ och klanda inte dig själv för mycket!! när man e gravid har man massa hormoner o det e ofta man gör fel val när man inte får tillräckligt med stöd , jätte viktigt att man har en partner som stöttar en! Jag tänker ofta att jag e glad att jag inte fick barn för då hade jag inte träffat min nuvarande partner.. och lämnat den destruktiva relation med en gift man som var otrogen med mig.. jag mådde så fruktansvärt dåligt o efter aborten blev jag på något sätt "fri" från honom för gott!

Vilken fruktansvärd upplevelse! Jag lider verkligen med dig.  Jag tyckte att min sena abort i vecka 20 var helt fruktansvärd och känner mig helt traumatiserad av att den gjorde så fruktansvärt ont och drog ut så mycket på tiden. Jag hoppas verkligen du hittat något sätt att ta dig vidare. Styrkekram.