Sammanfattnig av min graviditet med foglossning.

Graviditet från Helvetet?. livet med ordentlig foglossning!
Nu är vi äntligen i sluttampen av vår sista graviditet, alla i vår närhet är berörda. Alla hjälper, alla stöttar, ni är guld värda. Jag fick första symtomen av foglossning i v 5 denna graviditet. Sen v 8 har jag inte kunnat gå längre sträckor. Idag går jag i princip inte alls... Och frågar du hur det är med mig kommer jag svara bra ;) Min man är min idol <3

Sammanfattning av min vardag?.
En riktigt bra dag? (4-6 receptbelagda värktabletter, maxdos 8st)
Går jag upp med familjen, för att ta mig ur sängen drar jag med handkraft bort kudden mellan benen, kudden bakom rumpa/rygg och slänger av mig täcket så det inte är i vägen och trillar på rygg. På rygg kan jag ligga ytterst kort stund då de omedelbart snurrar i huvudet vilket jag antar beror på att barnet trycker på kroppspulsådern. Sen gör det väldigt ont i hela bäckenet. Sen gör jag en ordentlig ansträngning och drar fötterna mot rumpan, trycker skulderblad och armbågar mot madrassen och i världens ryck lyfter jag baken och slänger mig med våld på sidan? Jäklar, de är bäst maken håller i sig annars lyfter han ur sängen! Sen kan jag föra fötterna över sängkanten och trycka ifrån med armbåge och hand så jag kommer upp till sittande. Oavsett dag, tid på dygnet så får just detta mig att må illa av smärtan från bäckenet och bara tacksam att jag inte vrålar rakt ut i luften. Sen kan jag med hjälp av möbler ta mig upp till ståendes, vankar som en pingvin och tar små små steg, använder ev en krycka. Men det viktigaste av allt, barnen får ha sin mamma vid frukostbordet, sonen får hjälp med påklädning vid frukostbordet och dessa dagar kan jag även hjälpa sonen med tänderna och om dottern har tur kan jag hjälpa henne med håret. Pappan i hushållet tar hand om djur och ser till så där är kaffe, frulle till barnen och så jag har det så bra jag kan.

När maken kör sonen till dagis och en underbar människa tar dotter till skolan varje dag. När de åkt kan jag tömma diskmaskinen och sätta på en maskin tvätt som jag säkerligen med lyckas tömma när de är dags. Dessa dagar både klär jag mig, borstar tänderna, kammar håret och ibland lyckas jag tom ta en dusch innan familjen kommer hem igen. Tacksam för vi har stor trädgård så djuren kan komma ut då jag varken tar in post, går med djur eller tar mig ut för slänga sopor under dagen. Var dag försöker jag dock hämta dottern på skolan när hon slutar, med hennes hjälp eller vår underbara dagispersonal kan även sonen ibland komma hem lite tidigare. Men de tre trappstegen som vår entré består av känns som ett berg? på vår övervåning är jag ytterst sällan då det inte oftast går att komma upp där för mig och än mindre ner,

Väl hemma påbörjas middag, standaren är sittandes på sonens TrippTrapp stol viken är lagom höjd och så länge jag bara sitter eller rör mig i köket så dessa dagar kan jag nästan på egen hand göra en middag till familjen? Dock har vi inte direkta lyxrätter på menyn utan de ska gå undan för min tid är begränsad av hur länge jag klarar att va uppe.

Tiden mellan allt på dagarna spenderas liggandes i soffan med mina hundar och en o annan katt? jag önskar att jag kunde virka men orken finns oftast inte utan jag sätter på tvn och slumrar mig igenom dagen. När maten och läxor är gjord och barnen har lagt sig med mannens hjälp så placeras jag i soffan (oftast med hjälp av maken och kryckor) eller direkt i sängen för att undvika fler förflyttningar?.

När natten väl kommer så sover jag med en värmekudde på ?rumpan?, en kudde mellan lår/knä då mina knän inte kan gå ihop pga smärta, jag kan som sagt inte ligga på rygg vilket är vanligt hos många gravida, fosterställning där man är mer eller mindre placerad på höftknutan går inte då de känns som hela bäckenet skall trilla sönder vilket ger en otrolig smärta som man inte kan ignorera, försöker ibland med hjälp av ett hoprullat täcke ligga halvt på rygg, halvt på sidan men även detta ger svimningskänslor men även värk? och då återstår magläge. Och det går ju inte utan de får bli nått sidostupat sidoläge med kuddar som lyfter ben och stöttar kroppen? En bra natt kan jag sova 2h i sträck utan vakna av smärta eller att man är kissig?. Har ca 4-6 kisspauser varje natt? vilka alla är samma process som på morgonen för att ta sig ur sängen? Och mannen tittar upp var gång och säger, älskling vill du ha hjälp? han är oftast inte medveten om vad han gör men de är väldigt skönt att veta att han gör de <3

En dålig dag?( 8 tabletter)
Så hjälper mig mannen ur sängen på morgonen, han lyfter bort kuddar, täcken annat. Drar mina ben över sängkanten samtidigt som jag kvider och sen tar vi tag i varandras händer och han drar samtidigt som jag häver mig upp till sittandes. Ungefär samma process till ståendes. Smärtan är så olidlig att de känns som jag ska svimma vilken sekund som helst och illamåendet är hemskt. Han ser till så jag kan komma på toaletten och sen tillbaka till sängen. Dessa dagar använder jag två kryckor. Mannen tar både barn och djur och jag ligger kvar i säng eller soffan?

