När blev det lättare att resa med barn? Ålder.

Beror verkligen på hurdana barn man har! Vår första var otroligt lättsam att ha med sig redan som nyfödd och vi gjorde flera långresor, inklusive tågluff, under hans första fyra år. Sen fick vi tvåan och med henne undvek vi all form av resa i sällskap av andra tills hon passerat fem för hon är en sån där illbatting som verkligen inte kan sitta still i fem minuter ens. Fortfarande nu vid sju års ålder har hon sämre restålamod än vad brorsan hade som treåring.

Det har varit lätt hela tiden för oss. Jag har flygit själv med sonen från att han var 10 månader, när han var 2 åkte vi tåg ensamma genom europa och när han var 3 veckopendlade vi till ett annat land ett tag. Nu när han är 10 så börjar det däremot bli jobbigare, med en massa tjat om att han saknar sina katter, xboxen och kompisarna så fort vi åker iväg.

Kan tillägga att vi har en ettåring nu också, och att flyga med henne är än så länge inga problem men jag skulle inte gärna sätta mig med henne på ett tåg i tre dygn.

Enklast var när de var nyfödda. De låg i sjal och mådde bra hela tiden. Man visste alltid var man hade dem och ingen risk att de sprang iväg. De behövde inte underhållas hela tiden.  Sedan blev det svårare igen när det blev över halvåret och enklare igen vid runt fyra års ålder.

Spädisar är lätta att resa med, bara amma och ligga i sjalen. Sedan blir de mobila och vill upptäcka världen själv och är väl ganska tråkiga att resa med tills de blir runt tre. En lång flygresa med en pigg 1 1/2 åring i knäet - gärna med turbulens så att säkerhetsbältet måste vara fastspänt hela tiden är knappast ett trevligt sätt att fördriva tiden på. För någon inblandad.  I sanningens namn tycker jag nog att först vid fem att det blir riktigt roligt att resa med barn. Men då menar jag just själva resan, transportsträckan. Resmålet och resten av sällskapet avgör ju om det är kul att ha barn med där och då.

Reser ofta med mina 5 och 3 år gamla, sedan den första föddes :) Långresor med tåg och bil (12 timmar<), flygresor med byten, mest städer. Går och har gått jättebra bara man hela tiden tar med barnen i beräkningen :)

Mina blir 10 och 5 i år. Vi har varit utomlands varje år och tagit någon spontanresa inom Sverige eller något grannland. Det var i somras det för första gången kändes enkelt. Inga blöjor eller speciell mat, mer tålamod på flyget och möjligheten att ladda ner filmer på iPaden och sätta i handen i baksätet... Nu håller minsta på lära sig simma också och jag ser verkligen fram emot årets semester! Ser framför mig hur vi för första gången kan sitta i en solstol med en drink i handen medan barnen leker tillsammans i barnpoolen...

Har est utomlands med barn 8 mån- 13 år. Alla resor har varit fantastiska, om än väldigt olika. Så utifrån mig själv finns ingen ålder som är speciellt svår/enkel, man bara reser på lite olika villkor.

Åka bil har däremot varit en mardröm hos oss. Där har det blivit enklare först när yngsta varit ca 5 år.

Hejsan!

Vi har rest mycket med vår son och det har alltid gått "bra"! Att det är enkelt att resa med barn är en annan sak. Enklast för oss var när man var spädbarn och när kan kom i åldern så han kunde kolla på Ipaden

För oss har det varit lätt att resa innan barnen fyllt 1 år = inget "spring" i benen. Vid 1-2 är absolut jobbigaste tiden att sitta still på en stol (flyg, restaurang etc) och sen blir det lättare igen. Nu är våra två barn, speciellt den äldre, väldigt lugn. När vi flög till Thailand några månader innan han fyllde 3 år så satt han still i stolen (med en surfplatta i handen) hela flygresan medan en jämnårig flygpassagerare sprang runt och skrek på flyget.. Så mycket beroende på barnet skulle jag säga.

Hör också till dem som inte tyckt der varit jobbigt att resa med barn. Man reser på ett annat vis kanske vissa perioder och anpassar upplägget efter barn.

Vi har rest mycket sen barnen var små och har rest i sverige såväl som till städer i Europa och hyrt hus i små samhällen runt medelhavet. Just att hyra hus har vi gillat mycket !

1-3 år är ju värst. När de kräver konstant passning och man är livrädd att de ska trilla i pooler osv.

Sen har vi haft trotsålder lite längre än så men den har man ju både hemma och borta...

Vi reste inte förrän yngsta var runt tio, inte mest för vår egen skull utan för våra medresenärers.
Jag vet själv hur enerverande det är med skrikiga småbarn så det vill jag inte utsätta någon för!

Kan inte heller förstå nöjet i att resa med blöjbarn.

När hon vart fyra år. Hemskt med småbarn!

Sex år svarar jag då det är viktigt för mig också att mina orkar gå runt och titta lite på sevärdheter. Innan dess måste man bära dem när det blir mycket gående. Dessutom har min lilla varit en gnällis i bil tills hon var ungefär sex. Nu går bilåkandet bättre, men inte optimalt än. "När är vi framme"? "Har vi kommit halvvägs?" börjar hon undra när vi åkt fem minuter och sen återkommer frågan en gång i kvarten ungefär.

Vi stannade i Sverige första åren, ville inte släpa ett litet barn på resa i många timmar för jag tycker inte det är hänsynsfullt mot varken barnet eller medresenärerna. Vi bytte lägenhet med en annan familj via Blocket en gång bara för att hamna i en storstad. Det var kanon.

Första semestern var Kreta när han var 4 och det var faktiskt rätt roligt men då låg vi mest vid poolerna och lärde honom simma ordentligt. Gjorde en längre utflykt bara.

På resa med släkten (vi var tio totalt) när han var 7 så kom han med på lite vuxensevärdheter men det var rätt motigt vissa utflykter. Men att barn hellre vill äta glass och bada i poolen på båten än gå på museum eller sitta i en varm buss för att ta sig till ett kulturellt världsarv är nog normalt, tror jag.

Nu är han tolv och mogen för sin ålder, vi försöker varva det vi vill göra med vad han vill göra och det funkar oftast bra.

Jag minns själv när mamma släpade mig till Glyptoteket när jag var 11 och jag bara hade tråååååkigt fast jag älskar kultur och utställningar idag.

När yngsta blev 4-5 tyckte jag det blev enklare, man behövde inte ha vagn med, alla kunde vara vakna ganska länge på kvällen, ingen som sov middag,