När mannen och barnen åkt så har jag fått det jag behöver vid mig, sen ligger jag där jag ligger. Smärtan går oftast inte att komma ifrån trots värktabletter. Ligger så still jag kan och försöker sova, djuren får inte röra mig då var extra beröring på kroppen får mig att kvida, får svimningskänslor och illamåendet kommer direkt. Dessutom gör de ju ordentligt ont att bara ligga.
Sen med tanke på trycker på urinblåsan är man ju kissig stup i kvarten, men dessa dagar går jag på toa max 2 gg. Första gg vid lunch då jag tvingar mig själv upp på benen och ser till så jag får i mig nån lättare lunch, standar dessa dagar är proviva och youghurt. Ser till så djuren kommer ut och jag går på toaletten, tar in djuren igen och återgår till liggandes. Om jag måste upprepas proceduren en gg till innan familjen kommer hem. Tror jag går 10-20 m men detta tar ändå ett par minuter med många pauser på vägen.

När familjen väl kommer hem försöker jag sätta på mig masken, ett leende och i soffan görs dotterns läxa medan mannen fixar med middag. Mannen städar köket i princip var dag själv oavsett om jag har bra eller dålig dag eftersom middagen tar knäcken på mig.
Mannen underhåller barnen själv och ibland har han hjälpt mig i säng innan han lagt barnen?

Dessa dagar lever jag i morgonrock, borstar inte alltid tänderna eller håret då jag inte kan stå upp för att göra det eller sitta för den delen? Höfterna bär mig inte utan hjälp av kryckorna. Att gå på toaletten gör så ont, att ta sig upp från toaletten är den lättaste förflyttningen att göra för man vill bara slippa den olidliga smärtan. Att sitta för att göra tvåan känns dessa dagar som ironi då det nog är helt fysiskt omöjligt pga smärtan. Jag kan inte ta mig in i duschen då där är en 15 cm hög kant på duschkabinen vilken jag inte kan ta mig upp för och jag skulle inte kunna stå i duschen eller sitta för den delen pga smärtan eller att benen inte bär mig. Att ta sig ner i badkaret är helt omöjligt då jag inte kan sitta i den ställningen, kan inte ta mig över badkarskanten och kan definitivt inte ta mig ur badkaret även om maken skulle försöka hjälpa mig.
Mannen hjälper mig i säng då jag inte kan få upp benen i sängen, kan inte få av ev byxor över fötterna eller få av strumpor pga smärtan. Alla rörelser som påverkar bäckenet söker en.. Nätterna är mestadels vakna med små förflyttningar där jag försöker sträcka på fötterna för ändra punkterna på kroppen som utsatts för tryck. Då mannen slitit massor dessa dagar med mig, barn, djur, hus, jobb, handling osv så vill jag låta han sova även om han säger till mig och väcka honom om de är nått. Men dessa nätter tar jag mig inte ur sängen själv och låter därför bli att gå på toaletten eller försöka vända mig. Jag får skylla mig själv men försöker hålla maken på fötterna, utan han rasar min o barnens värld.

Jag har inte rullstol då jag inte vill, jag kan dessutom inte sitta i en rullstol pga smärtan, jag har inte glidlakan eller andra hjälpmedel för jag är dum och envis, dessutom tror jag inte de skulle hjälpa mig. Vet ju ändå vad som krävs av en för att kunna förflytta sig med hjälp av det, är ju trots allt arbetsterapeut ;)
Sjukgymnastik, akupunktur, tens, kinesotejp, vattengymnastik hjälper inte. Tar oftast maxdos av värktabletter som iaf tar bort den allra värsta smärtan i vila.

Just nu är jag tacksam de dagar jag kan vara hemma och slipper bli inlagd på sjukhus vilket jag blir om jag inte kan ta mig på toaletten, duscha, fixa mat på egen hand. Maken ska ju jobba och inte vara hemma för att ta hand om mig även om det har hänt.

Beräknad förlossning 12 april men skall ev bli igångsatt i förväg för att slippa smärtan, och när vi sitter där och tittar på vårt pyre så kommer även detta helvete att ha varit värt det <3
Och till alla er som haft foglossning, jag lider med er, en graviditet ska va mysig, härlig, förväntansfull och inte flera månader av tortyr och längtan efter att graviditeten ska va förbi och titta för guds skull inte medlidande på mig och säg att ni vet hur det är för foglossning kan visa sig i så många olika skeden och grader? kan ni sitta på toa, ta ett bad eller jobba så är ni inte i närheten av där jag befinner mig just nu.